Tillbaka från de döda

Im back. Helgen har varit uppfriskande. Begav mig hem till mor och far redan på fredagen och fick mycket riktigt lagad gryta samt efterrätt. Pappa går alltid att lita på. Jag blev ompysslad till tusen. Men, redan på lördagskvällen började jag ana att sympatierna började avta. Mycket riktigt, på söndagen, ansvarade jag för att duka av frukosten. Dessutom fick jag gå och köpa mitt egna godis. Jag hoppas någon ratar mig i veckan igen så jag kan dra nytta av alla fördelarna. Krokodiltårarna tog nämligen slut efter halva helgen. Så, idag börjar mitt nya liv. Man kan säga att det började redan igår. Det blev lätt uttråkande att hänga läpp hela dagarna. Dessutom var hela familjen magsjuk inatt så det var att bege sig illa kvickt. Nu är jag hemma. I mitt hem. Så nu ska jag dricka pulversoppa i en vecka för att gå ner i vikt. Säkert därför jag blev dissad. Jag är för tjock. Nästa projekt eftersom det första gick åt helvete är att bli smal som en fotomodell. (Tro mig, det kommer gå åt helvete det också. Det är så jag lever mitt liv. Åt helvete)



Jonathan var hos mig hela lördagen så vi gick på långpromenad. Inte han emot.



Vi gick till kusin vitamin så hon fick pussa och krama lite. Jonathan brydde sig inte något nämnvärt.



Sen gick vi hem och gosade och snackade lite. Han är en mycket förstående lite kille och lät mig prata och lyssnade flitigt.



När jag var arbetslös för ett år sedan var jag helt deprimerad och smyrökte under fläkten hemma hos mamma och pappa. Jag gjorde inget annat än grät. Sigge var en tillgiven hund och lämnade aldrig min sida. Numera så fort han tycks sig ana att jag är påväg till tårarna sätter han sig vid min sida. Det är min vovve det.



Han var den enda jag hånglade med den här helgen. Vanligtvis brukar jag hångla med ett par tre stycken per lördag och söndag.
Kommentera inlägget här: