DET FINNS SPÖKEN, JAG ÄR INTE RÄDD

Såg en kvinna på nyheterna som enligt hennes pass är född år 1879. Det skulle alltså betyda att hon är 130 år gammal. Hoppas det är ljug och omöjligt. Jag vill inte leva med den hypotetiska möjligheten att jag kan bli 130 år! Det skulle betyda att jag har 106 år kvar . Gissa om man blev psykiskt utmattad. 

Jag tror på spöken. Inatt hade jag ett hos mig och jag var så rädd att jag skakade. Gick och la mig prick klockan 21.00. Somnade med en gång. Gjorde de vanliga rutinerna och stängde igen dörren till sovrummet. Inte helt men så glipan är pyttiliten. Jag vet med säkerhet att jag gjort detta för jag plågas av tanken att ett spöke ska stå i dörröppningen och stirra. Till min förskräckelse stod dörren på vid gavel inatt vid två tiden när jag vaknade. Jag gömde mig under täcket. Nu pratar vi inte mer om det. Risken är att jag måste flytta då.

JAG ÄR ENSAM

Nu går jag och lägger mig. Förhoppningsvis har jag lite ork till att läsa Stieg Larsson. Annars dunkar jag huvudet i väggen. Min favoritserie "Medium" utgår ikväll pga av en dokumentär om Fritzl. Vem orkar kolla på skiten, inte jag.

Lokal tv reklam får mig att krypa ur skinnet. Så dåligt. Men reklamen för Nybro bostäder är lite söt ändå, "med ett tryggt leende på läpparna!"

Igår hade jag katten Sune hos mig hela natten. Han la sig mellan mina ben, sen kröp han under täcket och på morgonen la han sig vid min hals och gosade. Det blir en ensam natt. Jag vill ha en katt.




Tagen på min runda. I sommar ska jag sitta på bryggan och dingla med fötterna.

SPINDLAR I SOVRUMMET

Jag blir så trött på mig själv. När jag skulle sätta på värmen i sovrummet hittade jag spindelnät i fönstret. Igen. Det var likadant förra veckan. Så imorgon får jag ställa väckarklockan och städa. Ville inte ta det ikväll och härja med spindlarna. Då kanske de blir upprörda och springer omkring hela natten. De är ok i fönstret men i sängen vill jag inte ha dem.

En annan tröttsam sak är att jag hittar gottigott gott i gömmor i hela lägenheten. Och jag ska inte!



Vid havrefrasen hittade jag favoritchipsen. Sourcream and onion! Usch för dillchips.



I min mycket välorganisterade allt i allo låda hittar jag micropopcorn. Typiskt. Tur för mig att jag inte är så förtjust i det. Men man tager vad man haver som pappa skulle säga.

DET SMAKAR BAJS

En dag när pappa kom hem från jobbet då vi fortfarande bodde kvar i huset stod mamma och lagade mat för fulla muggar. Karlar har ju den bedriften att alltid komma lagom till maten är klar. På bänken stod en skål med brun mat i. Pappa försedde sig med den bruna sörjan och högg i. När mamma vänder sig om och upptäcker fars mumsande väntar hon tålmodigt till han svalt sin sista tugga sen säger hon. "Det där var hundens mat". Pappa kräktes upp maten. Otacksamma typ.

JAG HAR ALDRIG VARIT KÄR

Mamma är min stöttepelare i livet och det där med kärlek det är hon bra på. Mamma hävdar bestämt att jag aldrig varit kär. Att jag inte vet vad jag pratar om. Jag hävdar motsatsen. "Jo, men kommer du inte ihåg honom. Det måste varit kärlek. Det pirrade så gutt i magen" säger jag övertygande. "Nej, det är din vilja. Du ville vara kär i honom. Men minns du inte vad du sa. Att han var si och så" svarar hon tillbaka. Jo fan, tänker jag. Sen går jag över alla killar jag träffat. Mamma har rätt. Inte ens de två förhållandena jag hade grundade sig på kärlek. Förälskelse och hängivenhet på sin höjd. "Släpp inte tanken på den sanna kärleken riktigt än. Du är för ung för det" säger mamma. "Du kommer få en aha-upplevelse den dagen du träffar mannen i ditt liv. Du kommer tänka. Var det såhär det skulle kännas" fortsätter hon. Jag tror mamma har rätt. Jag tror inte jag varit riktigt kär. Å andra sidan har jag precis börjat älska mig själv. Ja kan vänta på honom. Jag är trots allt bara 23 år. 23 år och 9 månader. Jag har all tid i världen.

UPPDRAG LYCKLIG

Jag har börjat sätta upp delmål för att att inte hela året ska kännas så misslyckat.

Mina delmål för april månad;

- Klippa mig och färga håret

- Byta gardiner vardagsrum

- Spotta norgemannen i ansiktet om vi ses

- Börja träna igen (till min ursäkt har jag varit sjuk)

- Dra ner på mobilkostnaden (allt under 800:- godkänt)

- Säga ifrån på jobbet

- Äta vitaminer varje morgon (om inte bäst före datumet gått ut)

- Sluta snoka på facebook


- Läsa ut "Män som hatar kvinnor"

- Ta kort till körkortet och skicka in papprena (det var 1,5 år sedan jag anmälde det förlorat)

- Göra en synundersökning och beställa linser.

"Glöm dina bekymmer imorgon kommer nya"

JAG VILL HA ETT HUS PÅ LANDET

Igår åkte jag till ett hus på landet där min kusin bor. Idag på morgonen. Lite bakfulla satt vi och njöt av tillvaron med en kopp kaffe. Jag avundas denna familj. Jag blev avlämnad precis och familjen Perfekt skulle åka vidare till Ikea och äta lunch. När jag blir stor ska jag ha ett hus på landet, äta lunch på Ikea och ha en brödrost.





TOMAS LEDIN

Tomas Ledin är en av mina stora favoriter. Han är en sexig man. Jag och min vän S var för många år sedan på en av hans uppträdanden i Borgholm, Öland. Självklart stod vi längs fram och tog tillfället i akt att ta nacksving på honom när han kom förbi. Vi hade rört vid Ledin. Tomas Ledin. Vem som vill får ta på mig.

MAMMA OCH JAG HAR INGA HEMLIGHETER

Efter den lyckade 25-årsfest i lördags bestämde jag och en vän oss för att ta en taxi de tre milen hem. Jag fick äran att ringa växeln och beställa. Någonstans då taxametern stod på 100 :- hoppade vi av och bytte taxibil. Vi var inte nöja med det rörliga priset och fick ett fast av konkurrenten. Finanskrisen hade bitet oss i tån. Jag lugnade ner mig efter 1,5 mil. Min vän han somnade. Taxicahuffören gav mig sitt visitkort och bad mig ringa igen till nästa resa. Tydligen hade han roats av mitt upproriska tillstånd.

Väl hemma (hos mamma och pappa) knackar jag på mina föräldras sovrumsdörr och går in. Pratglad som få går jag över hela kvällen med min mamma. Från nervositeten, till försvinnandet, lekarna, presentöppning, till vänskapsband som knöts. Pappa råkade ligga brevid och höra allt. Efter tio minueters iver från min sida var han inte lika glad. Han bad mig gå och lägga mig. Han bad mig lämna rummet och sova ruset av mig. Jag gjorde som jag blev tillsagd.

JAG LEVER

Jag dricker pulvercappucino.

I 1,5 h har jag varit på promenad.

Såg att min nattgäst glömt sin lunch i kylskåpet.

Har ätit frukost.

Borde börja dammsuga.

Ska titta upp busstider till Rockneby.

Hoppas på ett besök hos min kusin ikväll.

Slutar vid kl 16.30 idag.

Vill dricka vin. Och röka.

Har betalat samtliga räkningar.

Måste köpa nya soffa.

Vill ha barn.

Behöver gå på toaletten.

Måste klippa mig.

Den som är negativ i min närhet de närmsta dagarna kommer få veta att han lever. Jag vet familjer i detta nu som brottas mot döden. Det gör inte vi andra. Skäms på er pessimister.

VAR ÄR MIN TANDKRÄM?

Vem har snott min tandkräm? Det känns som jag ätit skokräm med vitlöksmak i tre dygn.

Om jag väntar tillräckligt länge kanske jag inte hinner dammsuga, bädda rent, ta en promenad och diska. Jag behöver bara vänta lite, lite..

NÄR JAG TOG KNARK

En gång för mycket länge sedan testade jag på knark. Jag brassade på så att säga. Ute på en gata i Amsterdam stod jag och sög och sög tills luften tog slut. Jag hade redan krökat endel på kvällen och det där jag sa i nyktert tillstånd hade redan glömts bort. Jag ska aldrig testa droger. Jo, tjena efter några bira, en sexshow och en runda på Red-Light District var jag up for anything. Omdömmet tappades. Sedan satt jag där på badrumsgolvet på hotellrummet fylld av ångest. Efter det blev jag lättad och älskade alla. Denna sinnestämning kan numera framkallas utan brass. För ångesten, ge mig en påse Estrella cips. För lättnadskänsla, ett lavemang. För villkorslös kärlek, en helkväll med min hund Sigge. Ja, vem behöver knark egentligen? Inte jag.

MAN KAN KNULLA RÖVEN AV SIG

Vissa knullar röven av sig andra inte. Jag får ångest om jag legat med två stycken på fyra veckors tid. Jag känner mig lösaktig då. Därför ligger jag inte gärna. Inte alls faktiskt. Jag liksom vill spara mig till min blivande man. Man kan säga att jag är nästintill oskuld. Dessutom har jag hört att man kan knulla röven av sig. Faktum är att man kan ligga så hårt att man går i tusen bitar och får hiv och dör.

"Det är inte dig det är fel på utan mig". Har du inte fått denna meningen sagd till dig någon gång kan du skatta dig lycklig. Jag har hört det fler än en. Hur kommer det sig att man kan vara jätterolig, söt, bra att umgås med och toppen på alla sätt men ändå inte älskvard. Kan vi inte bara dumpa utan alla dessa "men du är så bra". Ska jag trösta någon som inte är ledsen? Ska jag tycka synd om den som inte har förståndet att förstå bättre. Som ratar mig? Kan vi inte alla bara skjuta oss i huvudet.

Nästa gång någon tror sig veta mitt bästa ska jag sucka honom eller henne rakt upp i ansiktet. Jag har liksom slutat bry mig.

FRÖKEN TANDLÄKARE

Ringde till fröken muntergök hos tandläkaren igår för att bekräfta min tid.

"Hej, jag skulle bara vilja bekräfta en tandläkartid."
"Jaha, (mummel mummel)"
"Förlåt, vad sa du?"
"NAMN SA JAG?"
"Oj, vad du var trevlig då.."

Hon blev lite förnärmad när jag påpekade hennes otrevliga sätt. Man ska fan inte sticka upp mot mig ostraffat.

STRÄNGARNA PÅ LYRAN

Ikväll är det fest. Jag var glad över mitt val av kläder tills pappa utbrister "vilken fin pyjamas". Pappa, jag älskar dig men du är fan inget modelejon. Eller har jag verkligen köpt pyjamasbyxor?

Nu är jag hemma hos min vän och väntar på att få lugna nerverna med vin. Jag blir lätt lite nervös innan stora tillställningar. Sist jag var på 35-årsfest råkade jag resa mig lite för hastigt. Detta resulterade i att stolen for över golvet. I två delar. Jag skämdes väldigt när alla 60 ögonpar gav mig medlidsamma blickar. Det var fel läge att stå i centrum. Denna händelse har nu satt skräck i mig för all framtid. Måtte jag stå på fötterna ikväll.

BILAR

Sitter och väntar på min taxi vid köksbordet. Jag har superkoll genom mitt fönster. Det är bara ett litet pyttiproblem. Jag ser inte skillnad på en bil och en bil. För mig är det totalt ointressant med bilmärken. Det är intetsägande. Jag pratar avlånga bilar, gula bilar, tjocka bilar, snygga billar, hög bil. Bilen jag väntar på är kort och tjock och grå. Så mycket vet jag.

MIN DAG

Det är klarblå himmel och ungarna har precis kommit hem från skolan med bussen. De har duktigt ätit upp sin lunch och motståndet var inte alltför starkt idag. Fish and nuggets och ynkliga grönsaker. Vi är på gott humör. Alla tre. Det är vår och fredag. Fredag innebär städdag. Då kommer städerskan. Snart kommer huset uppfyllas av en ljuvlig doft. Vi bestämmer oss för att gå till parken. Vi går. Det går inte att cykla i nedförsbacke med stödhjul. VI håller oss sysselsatta i 34 min och 25 sek. Fantasin tryter och jag är uttömd på energi. Jag har lekt monster och jagat de små trollen runt och runt. Gungorna är pax. Där kan man inte bli uppäten. Vi skrattar hejdlöst tills någon slår sig. Då torkar vi tårar och kramas. Det onda går över och vi promenerar hemåt. I uppförsbacke. Starka små ben tar sig framåt. Vi stannar och tar en titt i grannens damm med levande fiskar. Vi pekar och diskutterar. Fortsätter framåt. Bää. Fåren är på gott humör och vi får klappa genom staketet. Jag tjatar att skorna måste av utanför dörren. Jag blir hörd och får plocka jackorna från golvet. Hänger dem på trappen och vänder mig om. Där kommer de. Barnen skriker och hoppar upp i famnen på sin mor och far. Arbetsdagen är över. Fast det var inget arbete. Det var mitt liv. Ett liv jag saknar så det gör ont.

07.31

Klockan är 07.31 och jag är vaken. VAKEN. Mycket lustigt. Inte lustigt som haha utan som konstigt. Strange. Not right. Jag går aldrig upp såhär tidigt. Det är den här förbannade sommartiden som spökar. Och till råga på allt funderar jag på att gå till jobbet nu redan. Och hör på anledningen; Jag har så mycket att göra. Har jag gått och blivit gammal?!

JAG ÄR TÖRSTIG

Det är ingen hemlighet att jag tar mig själv på största möjliga allvar. Nu är jag dötörstig på kolsyra. Läsk. Cola. Och trött. Någon sa att det kan bero på pencillinet. Jag tror det är så. Jag skyller allt på mina bakterier. Det är av ondo.

Jag saknar min mobil. Vi har inte kelat med varandra på fem hela dagar. Jag känner ingen annan som skulle klara sig så länge utan sin telefon. Jo, pappa kanske. Han har haft samma saldo på sin i flera år.

Varje gång jag är ifrån min nalle lever hoppet upp om att när vi återser varandra ska han vara fyllt till bredden med olästa sms och missade samtal. Det händer aldrig. Jag blir alltid lika besviken.

Idag kom en stamkund in på jobbet. Trevlig kille, som alltid frågar mig om vilka kalsonger jag tycker är snyggast. Tänk att lilla jag får vara så delaktig i dessa intima beslut. Jag känner mig priviligerad till tusen.

Varuhuset kommer på DVD. Äntligen.

JAG MÅR INTE BRA

I söndags lät det såhär mellan mig och farbror doktorn från mellanöstern.

"Mitt nemn e Islavena Izola. Du söka för?"
"Ja, alltså jag har hög feber och väldigt ont i halsen"
"Gappa"
"Ahhhh"
"Eh, nej. Vi tar en sänka"
"Såg du något i halsen? Det är ju väldigt svullet. Bara ett hål stort som en enkrona ner i strupen. Är det halsfluss? Jag har opererat bort min mandlar en gång. Kan de växa ut?"
"Lite rött baa"

Han stänger dörren och går sin väg.

"Det gör verkligen jätteont. Jag gråter om nätterna och äter massa värktabletter" svarar jag ut i tomma intet.

Idag efter halva kuren gör det fortfarande ont och jag har hittat en knöl i gommen. Min mamma har övergivit mig över jobbtelefonen och då grät jag öppet och synligt. Sen tröstade jag mig med Mcdonalds. När jag blir frisk ska jag bli glad.