Värt att nämnas
Det mest plågosamma uttrycket måste väl andå vara "ha det bra". Utrrycket i sig är inte bara nonchalant men också förudmjukande. Detta uttryck ter sig mest i skriftlig form än i tal. Man orkar inte ens besvära sig med att utförligt säga "lycka till på jobbet imorgon", "hoppas det löser sig med barnen", "jag tänker på dig och hör av dig om du vill prata" utan sammanfattningsvis blir det "ha det bra". Kort och ointressant och inte alls särskilt kärvänligt. De fåtal gånger jag använder dessa ord är när jag vill dissa någon, bryta kontakten, aldrig talas vid igen eller med andra ord be någon dra åt helvete. Säger man uttryckligen till mig att jag ska "ha det bra" är man stekt för all framtid.
Inte använda bälte. Jag ifrågasätter detta varje gång. För mig är detta en lika naturlig sak som att äta frukost, gå på dass eller ringa mamma. Ibland när jag hoppar på bussen, vilket händer ganska ofta ser jag medelålders människor (30+ typ) sitta utan det! Jag förstår ingenting? Har de någon slags hemlig dödslängtan?
"Dagens ungdomar" och "det var bättre förr". Ärligt talat var det bättre förr? Bilarna var inte säkrare, tekniken fanns inte och det var svält typ. Dagens ungdomar är bara skeptiska kids som blir misstrodda av de äldre. De äldre som hävdar bestämt att det var "bättre förr". Kanske är det som Claes Eriksson, Galenskaparna en gång sa;
"Det är inte så att det var bättre förr, det är bara värre nu"
Kasta skräp på gatan. Vid busstationen ibland när jag står och väntar är jag en god medborgare och plockar upp skit efter andra. Det kan vara allt från fimpar till chipspåsar. För att tillägga står där en grön vacker, plåt papperskorg och väntar på mig. Ibland kan skräpet ligga bredvid denna. Då undrar jag är det mycket jobbigare att höja armen lite och slänga den rätt än att bara droppa skräpet på marken? Jävla skitgrisar.
Köra över hastighetsbegränsningarna. Nej, det är inte coolt och imponerande. Det är farligt, oaktsamt och idoti!
Nu ska jag gå och sova igen. Klarar endast intervaller på någon timme.