Doft från det förflutna
Idag kom jag på mig själv med att springa efter en kund som luktade exakt som min senaste kärlek. Det var alltså inte en jättegammal sådan med tanke på att jag har sisådär en tre kärlekar per dag. Så gick jag då där och sög in all doft jag kunde, tänkte tillbaka, fick en tår i ögat och skakade av mig det. Klumpen i halsen satt kvar ett tag men efter lite terapisnack med mig själv och en high-five ordnade det till sig. Vi var inte menade för varandra men jag saknar hans doft. Är det för mycket begärt att be nästa kärlek använda samma parfym? Vore det att dra det onödigt långt?
Den senaste tiden har jag frågat mit själv om jag är villig att kompromissa bort mitt singelliv. Det är inte så mycket till liv men det är ändå mitt. Frukosten på tu man hand, egen tid i soffan, sängen för mig själv, okomplicerade diskussioner. Ingen som hänger och dreglar över en och ställer tusen frågor om vad jag gjort när jag gjorde det och med vem jag gjorde det med. Ja, än har jag lång väg att vandra innan det ska göras upp om vem som tar disken vilken dag. Mitt 2009 skulle bli ett sökande efter detta och jag vill inte göra mig själv eller min mamma besviken. Därför tas detta nu på största möjliga allvar och till helgen är det dags för PROJEKT NUMMER ETT "RAGGA PÅ KROGEN". En fältstudie fast på riktigt. Detta kommer i sin tur analyseras, dokumenteras och brännas. Vill det sig väl blir det massvis med drama!