aliciabotilda

Fy fasen. Jag tycker väl inte jag är någon skönhet eller så men kan tycka det är ganska schysst att beundra sig själv i hallspegeln när man råkar gå förbi. Jag brukar blinka till lite och liksom "yeaha" mig själv.

Nu har dock sanning hunnit ifatt mig. Jag är så jävla ful! Nu ska ni inte tro att jag säger det med vare sig avsmak eller ironi. Detta är ett konstaterande. Hur  kunde jag då konstatera det frågar du dig. Kort, svarar jag. Alla dessa "spontana" jävla -Hej, va kul vi har tillsammans!-kort. Nej, jag har aldrig särskilt kul när jag blir fotad och hur mycket jag än lägger manken till blir det aldrig så naturligt. Detta löser jag på två sätt. Fula grimaser. Så man inte uppenbart ska se att jag är ful i verkligeheten utan mer -AH, hon gör en ful grimas, igen. Sen har vi ett annat alternativ. Undvika kameran. Funkar hyffsat bra då den även undviker mig för det mesta. Tycker den också att jag är ful?

Jag är så ful att jag borde slängas ur landet, tvingas gå på glödande kol och tvångsmatas med inlagd sill.

Sessan och jag har en mjukstart på dagen med mysfrukost. Ja, hon hade sovit gottt sa hon. Jag däremot har fått värja mig från hennes armar och ben som har kommit farande. Det är överkomligt.

Nu ska mitt lilla fejs och jag köra en heldag på jobbet och skrämma slag på alla kunder med min djuriska look.
Fan då.