Känner ett viss behov av att gå tillbaka till min resdagbok och läsa om mina utlandsvistelser. Det är inte för inte en viss ångest kryper på när man inser vilken fruktansvärd hemlängtan man hade. Hittade ett roligt inlägg om en advent innan jul när jag råkar ännu en gång förstöra bilen och drappas av ren panik. Varför trodde jag man kunde sätta på vindrutetorkarna när det var tio minus och inte värma bilen först?
Halleluja! 2005-11-28
Hej,
Förra helgen hände inte mycket mer än att Mercy fick vinterdäck och jag var på Raclette partaj hos ett par goda vänner till familjen. Johan och jag bangade inte och höll igång till kvart över fem på morgonen.
Veckan gick lugnt och fint fram. Många skogspromenader har det blivit och möjligheterna många då jag hittar nya spår varje dag. Tar dock det lilla lugna efter att ha stått öga mot öga med ett vildsvin.
Sedan kom då den mycket efterlängtad bakhelgen. I hopp om att både baka pepparkakor, lussekatter, kanelbullar och knäck var förväntningarna på oss många. Helgen började på fredagen, då Mercy med en havirerad vindrutetorkare och jag drog oss till Ida Barnvakt och hängde där. Lördag morgon var klockan ställd och vi beger oss till stan och tittar till julmarknaden och köpte äckligt lösgodis. Det är inte första gången och vi lär oss aldrig. När vi sitter i bilen påväg ut från pakeringshuset börjar bilen framför backa i hög hastighet, rakt bakåt, mot Mercy! Ida slänger sig från passagerarsätet på tutan medans jag räcker upp båda händerna i luften (som i den klassiska repliken, skjut inte!) BANG! Min panik tar i överhand men Ida Filbunke fixar den informella, som tur var blev det ingen stor skada, nummerplåten blev lite skruvad bara.
Vidare till scanshop för att köpa pepparkasdeg. Hem till ett tomt hus i Rammel. Det var där någonstans det gick snett. Vi skulle "bara" ta en lite break på några minuter. Blev uppåt två timmar. Det blev till slut dubbel sats lussekatter och brända pepparkakor (halva degen hamnade i soppåsen efter att tålamodet tagit slut).
Vi ville följa upp Comedy nighten på Scotts för ett par veckor sedan med en gospel konsert. Jag skulle gå ut och fixa och trixa iordning vindrutetorkaren men lyckas förstöra båda. Så i all hast slängde vi i oss vår måltid och duschade och sen tog vi bussen in till stan. The best of New Orleans hette gruppen och av namnet kan man konstatera att det råder brist på gospelgrupper i New Orleans. Det var kul men häftigast var nog ändå när Ida och jag ställde oss upp för att köra gospelmovet, ensamma av ett par hundra. Satt bredvid en finsk au pair och bekantade oss med henne över en kopp choklad. Klockan två på natten när jag bryter ihop efter att ha förstört bilen hittar vi på internet en bilverksad á jour. Natt som dag. Ida ringer och för tala med centralstation för Europa i akuta situationer. Hon förklarar problemet och frågar hur mycket det skulle kunna kosta. -Nja, säger mannen om vi ska skicka över nån nu för att fixa dina vindrutetorkare skulle det nog gå på en 1800 euro. Nej tack, det kan vänta till måndag.
Firade första advent på den internationella bazaren. Vi tog en korv i Sydafrika, efterrätt i USA och en Irish coffe. Träffade också vår gulliga Gille från Frankrike igen!
Idag fick jag mitt ångestfyllda problem lagat på en bilverkstad i grannbyn. Satte mig på en underbar pub i närheten och bekantade mig med ägarna där. Den härliga var när stammisen kom prick klockan tio och tog två öl på mindre än en tjugominuter. Det kommer bli mitt hak för resten av tiden här.
På onsdag är det premiär för föreställningen a Christmas Carol och till helgen blir det weekend i Bryssel!
Nu är det inte långt tid kvar innan jag får komma hem! Längtar..