aliciabotilda

Två piroger och en ostmacka senare. Fortfarande hungrig. Äter upp mig efter en tids sjukdom. Det har jag gjort nu kan man säga. Med råge.

Dessutom har vi snusat upp allt snus i huset. Så nu är jag piskad att gå till Statiol och köpa snus och varör inte. Godis.

Vilket tjat det är om den där döda snubben. Stieg Larsson. Hans böcker ska tydligen vara läsvärda och över det förträffliga. Men alla säger av något konstig anledning "du måste ge det en 150 sidor". Här har folk gått och snackat om något storartat och jag måste ge det 150 sidor?! Så, jag tog saken i egna händer och började läsa bakifrån. Smart drag av mig kan man tycka. Och det tycker man väl.



Sådan hysteri över att ta sig ut utomhus så fort solen lyser lite. Jag ser det fina vädret alldeles ypperligt från sovrumsfönstret.

Sitter och väntar på att norrmannen ska logga in. Då ska jag "råka" vara online samtidigt. Grejen är den att jag suttit här sedan kl 10 i förmiddags. Med risk för att verka desperat. Han är allt jag har kvar. Dessutom kan han hångla bra. Man tager vad man haver.

Hororskopet för morgondagen (ur dagens Kvällsposten)

KRÄFTAN
Du är så positiv och hälsan
klarar du bra. Nu kan du
komma att få en bättre
tid med ekonomin,
du är väl unnad detta.
Men i spel verkar du
inte få någon vinst, så
bäst att spara dina pengar.

De måste vara skatteåterbäringen de snackar om! Kommer jag bli rik nu? Pappa blev lite besviken. Fick bara tillbaka 9000 kr. Förra året fick han 17 000 kr. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Han har varit pensionär i fyra år! Kolla gärna upp honom. Jag tror han har fuskat med deklarationen.

Visste ni att blondinbella är sjukskriven från skolan? Om jag visste det när jag gick skolan hade jag varit förtidspensionerad för länge sedan.

Pappa älskar skidskytte. Missförstå mig rätt. Jag tycker det är kul men inte överdrivet superintressant. Av någon konstig anledning måste pappa kommentera ALLT som händer.

"Nu skjuter dem igen."
"De bommer väl förstås"
"Han vinner nog Eder"
"Aj, aj, aj"
"Nu missade Bergman."
"Ferry skjuter fullt"
"Staven gick av"
"Det är dåligt"
"Han är bra på skidorna den där"

Herregud pappa. Jag sitter ju för fan bredvid och ser vad som händer!



Sigge är tillgiven och framförallt vet han när han ska hålla käft.



Tänkte beställa lite från HM. Vilket inte mitt sparkonto vet om än.

Med säkerhet finns det ögonblick i mitt liv jag skulle vilja återuppleva.

Första mötet med Tour Eiffel. Det var det häftigaste och mest tårdrypande jag varit med om. Jag med min följeslagare begav oss till Paris för en hel weekend. Och jag bryter ihop lite smått på metron när jag ser detta konstverk. Med andra ord. Jag storböla. Där stod lilla jag under eifelltornet och myste. Varenda lokalbo tog mig för dum i huvudet med vad gjorde det. Jag var i Paris.

"Grattis du klarade det". Klarade min uppkörning och tog mitt efterlängtade körkort. Gissa om jag blev

förvånad. För under hela uppkörningen chansade jag på hastighetsbegränsningarna. Jag har en tendens till att missa skyltar. Tydligen funkar det att köra 60 på en 50 väg. Eller var det 70 som var tillåtet? Hur som jag fixade det. Kanske svårtolkat om man visste det man vet idag. Två krockar och en överkörd katt senare. Man kan inte leva på gamla meriter. Det är så sant som det är sagt.

Mitt första ligg. Det var inte alls så spännande och gammal oskuld som jag var var det inget att skryta med i bekantskapskretsen. Trots detta kom jag med ett stort leende på läpparna till skolan nästa dag. I pannan stod det "jag har gjort det". Vilket senare killen som tog den ställde sig väldigt frågande över. "Har du liksom gått och pratat om det här?". Visst fan har jag det! Its a big thing you know.

Nästa "ögonblick" sträcker sig mer än ett öga och blick. Det är typ ett år jag pratar om. Mitt au pair år. Trots nedbrytenhet, hemlängtan och maktlösheten över att vara inneboende var det med säkerhet ett år att minnas. Där utvecklades jag från en bitterfitta (ja, jag har varit både bittrare och större fitta än idag) till en självsäker, godare och starkare människa. Att en tjej, yngre än mig, skulle ta mig i handen och leda mig rätt var inte väntat men ack så tacksamt. Till henne står jag i tacksamhetskuld för resten av mitt liv.

När jag och min gode vän ska checka in från flyg London till Sydney och kvinnan skriker "two more till Hong Kong". Vi blir lite överrumplade men tar seden dit vi kommer och nickar yes, yes. Sen att vi bara skulle mellanlanda där fattade väl inte vi. Vi sket i vilket. Vi var på väg. Vart hade ingen betydelse.

Nu ska jag torka tårar och krypa till sängs. Det är en dag i morgon också. Med nya minnesvärda ögonblick.

Fick ett sms på bussen påväg hem.

"Skärpning Ewa! Eller va fan, ligg med honom!"

Det är äkta vänskap det. Jag ville sätta på busschauffören på 50 år med hårtoffs. Men jag hejdade mig. Sedan började jag se i syne. Alla med tre ben var helt plötsligt mycket attraktiva. Sen kom jag på vad det var. Lågt blodsocker. Därav har jag köpt mig en godispåse för 72kr. Hellre fet än lagd (från verbet ligga).

Jag åker buss relativt ofta. Ofta är bussen fullsatt. Det finns några saker som jag retar mig på.

1. Folk använder inte bilbälte! Inte ens gamla kärringar tar sitt förnuft till fånga och spänner på sig säkerhetsbältet. Är dem helt dumma i huvudet eller ligger jag före min tid? I de nyare bussarna och det finns bara nya på vägarna är det lag på bälte. Tydligen är det bara jag som läst Rikets Lag. Jävla puckon.

2. Folk som preparerar tomma säten. Va fan, ska jag behöva stå för att din handväska ska få sitta?

3. Ungdomar som lyssnar för högt i sina hörlurar. Nej, tack jag vill inte lyssna på Aqua.

Nu ska jag hänga med fröken Karlsson.

Saker man inte visste om mig.

- Jag pratar högt med mig själv. Ofta och länge. Helst när jag är på promenad. Då kan jag föra samtal som jag önskar vore verkliga. Det är superkul tills någon upptäcker mig.

- Jag tar mig på brösten när jag sover. Jag vet inte varför men det känns som en naturlig ställning.

- Letar upp dödsannonser och gråter.

- Fastnar framför barnprogram och tycker det är berikande

- Snusar flertal gånger i veckan

Nu måste jag springa och packa. Lägenheten är utlånad. Hoppas på en mindre dramatisk tillställning än sist. Sen ska jag springa och jobba. Hej svejs.

Vaknade av telefonen idag.

"Mmm hallå"
"Hej, det är mamma. Sover du?"
"Ja"
"Förlååååt, då ringer jag lite senare"
"Nu är det redan försent. Jag är vaken. Vad vill du?

Nu ska jag dricka kaffe. För jag är vaken nu. Tack vare mamma.

Ärligt talat, det är fredag och jag sitter och tänker på Gustav Vasa. Min enda livlina var A men hon skulle "äta tacos i finrummet med sin man. För att sen lyssna på Ted Gärdestad och bara prata." Jag har inte ens en stereo. Och hur mycket kan man ha att säga varandra när man varit ihop i två år? Jag är bara avundsjuk. Jag ger upp. Godnatt.

För en tid sedan hade jag ett par i medelåldern inne hos mig och handlade. När de stod i kassan för att betala med betalkort frågade jag som alltid efter legitimation. Det visade sig att kvinnan hade samma efternamn som mig! Häpen som jag blev talade jag om det och samtalet utvecklades till en släkträff. Av kvinnan fick jag veta att Gustav Vasa och jag är släkt! Vilket jag iofs visste sen tidigare men ändå. Dessutom berättade hon att vi är adliga och att hon varit på kungliga slottet och sett vårt adelsvapen. Hallå eller, jag hänger på slottet! Jag är av adlig ätt. Har alltid känt att det är något särskilt med mig. Att det vilar ett skimmer över mig.

För ett par veckor sedan när jag fortfarande kämpade för livhanken ringde prästen mig. Prästen i den församligen jag går. Församlingen som råkar ha sin klubblokal i samma fastighet som jag bor i. Säger man klubblokal om en kristlig rörelse? Hur som haver han ringde mig. Inte jättekonstigt för det har han gjort förr. Men denna gången ville han bjuda hem mig på middag. Till sig efter sabbaten. Tyvärr var jag ju inte vid mina sinnes fulla bruk.
Idag efter jobbet ser jag att jag fått ett telefonsvar på mobilen. Jag lyssnar av det och tror jag ska trilla av stolen. Prästen. Igen. På mobilsvaret. Har präster ens mobiltelefoner? Borde inte dem typ tala genom Jesus? Han bjöd mig på middag hemma hos sig med honom och sin fru. Det var för läskigt att lyssna på hela meddelandet så jag stängde av. Missförstå mig rätt. Jag gillar min präst och det är hans jobb att värva medlemmar men jag är inte riktigt redo. Jag syndar ju varje dag. Inte för att hamburgare är en dödssynd.

Eftersom jag är lite psykiskt instabil och förmodligen kommer vara det resten av mitt liv drabbas jag emellanåt av stor sorg. Det kan gå över på en minut och inte handla om ett dyft. Jag fick det precis just nu. Med största sannolikhet beror det på att det är fredag, säsongsfinal i Lets dance, regn och jag är piskad att städa. För att stabilisera sorgen sätter jag på någon underhållande låt. Idag blev det två för att riktigt göra mig tillfreds.

Country Roads - John Denver
Im gonna be (500 miles) - The proclaimers