Förskräckelse
Med förskräckelse vaknade jag upp efter att ha hört en viskning i mitt höra. Slutade andas och gjorde en dödsryckning. Vem kommer sig för att göra något sådant när jag har sovmorgon för första gången på två veckor? Det var ok, behövde ändå gå upp. Jag har nämligen en väldgt krävande kundkrets och måste nu tvätta åt en kille som inte ville göra det själv. På fritiden. Om han bara visste hur jag suger på att tvätta.
Mamma sa att jag skulle ha med träningskläderna. Men HALLÅ eller, jag har sorg till på måndag. Jag ska inte lyfta ett finger och bara äta äppelpaj. Det är inte rättvist, mamma.