aliciabotilda

Mormor blev glatt överraskad då jag hälsade på. Vi satte oss ute i solen och drack kaffe och åt mörk choklad. Plötsligt får min mormor för sig att vi ska ta en promenad till hennes kolonilott. Jag som precis varit på gymmet och sprungit 4,5 km och promenerat till henne hade helst av allt velat sitta kvar i solen och vila benen. Min mormor känner mig alltför väl och säger provocerande "fast det orkar väl inte du". Jag flyger upp och häller i mig sista skvätten kaffe. Jag ska nog allt visa dig gumma lilla!

Sen gick vi fel åttahundra gånger och vid alla tillfällen i uppförsbacke. Mormor var tacksam men lite trött när vi väl hittat tillbaka till hemmet. Hon hade ju fått sitta still så länge! Ja, för hon satt i rullstol och jag drog alla 105 kilona i två timmar. Vila du älskade mormor, jag tar en promenad hemåt. För jag är inte alls trött! Suck.

Mormor och jag.