aliciabotilda

Var så illa tvungen att att handla käk efter träningen. I matbutiken gick det till ungefär såhär.

Bananer - bra 0 points. Tar tre.

Tsatsiki - fortsätt gå!

Bröd - bra mörkt sådant.

Ost - 2 points. Jag vill, du vill inte, jag vill.

Mjukost då - äckligt och dyrt. Skiter i osten.

Youghurt - bra frukost, 1,5 points.

Vem i helvete har lurat i mig att börja räkna matpoäng! Jag älskar ost och nu äter jag smörgås med smör. MED SMÖR. Imorgon är det jag som går direkt till Konsum och köper ett halvt kilo ost. Kosta vad det kosta vill. Points räknat.

På dörren nere vid trappuppgången satt en dagens tidning på handtaget. Jag såg den påväg ner till tvättstugan, påväg upp från tvättstugan, påväg ut på promenad. De var tre gånger jag inte tog möjligheten att sno den. Fjärde gången gillt och här ligger den nu på soffkanten. Jag ska läsa den alldeles strax. Så fort jag får tid. Fast den var inte av den anledningen jag snodde den utan för att jag kunde. Så bra är jag. Jag gissar att någon prenumerant är lite sur på mig just nu. Du får tillbaka den imorgon.

Jag har gått med i viktväktarnas forum på nätet! Hur lätt som helst och gratis. Jag tog EwaLeena som användarnamn och gissa om jag blev förvånad. "Användarnamnet används redan". Det har aldrig hänt förut. Tydligen finns det många överviktiga Ewa-Leenor. Och med den stavningen också! Jag har nog skitit i det blå skåpet.

Mamma gick över sin helg med mig. Hon var så tacksam över sin present och tackade så mycket för lånet av lägenheten.

"Märkte ni av att det spökade?" frågar jag.

Mamma tittar upp hastigt på mig och gestikulerar med vänsterarmen. Hon öppnar munnen precis påväg att säga något men stänger den igen.

"VAD? Tänk på att jag ska fortsätta bo där" jag blir arg och vill att hon ska fortsätta.

"Nej, nej inget." hon byter samtalsämne.

"Jag drömde så roligt förstår du. Jag vaknade av att jag gapskrattade"

Jag vet att min mamma döljer något för mig. Vad det än är så ligger det inte under sängen. Det har jag redan kollat. Usch. Kom och sov hos mig. Någon.

Drog i mig några sourcream chips efter maten. Mat och mat. En tallrik havrefras med fil och två knäckemackor toppat med lite oliver. Det vore fint att få en riktigt tillagad middag med hela tallriksmodellen. När ska jag hitta någon som vill laga den maten? Till mig..

Jag har inget pokerfejs. Det har jag fått höra många gånger. Att det går att läsa mig som en öppen bok. Det är ok. I de flesta fallen men ibland skadar inte med lite behärskning. I dag hade jag ingen som helst sans och det kom rök ur öronen på mig. Jag var fly förbannad. Goda skäl till det också. Men dessvärre  lyssnar ingen på mig när jag har blodsprängda ögon, hyttar med nävarna och skjuter blixtrar med ögonen. Tyvärr, hade man gjort så kanske det inte varit så illa trots allt.

Får stor ångestattack när jag ska säga hejdå till min pappa.

"Hejdå, puss och kram" slänger mig i hans famn och pussar han på pannan.
"Hejdå, hejdå. Nu kommer du väl inte på ett tag? Pappa tittar på mig hoppfullt.
"Jag kommer på onsdag kväll igen. Tandläkartiden du vet" svarar jag.
"Kan du inte flytta den till Kalmar då?" säger han frågande.
"Nej, för då vet jag hur besviken du blir pappa! Ses på onsdag! Hejdå."
"Mm, på onsdag. Hejdå, hejdå. Ha det så bra"

Till min förtjusning hade någon gjort påskfint hemma i lägenheten. Kanske någon som vet att påsk är min absolut favorit.

Två piroger och en ostmacka senare. Fortfarande hungrig. Äter upp mig efter en tids sjukdom. Det har jag gjort nu kan man säga. Med råge.

Dessutom har vi snusat upp allt snus i huset. Så nu är jag piskad att gå till Statiol och köpa snus och varör inte. Godis.

Vilket tjat det är om den där döda snubben. Stieg Larsson. Hans böcker ska tydligen vara läsvärda och över det förträffliga. Men alla säger av något konstig anledning "du måste ge det en 150 sidor". Här har folk gått och snackat om något storartat och jag måste ge det 150 sidor?! Så, jag tog saken i egna händer och började läsa bakifrån. Smart drag av mig kan man tycka. Och det tycker man väl.



Sådan hysteri över att ta sig ut utomhus så fort solen lyser lite. Jag ser det fina vädret alldeles ypperligt från sovrumsfönstret.

Sitter och väntar på att norrmannen ska logga in. Då ska jag "råka" vara online samtidigt. Grejen är den att jag suttit här sedan kl 10 i förmiddags. Med risk för att verka desperat. Han är allt jag har kvar. Dessutom kan han hångla bra. Man tager vad man haver.

Hororskopet för morgondagen (ur dagens Kvällsposten)

KRÄFTAN
Du är så positiv och hälsan
klarar du bra. Nu kan du
komma att få en bättre
tid med ekonomin,
du är väl unnad detta.
Men i spel verkar du
inte få någon vinst, så
bäst att spara dina pengar.

De måste vara skatteåterbäringen de snackar om! Kommer jag bli rik nu? Pappa blev lite besviken. Fick bara tillbaka 9000 kr. Förra året fick han 17 000 kr. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Han har varit pensionär i fyra år! Kolla gärna upp honom. Jag tror han har fuskat med deklarationen.

Visste ni att blondinbella är sjukskriven från skolan? Om jag visste det när jag gick skolan hade jag varit förtidspensionerad för länge sedan.

Pappa älskar skidskytte. Missförstå mig rätt. Jag tycker det är kul men inte överdrivet superintressant. Av någon konstig anledning måste pappa kommentera ALLT som händer.

"Nu skjuter dem igen."
"De bommer väl förstås"
"Han vinner nog Eder"
"Aj, aj, aj"
"Nu missade Bergman."
"Ferry skjuter fullt"
"Staven gick av"
"Det är dåligt"
"Han är bra på skidorna den där"

Herregud pappa. Jag sitter ju för fan bredvid och ser vad som händer!



Sigge är tillgiven och framförallt vet han när han ska hålla käft.



Tänkte beställa lite från HM. Vilket inte mitt sparkonto vet om än.

Med säkerhet finns det ögonblick i mitt liv jag skulle vilja återuppleva.

Första mötet med Tour Eiffel. Det var det häftigaste och mest tårdrypande jag varit med om. Jag med min följeslagare begav oss till Paris för en hel weekend. Och jag bryter ihop lite smått på metron när jag ser detta konstverk. Med andra ord. Jag storböla. Där stod lilla jag under eifelltornet och myste. Varenda lokalbo tog mig för dum i huvudet med vad gjorde det. Jag var i Paris.

"Grattis du klarade det". Klarade min uppkörning och tog mitt efterlängtade körkort. Gissa om jag blev

förvånad. För under hela uppkörningen chansade jag på hastighetsbegränsningarna. Jag har en tendens till att missa skyltar. Tydligen funkar det att köra 60 på en 50 väg. Eller var det 70 som var tillåtet? Hur som jag fixade det. Kanske svårtolkat om man visste det man vet idag. Två krockar och en överkörd katt senare. Man kan inte leva på gamla meriter. Det är så sant som det är sagt.

Mitt första ligg. Det var inte alls så spännande och gammal oskuld som jag var var det inget att skryta med i bekantskapskretsen. Trots detta kom jag med ett stort leende på läpparna till skolan nästa dag. I pannan stod det "jag har gjort det". Vilket senare killen som tog den ställde sig väldigt frågande över. "Har du liksom gått och pratat om det här?". Visst fan har jag det! Its a big thing you know.

Nästa "ögonblick" sträcker sig mer än ett öga och blick. Det är typ ett år jag pratar om. Mitt au pair år. Trots nedbrytenhet, hemlängtan och maktlösheten över att vara inneboende var det med säkerhet ett år att minnas. Där utvecklades jag från en bitterfitta (ja, jag har varit både bittrare och större fitta än idag) till en självsäker, godare och starkare människa. Att en tjej, yngre än mig, skulle ta mig i handen och leda mig rätt var inte väntat men ack så tacksamt. Till henne står jag i tacksamhetskuld för resten av mitt liv.

När jag och min gode vän ska checka in från flyg London till Sydney och kvinnan skriker "two more till Hong Kong". Vi blir lite överrumplade men tar seden dit vi kommer och nickar yes, yes. Sen att vi bara skulle mellanlanda där fattade väl inte vi. Vi sket i vilket. Vi var på väg. Vart hade ingen betydelse.

Nu ska jag torka tårar och krypa till sängs. Det är en dag i morgon också. Med nya minnesvärda ögonblick.

Fick ett sms på bussen påväg hem.

"Skärpning Ewa! Eller va fan, ligg med honom!"

Det är äkta vänskap det. Jag ville sätta på busschauffören på 50 år med hårtoffs. Men jag hejdade mig. Sedan började jag se i syne. Alla med tre ben var helt plötsligt mycket attraktiva. Sen kom jag på vad det var. Lågt blodsocker. Därav har jag köpt mig en godispåse för 72kr. Hellre fet än lagd (från verbet ligga).

Jag åker buss relativt ofta. Ofta är bussen fullsatt. Det finns några saker som jag retar mig på.

1. Folk använder inte bilbälte! Inte ens gamla kärringar tar sitt förnuft till fånga och spänner på sig säkerhetsbältet. Är dem helt dumma i huvudet eller ligger jag före min tid? I de nyare bussarna och det finns bara nya på vägarna är det lag på bälte. Tydligen är det bara jag som läst Rikets Lag. Jävla puckon.

2. Folk som preparerar tomma säten. Va fan, ska jag behöva stå för att din handväska ska få sitta?

3. Ungdomar som lyssnar för högt i sina hörlurar. Nej, tack jag vill inte lyssna på Aqua.

Nu ska jag hänga med fröken Karlsson.

Saker man inte visste om mig.

- Jag pratar högt med mig själv. Ofta och länge. Helst när jag är på promenad. Då kan jag föra samtal som jag önskar vore verkliga. Det är superkul tills någon upptäcker mig.

- Jag tar mig på brösten när jag sover. Jag vet inte varför men det känns som en naturlig ställning.

- Letar upp dödsannonser och gråter.

- Fastnar framför barnprogram och tycker det är berikande

- Snusar flertal gånger i veckan

Nu måste jag springa och packa. Lägenheten är utlånad. Hoppas på en mindre dramatisk tillställning än sist. Sen ska jag springa och jobba. Hej svejs.

Vaknade av telefonen idag.

"Mmm hallå"
"Hej, det är mamma. Sover du?"
"Ja"
"Förlååååt, då ringer jag lite senare"
"Nu är det redan försent. Jag är vaken. Vad vill du?

Nu ska jag dricka kaffe. För jag är vaken nu. Tack vare mamma.

Ärligt talat, det är fredag och jag sitter och tänker på Gustav Vasa. Min enda livlina var A men hon skulle "äta tacos i finrummet med sin man. För att sen lyssna på Ted Gärdestad och bara prata." Jag har inte ens en stereo. Och hur mycket kan man ha att säga varandra när man varit ihop i två år? Jag är bara avundsjuk. Jag ger upp. Godnatt.

För en tid sedan hade jag ett par i medelåldern inne hos mig och handlade. När de stod i kassan för att betala med betalkort frågade jag som alltid efter legitimation. Det visade sig att kvinnan hade samma efternamn som mig! Häpen som jag blev talade jag om det och samtalet utvecklades till en släkträff. Av kvinnan fick jag veta att Gustav Vasa och jag är släkt! Vilket jag iofs visste sen tidigare men ändå. Dessutom berättade hon att vi är adliga och att hon varit på kungliga slottet och sett vårt adelsvapen. Hallå eller, jag hänger på slottet! Jag är av adlig ätt. Har alltid känt att det är något särskilt med mig. Att det vilar ett skimmer över mig.

För ett par veckor sedan när jag fortfarande kämpade för livhanken ringde prästen mig. Prästen i den församligen jag går. Församlingen som råkar ha sin klubblokal i samma fastighet som jag bor i. Säger man klubblokal om en kristlig rörelse? Hur som haver han ringde mig. Inte jättekonstigt för det har han gjort förr. Men denna gången ville han bjuda hem mig på middag. Till sig efter sabbaten. Tyvärr var jag ju inte vid mina sinnes fulla bruk.
Idag efter jobbet ser jag att jag fått ett telefonsvar på mobilen. Jag lyssnar av det och tror jag ska trilla av stolen. Prästen. Igen. På mobilsvaret. Har präster ens mobiltelefoner? Borde inte dem typ tala genom Jesus? Han bjöd mig på middag hemma hos sig med honom och sin fru. Det var för läskigt att lyssna på hela meddelandet så jag stängde av. Missförstå mig rätt. Jag gillar min präst och det är hans jobb att värva medlemmar men jag är inte riktigt redo. Jag syndar ju varje dag. Inte för att hamburgare är en dödssynd.

Eftersom jag är lite psykiskt instabil och förmodligen kommer vara det resten av mitt liv drabbas jag emellanåt av stor sorg. Det kan gå över på en minut och inte handla om ett dyft. Jag fick det precis just nu. Med största sannolikhet beror det på att det är fredag, säsongsfinal i Lets dance, regn och jag är piskad att städa. För att stabilisera sorgen sätter jag på någon underhållande låt. Idag blev det två för att riktigt göra mig tillfreds.

Country Roads - John Denver
Im gonna be (500 miles) - The proclaimers

Nu går jag och lägger mig. Förhoppningsvis har jag lite ork till att läsa Stieg Larsson. Annars dunkar jag huvudet i väggen. Min favoritserie "Medium" utgår ikväll pga av en dokumentär om Fritzl. Vem orkar kolla på skiten, inte jag.

Lokal tv reklam får mig att krypa ur skinnet. Så dåligt. Men reklamen för Nybro bostäder är lite söt ändå, "med ett tryggt leende på läpparna!"

Igår hade jag katten Sune hos mig hela natten. Han la sig mellan mina ben, sen kröp han under täcket och på morgonen la han sig vid min hals och gosade. Det blir en ensam natt. Jag vill ha en katt.

Tagen på min runda. I sommar ska jag sitta på bryggan och dingla med fötterna.

En dag när pappa kom hem från jobbet då vi fortfarande bodde kvar i huset stod mamma och lagade mat för fulla muggar. Karlar har ju den bedriften att alltid komma lagom till maten är klar. På bänken stod en skål med brun mat i. Pappa försedde sig med den bruna sörjan och högg i. När mamma vänder sig om och upptäcker fars mumsande väntar hon tålmodigt till han svalt sin sista tugga sen säger hon. "Det där var hundens mat". Pappa kräktes upp maten. Otacksamma typ.

Jag har börjat sätta upp delmål för att att inte hela året ska kännas så misslyckat.

Mina delmål för april månad;

- Klippa mig och färga håret

- Byta gardiner vardagsrum

- Spotta norgemannen i ansiktet om vi ses

- Börja träna igen (till min ursäkt har jag varit sjuk)

- Dra ner på mobilkostnaden (allt under 800:- godkänt)

- Säga ifrån på jobbet

- Äta vitaminer varje morgon (om inte bäst före datumet gått ut)

- Sluta snoka på facebook

- Läsa ut "Män som hatar kvinnor"

- Ta kort till körkortet och skicka in papprena (det var 1,5 år sedan jag anmälde det förlorat)

- Göra en synundersökning och beställa linser.

"Glöm dina bekymmer imorgon kommer nya"

Tomas Ledin är en av mina stora favoriter. Han är en sexig man. Jag och min vän S var för många år sedan på en av hans uppträdanden i Borgholm, Öland. Självklart stod vi längs fram och tog tillfället i akt att ta nacksving på honom när han kom förbi. Vi hade rört vid Ledin. Tomas Ledin. Vem som vill får ta på mig.

Efter den lyckade 25-årsfest i lördags bestämde jag och en vän oss för att ta en taxi de tre milen hem. Jag fick äran att ringa växeln och beställa. Någonstans då taxametern stod på 100 :- hoppade vi av och bytte taxibil. Vi var inte nöja med det rörliga priset och fick ett fast av konkurrenten. Finanskrisen hade bitet oss i tån. Jag lugnade ner mig efter 1,5 mil. Min vän han somnade. Taxicahuffören gav mig sitt visitkort och bad mig ringa igen till nästa resa. Tydligen hade han roats av mitt upproriska tillstånd.

Väl hemma (hos mamma och pappa) knackar jag på mina föräldras sovrumsdörr och går in. Pratglad som få går jag över hela kvällen med min mamma. Från nervositeten, till försvinnandet, lekarna, presentöppning, till vänskapsband som knöts. Pappa råkade ligga brevid och höra allt. Efter tio minueters iver från min sida var han inte lika glad. Han bad mig gå och lägga mig. Han bad mig lämna rummet och sova ruset av mig. Jag gjorde som jag blev tillsagd.

Vem har snott min tandkräm? Det känns som jag ätit skokräm med vitlöksmak i tre dygn.

Om jag väntar tillräckligt länge kanske jag inte hinner dammsuga, bädda rent, ta en promenad och diska. Jag behöver bara vänta lite, lite..

En gång för mycket länge sedan testade jag på knark. Jag brassade på så att säga. Ute på en gata i Amsterdam stod jag och sög och sög tills luften tog slut. Jag hade redan krökat endel på kvällen och det där jag sa i nyktert tillstånd hade redan glömts bort. Jag ska aldrig testa droger. Jo, tjena efter några bira, en sexshow och en runda på Red-Light District var jag up for anything. Omdömmet tappades. Sedan satt jag där på badrumsgolvet på hotellrummet fylld av ångest. Efter det blev jag lättad och älskade alla. Denna sinnestämning kan numera framkallas utan brass. För ångesten, ge mig en påse Estrella cips. För lättnadskänsla, ett lavemang. För villkorslös kärlek, en helkväll med min hund Sigge. Ja, vem behöver knark egentligen? Inte jag.

Ringde till fröken muntergök hos tandläkaren igår för att bekräfta min tid.

"Hej, jag skulle bara vilja bekräfta en tandläkartid."
"Jaha, (mummel mummel)"
"Förlåt, vad sa du?"
"NAMN SA JAG?"
"Oj, vad du var trevlig då.."

Hon blev lite förnärmad när jag påpekade hennes otrevliga sätt. Man ska fan inte sticka upp mot mig ostraffat.

Ikväll är det fest. Jag var glad över mitt val av kläder tills pappa utbrister "vilken fin pyjamas". Pappa, jag älskar dig men du är fan inget modelejon. Eller har jag verkligen köpt pyjamasbyxor?

Nu är jag hemma hos min vän och väntar på att få lugna nerverna med vin. Jag blir lätt lite nervös innan stora tillställningar. Sist jag var på 35-årsfest råkade jag resa mig lite för hastigt. Detta resulterade i att stolen for över golvet. I två delar. Jag skämdes väldigt när alla 60 ögonpar gav mig medlidsamma blickar. Det var fel läge att stå i centrum. Denna händelse har nu satt skräck i mig för all framtid. Måtte jag stå på fötterna ikväll.

Sitter och väntar på min taxi vid köksbordet. Jag har superkoll genom mitt fönster. Det är bara ett litet pyttiproblem. Jag ser inte skillnad på en bil och en bil. För mig är det totalt ointressant med bilmärken. Det är intetsägande. Jag pratar avlånga bilar, gula bilar, tjocka bilar, snygga billar, hög bil. Bilen jag väntar på är kort och tjock och grå. Så mycket vet jag.

Det är klarblå himmel och ungarna har precis kommit hem från skolan med bussen. De har duktigt ätit upp sin lunch och motståndet var inte alltför starkt idag. Fish and nuggets och ynkliga grönsaker. Vi är på gott humör. Alla tre. Det är vår och fredag. Fredag innebär städdag. Då kommer städerskan. Snart kommer huset uppfyllas av en ljuvlig doft. Vi bestämmer oss för att gå till parken. Vi går. Det går inte att cykla i nedförsbacke med stödhjul. VI håller oss sysselsatta i 34 min och 25 sek. Fantasin tryter och jag är uttömd på energi. Jag har lekt monster och jagat de små trollen runt och runt. Gungorna är pax. Där kan man inte bli uppäten. Vi skrattar hejdlöst tills någon slår sig. Då torkar vi tårar och kramas. Det onda går över och vi promenerar hemåt. I uppförsbacke. Starka små ben tar sig framåt. Vi stannar och tar en titt i grannens damm med levande fiskar. Vi pekar och diskutterar. Fortsätter framåt. Bää. Fåren är på gott humör och vi får klappa genom staketet. Jag tjatar att skorna måste av utanför dörren. Jag blir hörd och får plocka jackorna från golvet. Hänger dem på trappen och vänder mig om. Där kommer de. Barnen skriker och hoppar upp i famnen på sin mor och far. Arbetsdagen är över. Fast det var inget arbete. Det var mitt liv. Ett liv jag saknar så det gör ont.

Klockan är 07.31 och jag är vaken. VAKEN. Mycket lustigt. Inte lustigt som haha utan som konstigt. Strange. Not right. Jag går aldrig upp såhär tidigt. Det är den här förbannade sommartiden som spökar. Och till råga på allt funderar jag på att gå till jobbet nu redan. Och hör på anledningen; Jag har så mycket att göra. Har jag gått och blivit gammal?!

Igår fick jag och min kollega A förträffligt roliga nyheter. "Vår" butik är med barn. 2010 ska han få en bebis!

Idag ska jag vara supermodig och göra något som jag gått och grubblat på i månader. Men idag ska det göras. Det kan ju inte gå annat än åt helvete. Och det har det ju gjort så många gånger förr.

Dunk i ryggen på mig.

Killkompisar ligger med tjejkompisar. Jag tror inte som många hävdar att tjejer och killar kan vara kompisar. Enbart vänner. Vänskapen, tror jag, grundar sig antingen på en tidigare förälskelse dem emellan eller en attraktion. En attraktion som skriker "vi vill ligga men får inte så nu är vi bara vänner". Jag har inga killkompisar alls. De tilltalar mig inte. Även om vi skulle komma bra överens. Killen och jag. För jag kan vara manlig. Det kan jag. Men jag har andra kompisar.
Flickor. Vi förstår varandra. När jag irriterar mig över subban över gatan så vet hon vad jag menar. Medans killkompisen i smyg skulle tycka att subban var snygg och hade heta bröst. Han skulle säkert vilja ligga med henne också. Därav skulle jag inte få den feedback jag är i behov av.

Nej, tjejer och killar är inte till för att vara vänner. De ska hångla brutalt inte vara bästisar.

Gissa om jag blev skraj när det ringde. På datorn! Hade jag inte behövt tvinga min mor att köra och lämna telefonen imorgon. Men nu har jag liksom redan gjort det. Nästan. Mamma erbjöd sig. Dessutom ska hon ha med sig laddaren, ögonsalva, hostmedicin och vitaminer. Mitt lilla apotek.

Plötsligt känner jag mig så bekymmersfri. Jag ska flytta till Gotland.

Saker jag gjort för att få dagen att gå.

- Läst instruktionsboken för OBH Nordicas noppermaskin.
- Räknat till hundra.
- Rollat min skor från smuts
- Kissat
- Ringt mamma
- Skrivit en lista på alla jag haft sex med
- Rangordnat alla jag haft sex med efter deras förmåga
- Hållt andan och tagit tiden
- Lyssnat på Regina Spectors album. Tre gånger om.

Det har varit en lugn dag på jobbet minst sagt.

Det var inte en trevlig överraskning att flytta in i min lägenhet. Den hade liksom fastnad på 90-talet.



Eller som i köket. Där jag gick en match med lingontapeten.

Penséer, penséer överallt penséer. Vårens viol talas det om på TV just nu och jag får panik. Minns alla de försomrar, vårar vi fick stå med mamma på Algots och vänta. Vänta på att hon skulle plocka åt sig de finaste och bördigaste penséerna. Hon vred och vände och valde färg i timmar. Sen skulle det inhandlas blomjord och blomkrukor och näringstjafs och blomkulor och spadar. 

Jag har inte ärvt min mors gröna fingrar. Det är jag uppriktigt sagt glad över.

Klubba mig sakta någon. Den enda ljuspunkten i mitt liv är "Bjud upp till dans" - reklamen och gissa vem som ska samla på samtliga album av de oförträfflga dansbanden. Innan det händer ska jag gråta i hallen. Stackars mig.

Varför har inte apoteket hemkörning? Är det någon som bör ha det måste det väl ändå vara dem. Kan jag gapa och svälja en pizza kan jag väl ändå GÅ och hämta den. Men när jag är så sjuk att jag inte kan ta mig från och till sängen utan att bli yrslig och kräkas.. Hur ska jag då kunna ta mig ner till stan, på cykel och gå till apoteket. Jag kräver ipren till dörren! Nu, snälla, jag är helt desperat, har bara fyra kvar. Snälla? SNÄLLA?!

• Håll sjukrummet svalt. --> hade full effekt på elementen
• Undvik varma kläder och varma sängkläder. --> tre täcken
• Drick mycket. --> inte en droppe drack jag
• Undvik ansträngning och avkylning de närmaste dagarna efter att febern har gått ner. --> körde ett gympapass igår kväll

Då ska du söka läkare
Kontakta sjukvården om du har:

• feber och är omtöcknad eller svårt sjuk på annat sätt, till exempel har nackstelhet med huvudvärk
• hög feber med frossa, om det inte är sannolikt att orsaken är influensa --> jupp, frossa
• feber samtidigt som du har diarré eller kräks ---> kräktes hela natten, visste jag borde ringt ambulansen!
• återkommande feber utan andra symtom
• feber som  har gått ner efter 3 dygn, men sedan stiger igen
• haft feber i mer än 4-5 dygn.

Jag borde rimligtvis varit död vid det här laget!

Jag lovar och svär att om jag är frisk tills imorgon kommer jag..

Aldrig röka en cigarett till i hela mitt liv.
Sluta beklaga mig över mina små tuttar.
Gå till jobbet rakryggad varje dag.
Sluta förbruka tonvis med toapapper varje år.

Inatt med hög feber låg jag och yrad. Tydligen var det massa saker som låg oorganiserat över mig och det var orsaken till mitt insjuknande. Om man nu i sitt liv får feberyrsel skulle det väl kunnat vara om något roligare. Typ nakna män eller en sandstrand. Inte skräp. Nu ska jag hoppa från fönstret. Vad ska man annars göra när man är för svag för att ta trapporna. Hålla sig inomhus, kanske.

Min värsta natt någonsin och då har jag några att jämföra med. Jag har varit döende med yrsel och 40 graders feber. Skrikit efter mamma och spytt som gris. Nej, det är inte bättre nu heller. Jag förtjänar lite jävlaranamma och ett bättre liv. Varför straffas jag så? (Jaja, detta är överkomligt. Jag vet) 

Jag är kär i en kille som inte är kär i mig. Jag trodde det var kärlek men det var det inte. Jag trodde vi skulle ha små trollungar som tog upp all vår tid. Att vi skulle besvära oss med att köpa volvo och bo i villa på landet. Vi skulle bråka om disken och köpa husvagn. Sen skulle vi gå på skolavslutningar och grilla kött. Hunden skulle heta Lukas junior och ha rabies så den skulle vi avliva. Sen skulle vi få översvämning i källaren och förbruka alla våra sparpengar och tvingas sälja lägenheten på Kreta. Det skulle inte göra något för jag är kär i en kille som är kär i mig. Men killen är kär i alla andra och inte i mig så jag får nöja mig med en två i förorten och mina brorsbarn.. Lyckan kommer lyckan går.

Den största diskrimineringen idag sker mot oss singlar.

- Vi blir aldrig tillfrågade att följa med sammankomster med andra par. Löjligt, eftersom vi är dem som behöver det som mest. Vi har inget naturligt umgänge som andra par har och trots detta blir vi strukna från listan. Är det i sympati man inte bjuder med oss? Att det skulle göra för ont att sitta ensam i detta stim av tvåsamhet. Eller är det av rädsla för att vi ska separera flick och pojkvännen emellan. Varför?

-Vi får betala lika dyr hyra som andra par trots det faktum att de är två. De kan dela på hyran medans vi får dra hela lastet själv. Jag uppmanar alla singlar att ta upp detta med hyresgästföreningen.

- På restauranger ser du aldrig ett bord uppdukat för 1 person! Utan alltid två. Jag kanske tycker om att äta ute, själv. Nej, det gör jag inte men det hör inte tillsaken. Jag kräver ett enmannabord! För principens skull.

- Alla dessa mjölkprodukter som kommer i 1/1,5 liters förpackningar. Jag hinner aldrig dricka upp mjölken innan bäst föredatumet. Nu sparkar man inte bara på oss ensamma utan på barnen  i Afrika. Hur bra skulle de må av att veta att häller ut en liter mjölk varje vecka för att JAG INTE HINNER DRICKA UPP DEN. Jag vill ha en 0,5 l förpackningar.

Nu. Tackar jag för mig och går till jobbet. På alldeles för stora vägar som hånar mig och min ensamhet. Jag kan inte ens fylla en trottoar. Hur kul är det tror du.

Många hävdar att jag kärlek vid första ögonkastet faktiskt existererar. Därav går jag numera och ger alla tänkbara pojkvänner ett ögonkast. Än så länge har det liksom inte gett något resultat. Feedbacken har mest bestått i höjda ögonbryn och onda ögat från flickvänner. Herregud, jag skulle bara testa. Ursäkta mig då.

Min plan kommer snart att gå i lås. RAW comedy club ska åka med Silja Line den 15 maj och jag bara måste åka med. Mårten Andersson för befälet och jag ska göra allt för att få ögonkast med honom. Då tror jag nämligen att han blir kär i mig och att vi lever lyckliga i alla våra dagar.

Är irriterad och de bra dagarna var ett minne blott. Jag är sur för att,

1. Mitt tv-utbud är lika med noll och jag är för snål för att köpa en box med fler kanaler. Det borde, enligt mig, ingå i denna förbannade hyran.
2. Mormor var förrvirrad under vårt besök och frågade 357 gånger var hon var någonstans. Efter fjärde gången tröttnade jag och sa att vi hade kidnappat henne från Kina.
3. Jag råkade sätta på Gilmore Girls på polska. Polska är inte vackert och nu kommer jag drömma madrömmar.
4. Jag tog ingen morgonpromenad idag och min svit är ingen svit utan skit.
5. Gjorde av med 175 :- på fika som tog 12 min att äta upp.
6, Jag åt fikan = fet.
7. Jag får fräsa nästan var tioende minut och börjar få slut med papper.

Tur att det är fredag imorgon så man kan styra upp något välförtjänat.

En underbart trevlig kväll hade vi igår, A och jag. När vi sedan sagt hejdå och cyklade åt varsitt håll blev jag helt törstig på kärlek. Med en man hade kvällen varit fulländad. Efter alla romantiska intryck var jag nu så upplagd för lite beröring att jag nästan hånglade upp en lyktstolpe på vägen hem. En kram bara. En liten kram eller en stund av hålla handen var allt jag ville ha! WHY? Why me?

Nu ska jag åka till jobbet. Idag längtar jag dit och i eftemiddag får jag träffa min mamma! Jag måste vara världens lyckligaste, bortsett från vissa små detaljer då förstås.

Jag har haft en bra dag. Stopp och belägg. Vad sa du att du hade haft sa du? Jag har haft en bra dag. Kors i taket. Jag måste ha kommit in i andra andningen för sen när började JAG ha bra dagar? Sen aldrig. Under min dag har jag inte en enda gång tänkt negativa tankar. Jag har inte varit för tjock inte heller för kort i rocken. Inte ens under de svåraste timmarna 15-17 har jag gnällt över mitt liv. Har inte kommit på frågan att be någon åt helvete och inte fällt några tårar. Inte heller har jag trott att jag kommer förbli ensam sköka resten av mitt liv. Eller att jag förblir ett fattighjon. Nej, tack. Jag har haft en bra dag. Hoppas det går över tills imorgon.

Har försökt återskapa lite Spanien i mitt hår. Jag tycker jag lyckades väl. Nu är det restaurang dags.

Var ute och gick idag på morgonen och lyssnade på radion. Kom på mig själv att kunna HELA texten i "Som en härlig gudomskälla" mera känd som Pärleporten. Jag och min Herre. Borde jag skämmas.

Tittar på Malou och där sitter en kille vid namn Mikael Sol. Han har tecknat en bok med små korta serier strippar. Boken heter "Till alla tjejer jag legat med". Den ska bland annat handla om en tid i hans liv då han blev väldigt sviken av en tjej och tvingades gå hos psykolog. Hallå, och jag som bara trodde det var män som kunde vara svin! Denna bok förs omedelbart upp på listan över böcker jag måste köpa.

Nu ska jag nog.. ringa mamma.

Ibland saknar jag tiden innan jag fick min dator. Då hade jag tid till mina tv kvällar. Nu är jag bara, stressad.

Först ville jag skriva ett arg inlägg om homosexuella, men ångrade mig. Sen tänkte jag driva om folk som hänger ut sina liv på facebook. Ångrade mig. Efter det blev jag förbannad och ville texta om hur jävla besviken jag är på 2009. Att det har fuckat up mig totalt. Sen tänkte jag ta en paus och gå till affären för att köpa godis. Sen ångrade jag mig och är nu vrålhungrig. TROTS att jag åt en stor skål sallad med bröd och en tallrik fil med frusta bär. Därefter ville jag påpeka IF Metalls spark i skrevet på deras medlemmar. Eller kunde jag berätta om att mamma och jag talas vid tre gånger per dag i snitt över telefonen. Så sket jag i vilket, och gick för att lösa korsord istället!

Imorgon är det premiär för A och min nya tradition. Vi ska ut och käka. Kom fram till det att vi äter ute istället för hemma eftersom jag suger på allt som har med matlagning att göra. Imorgon är det min tur att bestämma plats. Jag ska jobba på en idé under kvällen.

"Rasa tre kilo på sju dagar" står det på aftonbladet.se. Yes! Då behöver jag ju inte börja banta förräns sista veckan innan veckan då jag måste vara snygg. Ska genast köpa mig chokladglass till kvällen. Halleluja! Ska snart gå till jobbet och jobba mina fyra timmar. Jag älskar att gå halvtid. Det drabbar ingen fattig, som min pappa brukar säga.

Jag är kändiskåt. Spelar ingen roll om personen ifråga är såkallad a eller b-kändis. Jag blir helt till mig i brallan när jag är i någon kändis närhet. För ett år sedan åkte jag till Stockholm för att gå på arbetsintervju, på båten Cinderella. En helt annan historia. Från centralstationen tog jag en taxi till det vandrahem jag skulle bo på över natten. I den bilen förändrades mitt liv..

Jag "Hej, hej, skulle vilja åka till XX"
Chauffören (bryter på svenska) "Absolut, du komma vart ifrån?"
Jag "Från småland. Ska på arbetsintervju idag."

En pratstund senare..

Chauffören "Du vet vem Özz Nujen är?"
Jag "Ja visst, komikern menar du?"
Chauffören "Jag är hans pappa."
Jag "Får jag ta på dig?"

Dra mig baklänges. Där satt jag i samma taxi som Özz farsa. Gissa om jag var glad!

Tittar på fyran och reality serien om den "familjen annorlunda". Kul att en kvinna där har träffat en man som inte är far till hennes åtta barn men gärna gifter sig med henne ändå. Om det finns män beredda att ta en kvinna med en minibuss med åtta säten på köpet borde det väl rimligtvis finnas en man för mig. Det borde det finnas. Det måste det finnas.

"En av dina vänner är kär i dig" löd meningen på facebook när jag loggade in ikväll. Wow, tänkte jag! En av mina vänner är KÄR mig! Undrar vem det kan vara. Klickade på applikationen för att få svaret. I vanliga fall tycker jag detta är tramsigt, med applikationer och förfrågningar hit och dit. Men HALLÅ jag kunde ju inte bara ignorera att någon var kär i mig. Tänk om kärleken var besvarad!? När jag tryckt på länken väntade jag med spänning på namnet, men istället dök en tecknad kille och tjej upp. Och datorn bad mig, "välj kön". Alltså, könet på mig eller på personen ifråga?! Jag tryckte mitt kön. Tjej. Klick. Då. "Klicka på ditt stjärntecken". VA?. Aja, kräfta. "Detta kommer att grunda sig på, fyll i fältet" VA FAN. Detta är lurendrejeri. INGEN är kär i mig utan detta är ett hypotetiskt test. Sånt skit höll jag på med på högstadiet. Då gjorde jag till och med ett test som visste sig veta det datumet jag skulle dö. Men hör och häpna. Det datumet har redan passerat så försök lura på någon annan skiten! Jag är realist. (Okej, jag fortföljde testen och det visade sig vara en kille jag absolut inte vill ska vara kär i mig.) Så ingen kärlek idag heller.

Har varit på promenad. Allt för att undgå min hyresvärd som skulle besiktiga fastigheten. Jag lyckades inte jätteväl då jag mötte henne vid porten. Trots nedåtböjt huvud och flackande blick stoppade hon mig och ställde tusen frågor. Tydligen behöver jag en manual över "hur du bor i en tvåa". Hon instruerar mig i allt. Spisen till att man ska lämna badrumsdörren öppen emellanåt. Hon känner sig nog lite viktig tror jag. Sen att eluttagen trillat i sär, skåpsluckorna slår mig i huvudet och spisplattorna skenar det hör inte till saken! Bara jag lämar badrumsdörren öppen..

Ljudleksaker kommer bli min död. Vaknade av att Sessan kröp ner i sängen tillsammans med katten Sune och fem barbiedockor. Till min förskräckelse lät två av dem. Hela tiden. Lätet var inte finstämmigt och harmoniskt utan i syfte att förgöra mig.



Katten Sune med världens största öron. Kroppen har inte vuxit ikapp.

Nu ska jag börja bocka av på min göra-lista för dagen.