aliciabotilda

EN UPPENBARELSE

En uppenbarelse i form av gymkillen besökte mig igår. Samma förmiddag var jag med min jobbarkompis på gymmet. När hon frågar mig om jag sett gymkillen på länge kunde jag inte låta bli att med sorgsen uppsyn svara "jag tror vi gjort slut". Ack, så man kan förta sig. 

Det kunde inte hjälpas att jag blev svag i knäna när gymkillen kom in på jobbet igår. Är lite lätt stirrig när han vänder sig emot mig och tittar mig rakt in i ögonen och säger "hej, hur är det?"

Där och då trodde jag att min tid var kommen. Att jag skulle falla ner och dö och gå mot ljuset i tunneln.

Han är det vackraste, finaste, snyggaste, ljuvligaste, ståtligaste jag sett och han hälsar på mig. Han har pratat med mig. Han har kysst mig.

Nu kommer jag på mig själv om att  dagdrömma om delad hyra, frukost på sängen, kramar, ett liv med närhet och glädje.

Jag ska bli ihop med gymkillen om det så är det sista jag gör..