aliciabotilda

JAG ÄR EN PROCESS

Jag inleder alltid en viss process när jag blir ledsen. Processen kan ta olika lång tid beroende på vad det är. En dålig dag på jobbet tar cirka en till två dygn att komma över. Bråk med mamma tar ungefär så lång tid som det behöver. Det vill säga den tiden det tar för någon av oss att svälja stoltheten och be om förlåtelse.

Såhär ser händelseförloppet ut när jag blivit ratad eller dumpad.

Första dagen:
Gråter sittandes i en soffa eller oftast på golvet. Talar i telefonen oavbrutet och diskuterar det som gick fel. Gråter lite till.

Andra och tredje dagen:
Pratar återigen i telefonen. Gråter möjligvis någon gång. Börjar bli förbannad över att ödet drabbar mig så hårt. Känner nu att livet är mig orättvist. Skulle kunna slå den som kommer i min närhet.

Fjärde och femte dagen:
Är rosenrasande. Fortsättningsvis tänker jag inte på personen ifråga. Nu är den Gud jag visar min ilska gentemot. Jag slutar be kvällsbönen. Börjar nu också äta hejdlöst. Främst snabbmat och godis.

Sjätte dagen:
Är inte ledsen eller arg. Besviken och uttråkad. Försöker fånga de få sympatierna som finns kvar och andas genom dem. Livet går vidare och jag kommer till insikten att nej, det här ville jag inte heller egentligen. Lite sur över att godiset är slut och jag tvingas höra på mina kompisar samboproblem.

Sjunde och den avslutande dagen i min process:
Är glad att jag är livet, inte blind eller rullstolsbunden. Känner tacksamhet över situationen och bestämmer mig för att banta och bli assnygg.

Jag bantar sällan aldrig mer än en dag och blir inte snyggare än jag är. Får se hur lång processen till att acceptera det faktum blir. Än så länge har den pågått i 23 år och åtta månader. På dagen.
Även om processen för andra hjärtekrossade människor kan ta betydligt längre tid så läker tiden alla sår. Jag lovar dig och under tiden kan jag hålla handen och vara en god vän. ♥♥