aliciabotilda

Min högsta önskan när jag var liten var att bryta en fot så man fick gå på kryckor i skolan. Om det inte gick med kryckorna var det näst bäst med bandage eller som på tredje plats en hes röst. Om något av detta inträffade var det genast populäraste ungen i skolan. Alla dessa tre önskemål har mycket riktigt infriat sig. Dessvärre inte när jag som mest behövde dem på lågstadiet men ändå. Genom fotbollen stukade jag fötterna til höger och vänster. När jag var mycket liten tog min storebrosa mig på pakethållare och cyklade iväg. Efter ett tag kände han att det blev trögare att cykla så han tog i ännu mer tills man insåg att det var mitt arma lilla ben som fastnat i hjulet. Det blev barnvagnen (trots jag var fem) hela den sommaren. Bada i havet kunde jag bara drömma om.

Nu har iallafall det sista målet inträffat, hes röst. Men i större utsträckning, jag har tappat den helt. Alla timmar jag stod på flcikrummet och skrek i höga skyn för att just detta skulle inträffa kändes just nu helt förgäves. Dessutom har jag fulländad panik eftersom jag förlitar mig helt genom min kommunikation på jobbet.



Min härliga söndag och mitt tidsfördriv.