In i väggen
Jag får spasmer av att höra väckarklockan gå igång. Tillverkarna till alarmsignalerna borde väl komma på något klyftigare än en misslyckad sambaorkester. Nej, jag blir inte uppmuntrade till att gå upp. Utan sur som ättika för resten av dagen. Detta trots att jag lyckats vakna av mig själv för en gång skull men ändå lyckas jag glömma stänga av larmet så jag ska förfäras av dess oljud. Natten har inte varit behaglig. Känns som jag frysit och varit varm om vartannat, hostat lite, och bett för all min kraft att den förkylning inte ska urarta i kruppanfall. Jag hostar inte lätt och ledigt utan måste sitta upp om nätterna och dricka morfin i en vecka. Måtte det inte!