För mycket information

Vad är det här? Har jag dött och kommit till helvetet? Nu har ytterliggare en människa delgivit information till mig över internet. "Tror du "aliciabotilda" har haft sexuella fantasier om dig?" Har jag gått med i någon hemlig "vi vill veta allt om alla" grupp? Detta börjar kännas obehagligt, varför detta intresse? Dessutom var personen i fråga tjej vilket gör det hela ännu mer obegripligt. Som svar på frågan har jag aldrig sexfantasier och särskilt inte om tjejer. Jag tycker inte ens om att hångla på soffan på tredje dejten! Men kanske på fjärde.

Jag är på lite bättre humör och maten är snart klar. Mycket riktigt blev det ingen träning men det tycker jag att jag är värd. När man jobbar halvtid och så hårt som mig blir man faktiskt utmattad. Man förlorar sig själv och sin ambition. Undra hur långt i förtid men kan gå i förtidspension.

dålig dag?

Jag ska driva mig själv till vansinne ytterliggare en gång. Jag ska komma försent till jobbet. Ska vara sur som ett bi när jag kommer dit. Inte ta mig till träningen, sen ska jag äta chips, tycka synd om mig själv. Sova för länge imorgon på min lediga dag, inte göra något av det jag borde göra, tappa chipsskålen på golvet och sen råka trampa i det. Sen ska jag få oväntade utgifter, tappa håret och frysa. Få punka på cykeln och glömma mormor. Ha dåligt samvete för jag glömt henne och sen ska TVn gå sönder. Jag ska straffas för att jag är så naiv och sen ska jag straffas för att jag straffar mig själv och då blir straffen hårdare och jag har en ännu sämre dag i övermorgon än vad jag kommer ha imorgon. Det goda humöret är som bortblåst och detta året suger balle.

frälsning?

Predikan i lördags måste ha lyft mig oerhört. Jag är en bättre och gladare själ. Jag känner inte ens för att vara elak. Antingen har jag blivit frälst eller drabbad av någon sjukdom. Jag gillar det nya, sundare och positivare jag. Kan till och med tycka att det är trevligt att sitta i samma rum som mig själv. Vill inte vara spydig och dryg och skulle säkert om tillfälle gavs hjälpa en dam över gatan. Skulle ta hand om alla herrelösa katter och skänka mat till de fattiga. Känner mig som självaste Robin Hood för fan! Måste ta tempen.

kyrkan

Sittr och väntar på att få gå till kyrkan. Bakis med bibeln under armen stormar jag in där glad ihågen. Jag känner mig trött och förbi men det måste man få göra dagen efter. Halv elva ska vi samlas. Sitter och väntar ut dett. Fint kristligt folk kommer sent.

Utekväll

Tydligen är det någon på facebook som har delgivit sitt intresse i frågan "tror du (och så mitt namn) kommer få barn någon gång i sitt liv?". Ärligt talat vem fan bryr sig? Så länge man inte vill få barnet med mig och ligga måste det vara totalt ointressant. Särskilt om man är en hon, som hon nu var, då kan vi ändå inte göka ihop några kids. Låt mig vara.

Ikväll var det utekväll. Jag var hemma innan tolvslaget. Antingen har jag blivit gammal eller var jag för full. Vad som nu än låter vettigast.


M fångade alla i sin stormvind. Under handtorken då vill säga.



Michan blev aldrig full. Hon tål för mycket.



Mahlin hungrig som fan.

Nu ska jag ta disken och sen krypa ner i min varma säng förtränga det som ska förträngas ikväll och se fram emot morgondagen.

vi är den vi är

Det finns ett fåtal saker här i världen som jag är snäppet vassare på än alla andra.

- Poppa popcorn i micron
- Vara hård och besynnerlig
- Dagdrömma
- Glömma saker
- Säga fel namn
- Tigga stryk
Och gråta.

Det är redan förutbestämt hur vi kommer att vara, bete oss och vad vi ska känna. Våra personligheter har redan blivit förutbestämda. Detta ligger utanför vår makt. Vi kanske tror oss veta vilka vi är, vad vi tycker om. Vi kanske tror att det går att förändra vårt beteende och hur vi agerar. Men i grund och botten är det inget vi rår över. "Självutvecklande" är en dålig term för människor som inte kan acceptera sina brister. De strävar efter att bli hela och perfekta. Det finns inget perfekt, ingen sann lära om hur vi ska vara. Den goda människan existerar inte. Styrkan ligger i att acceptera den man är och förlåta sig själv (för sina synder).
Därför, sluta klaga på mig hela tiden att jag är så jävla sur. Jag kan inte rå för det!! Det är bara sån jag är!!

klimakteriekossa

Kärringarna på systemet i stan är ena riktiga klimakteriekossor! Jävla citroner.

nej

Jag ska inte alls ha en katt utan en självgående dammsugare! Kan vara minst lika sällskapliga.

Rätt man vann!

Idag kan jag meddela att det var helt rätt person som vann på Triss i TV. 100 000:- rakt in i hjärtat på en 83-årig gubbe. Mitt hjärta blöder för dessa äldre herrar. Hoppas han hinner förbruka dem väl. Hans önskan var att köpa en riktigt fin kostym. Bara gör det hjärtat. Köp en slips också.

Ikväll ska det drickas rödtjut och digga musik. 

hjältemod

Jag har alltid drömt om att bli en riktigt vardagshjälte. När jag har långa och tråkiga dagar brukar jag fantisera ihop händelser där drama, mystik och mod är huvudingredienserna. Det är alltid samma typ av hjältedåd. Här är några som går i repris i mitt lilla huvud trista vardagar.

Jag säger hejdå till ett par vänner och deras barn och går över den farliga stora vägen där det kör monsterbilar. När jag börjar gå min väg inser det lilla barnet hur mycket hon tycker om mig och vill absolut ge mig en kram till. Hon springer mot vägen och är påväg över gatan... Hennes föräldrar skriker NEJ. Den stora stygga bilen kör i ilfart. Jag vänder mig om i slowmochen. Jag sätter fart och hinner precis kasta henne i det mjuka madresserade diket innan bilen träffar mig. Jag dör inte (det gör jag aldrig eftersom jag då inte skulle kunna ta emot alla hyllningar efteråt). Det är säkert flera hundra människor som ser detta.

Jag befinner mig någonstans (vart varierar) och in kommer en maskerad man. Han tar tag i mig och sätter en pistol mot mitt huvud. Alla skriker och gråter. Han begär något (pengar, flygplan till Egypten.. vad som helst som är spännande). Polisen har nu kommit och ställer sig bakom sina bilar med dragna vapen. DÅ, jag ger han en klackspark mellan benen, vrider hans arm och trycker ner honom mot marken. Alla är oskadda.

En dag är jag plötsligt bara borta. Alla letar efter mig. Ingen förstår vart jag tagit vägen. Alla är utom sig av oro. Det dimper ner en film med mig på. Jag sitter i ett rum, på en stol med bakbundna händer. Blåslagen, utmattad och med blod från huvudet. Jag tittar upp mot kameran kidnapparen riggat och säger namnen på alla jag älskar och bryr mig om "mamma, pappa, bror... osv" Detta ser alla och blir ännu mer förtvivlade. Sen räddas jag på något sätt och blir asomtyckt för min järnvilja att inte ge upp.

Då vet ni vad jag gör tråkiga dagar. Vardagsmat för mig.



Jag, hemmafru?

Jag kan absolut tänka mig att bli hemmafru trots att vissa hävdar bestämt att det inte hör hemma på 2000-talet. Tycker inte alls att det är nedlåtande eller typsikt kvinnligt. "Kvinnogöra" tror jag skulle passa mig som handen i handsken. Visst jag skulle ju inte laga mat för det är så tråkigt men ha playmates med andra mammor. Absolut, för barnens skull. Kanske skulle jag inte städa av den enda anledningen att jag aldrig lyckas göra det så noggrant. Skulle vara skitigt för jämnan och hur bra hemmafru skulle jag vara då? Nej, jag skulle ha en städerska. Jag menar har man råd att ha mig hemma borde vi ha råd med en städerska. Tvätta skulle jag nog överlämna till henne också, nu när hon ändå städar, hon får säker bra betalt. Min man skulle inte vara snål så. Särskilt inte med tanke på att han aldrig är hemma och ligger med sin sekreterare. Stryka skulle jag kunna göra. Nej, förresten, jag brukar bränna hål på kläderna med strykjärnet. Min huvuduppgift skulle nog vara att ta hand om barnen så fort min man har hämtat dem från dagis. Om inte barnflickan tar dem till lekparken efter middagen som hon har gjort till oss. Detta skulle passa mig perfekt.

Låt dem stanna!

Jag tycker väl inte att Sverige bedriver den mest briljanta invandrarpolitiken men va fan är det jag får höra idag. En familj, mamma och pappan har två olika nationaliter. En av dem utvisas nu. Deras två barn är födda och uppvuxna i Sverige och talar flytande svenska. Familjen har bott i här i åtta år. Jag menar det måste väl finnas vissa begränsningar. Dessutom sa lillpojken att "jag vill köra x2000 när jag blir stor och flytta till Kalmar för det är en sådan trevlig stad". Bara därför bör han och hans familj få bo kvar! Jag menar killen är ju smart, inte för att de som inte är smarta ska utvisas men ändå!

 

försenad

Några saker man inte vill ska hända när man redan är försenad till jobbet.

Tappa ut kaffet över hela sig. Det vill säga du måste ännu en gång lista ut va fan du ska ha på dig.
Inse att du glömt betala räkningarna och det är redan tre dagar efter utsatt tid.
Få ett telefonsamtal av mamma.. eller mormor.
Inse att du har punka på cykeln.
Läcka i köket.

Eller det som hände mig igår. Trehundramiljarder tops i hela badrummet. Eftersom jag inte fått tänket "tar det imorgon" var jag så illa tvungen att plocka upp dem. En efter en. Sen knölade jag in dem i badrumsskåpet. Det man inte ser har man inte ont av.

Idag är det jobb. No shit?

Mina barns mormor är min mamma

Det är tyst som i graven och endast tomten är vaken. Kommer jag aldrig få bo hemma hos mamma och pappa igen? Bo på riktigt, som i att äta frukost vid runda bordet eller se mamma städa grytskåpet för tioende gången på en månad. Ska jag aldrig mer behöva slåss om toaletten? Så sorgligt. Måste med omedelbar verkan skaffa man och barn. Gå direkt till familjelyckan, direkt utan att passera gå. Jag undrar om det är så fantastiskt det där alla säger, det där om att få barn.
Om jag får barn ska de då bli min mammas barnbarn. Och jag är då inte längre barn utan mamma och innebär det att mina barn är barn. Min mamma är mina barns mormor och jag är deras mamma. Om barn är det bästa vi har då väljer jag att fortsätta vara det och ha min mamma för mig själv. Mina barn ska inte komma och tro att de betyder mer för henne bara för hon är deras mormor och de är hennes barnbarn.

Godnatt ♥

Kurrande mage

Blev så fruktansvärt sugen på godis! Eller är jag hungrig. Något låter som ett åskväder.
Min mage tycks alltid göra uppror vid helt fel tillfällen. När jag var yngre och man fortfarande, oskyldigt nog, bara tittade på film med pojkvännerna så var det där med dålig tajming lite av mitt motto. Minns särskild en gång när vi satt och tittade på någon dålig rulle att det började låta oroväckade mycket från min mage. Jag tyckte detta i sin tur var så pinsamt att jag bara reste på mig och gick. Utan att för den saken skull säga något, som typ "hejdå". Jag bara tog mina saker och stängde dörren efter mig. Stackars kille. Fick en flashback av detta i helgen men istället för att fly sin kos körde jag den smarta "kan du inte höja volymen lite. Det hörs så dåligt". Så nu återstår frågan, varför låter den så förbannat?

Hittat på www.kpwebben.se

FRÅGA:
Varför kurrar magen när man är hungrig? Min kompis säger att det är inälvorna som rör sig, men jag tror inte riktigt på henne.

SVAR:
Man kan säga att inälvorna rör sig. Men väldigt lite. Mag-tarmkanalen är som ett långt rör som går igenom kroppen. Röret är specialkonstruerat så att det kan bearbeta den mat som vi har ätit för att kroppen ska kunna omvandla den till energi och till ämnen som kan bygga upp kroppen.
Mag-tarmkanalen ser till att maten transporteras hela vägen från matstrupen, genom magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen till ändtarmsöppningen - utan att vi behöver tänka på det alls! Matstrupen, magsäcken och tarmarna har muskler som drar ihop sig och puttar maten framåt, ungefär som när man klämmer på en tub. En liknande rörelse kan vi känna i matstrupen när vi sväljer.
Några gånger varje dag går en "våg" av starka hopdragningar genom hela mag-tarmkanalen för att rensa den så att ingenting fastnar. Då kan det låta som om magen kurrar. "Vågen" brukar komma när det är ett bra tag sedan man åt, alltså när man börjar bli hungrig igen.

Grimasera mera!

På Nyhetsmorgon på fyran idag var Henrik Fexeus. Henrik kallar sig själv tankeläsare. Iallafall när jag smuttade på mitt morgonkaffe och satt vid datorn hörde jag hur han talade om omvänd effekt. Att om man på morgonen sätter sig på tåget på dåligt humör kan man omvandla sina negativa känslor till positiva. Detta skulle då ske genom att titta på glada, förälskade människor och härma deras ansiktsuttryck. Kändes ju inte helt fel så idag efter en helvetisk dag påväg hem från gymmet testade jag på denna metod. Det var fan ingen som var glad! Dessutom var det så mörkt och jag utan glasögon inte ens såg mina egna fötter. Så jag ringde till mamma och storbölade istället. Men imorgon kanske jag försöker igen.



På språng i skogen, min bäste vän.

dö eller inte dö

När Jehovas var här för ett par veckor sedan talade ett vittne om för mig att döden inte är vår vän. Vi ska leva för evigt. Jag blev jätteförvånad och blev  inte direkt glad. Känns skitjobbigt om man ska leva för evigt. Jag har tuffa dagar som det är och ser ändå fram emot döden. Att ta ett sista andetag och känna "skönt nu är det äntligen över". Det är ju inte så att jag vill dö precis just nu eller inom de närmsta 45 åren men sen kan Han plocka hem mig. Lever hellre i paradiset i harmoni än sitta här på jorden och tycka synd om sig själv.

Till min tröst läste jag den andra kyrkans program för de kommande månaderna. Jag får alltid hem den i brevlådan. Priviligerad som jag är. Den 28 mars är det Bibelstudium och Gudstjänst "Vi dör med honom för att leva ett nytt liv".
Yes! Vi dör och inte behöver jag göra det på egen hand. Men jag förstår inte om Han då väntar tills alla dör eller han liksom suger musten ur oss. Det som lever får se!

Måste verkligen skaffa en katt och sluta titta under sängen när jag går och lägger mig. Är ju aldrig någon där och om det skulle mot allförmodan ligga någon där.. Skulle jag då vara artig och hälsa?

2005-11-28

Känner ett viss behov av att gå tillbaka till min resdagbok och läsa om mina utlandsvistelser. Det är inte för inte en viss ångest kryper på när man inser vilken fruktansvärd hemlängtan man hade. Hittade ett roligt inlägg om en advent innan jul när jag råkar ännu en gång förstöra bilen och drappas av ren panik. Varför trodde jag man kunde sätta på vindrutetorkarna när det var tio minus och inte värma bilen först?

Halleluja! 2005-11-28

Hej,

Förra helgen hände inte mycket mer än att Mercy fick vinterdäck och jag var på Raclette partaj hos ett par goda vänner till familjen. Johan och jag bangade inte och höll igång till kvart över fem på morgonen.

Veckan gick lugnt och fint fram. Många skogspromenader har det blivit och möjligheterna många då jag hittar nya spår varje dag. Tar dock det lilla lugna efter att ha stått öga mot öga med ett vildsvin.

Sedan kom då den mycket efterlängtad bakhelgen. I hopp om att både baka pepparkakor, lussekatter, kanelbullar och knäck var förväntningarna på oss många. Helgen började på fredagen, då Mercy med en havirerad vindrutetorkare och jag drog oss till Ida Barnvakt och hängde där. Lördag morgon var klockan ställd och vi beger oss till stan och tittar till julmarknaden och köpte äckligt lösgodis. Det är inte första gången och vi lär oss aldrig. När vi sitter i bilen påväg ut från pakeringshuset börjar bilen framför backa i hög hastighet, rakt bakåt, mot Mercy! Ida slänger sig från passagerarsätet på tutan medans jag räcker upp båda händerna i luften (som i den klassiska repliken, skjut inte!) BANG! Min panik tar i överhand men Ida Filbunke fixar den informella, som tur var blev det ingen stor skada, nummerplåten blev lite skruvad bara.
Vidare till scanshop för att köpa pepparkasdeg. Hem till ett tomt hus i Rammel. Det var där någonstans det gick snett. Vi skulle "bara" ta en lite break på några minuter. Blev uppåt två timmar. Det blev till slut dubbel sats lussekatter och brända pepparkakor (halva degen hamnade i soppåsen efter att tålamodet tagit slut).
Vi ville följa upp Comedy nighten på Scotts för ett par veckor sedan med en gospel konsert. Jag skulle gå ut och fixa och trixa iordning vindrutetorkaren men lyckas förstöra båda. Så i all hast slängde vi i oss vår måltid och duschade och sen tog vi bussen in till stan. The best of New Orleans hette gruppen och av namnet kan man konstatera att det råder brist på gospelgrupper i New Orleans. Det var kul men häftigast var nog ändå när Ida och jag ställde oss upp för att köra gospelmovet, ensamma av ett par hundra. Satt bredvid en finsk au pair och bekantade oss med henne över en kopp choklad. Klockan två på natten när jag bryter ihop efter att ha förstört bilen hittar vi på internet en bilverksad á jour. Natt som dag. Ida ringer och för tala med centralstation för Europa i akuta situationer. Hon förklarar problemet och frågar hur mycket det skulle kunna kosta. -Nja, säger mannen om vi ska skicka över nån nu för att fixa dina vindrutetorkare skulle det nog gå på en 1800 euro. Nej tack, det kan vänta till måndag.
Firade första advent på den internationella bazaren. Vi tog en korv i Sydafrika, efterrätt i USA och en Irish coffe. Träffade också vår gulliga Gille från Frankrike igen!

Idag fick jag mitt ångestfyllda problem lagat på en bilverkstad i grannbyn. Satte mig på en underbar pub i närheten och bekantade mig med ägarna där. Den härliga var när stammisen kom prick klockan tio och tog två öl på mindre än en tjugominuter. Det kommer bli mitt hak för resten av tiden här.

På onsdag är det premiär för föreställningen a Christmas Carol och till helgen blir det weekend i Bryssel!

Nu är det inte långt tid kvar innan jag får komma hem! Längtar..

Periodiska systemet

Periodvis i mitt liv har jag hamnat i eurofiska tillstånd om att förnya mig själv, bli ett bättre jag, en godare vän, snyggare och om du vill lyckligare. Detta har resulterat i olika faser.

Fas 1
Denna fas håller fortfarande i sig till viss del. Jag vill bli en god, troende kristen. Under en period sökte jag upp olika församlingar, började studera bibeln och slutade äta griskött.

Fas 2
Tränade varje dag, sju dagar i veckan. Denna fas höll i sig lite längre än genomsnitten, hela två månader. Sen blev jag drabbad av influensen och låg till sängs i en månad. Jag klandrade träningen. Denna tid var jag fixerad vid löparbandet och käkade kokt gröt utan mjölk.

Fas 3
Trodde stenhårt någon vecka på gymnasiet att jag var elallergiker. Strålade konstigt i armar och ben så fort jag satt vid datorn. Började därför avlägsna el från mitt rum. Jag var inte allergisk.

Fas 4
Ville känna mig kunskapligt berikad och köpte därför klassisker som "Hemsöborna" och "Stolthet och fördom" med flera. Tanken var att jag skulle läsa dessa och på så sätt känna mig mer bildad. Kom aldrig så långt. Jag tror denna period följdes av något besök på museum.

Fas 5
Min upproriska fas. Var emot hela samhället, började engagera mig politiskt och kollade på debattpogram på TV.

Fas 6
Fas 5 och 6 kommer i nummerordning och kanske hand i hand. För i Fas 6 vände det och jag ville plötsligt bli en bättre medmänniska. Läste flitigt "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn och gick in helhjärtat att förbättra min inre jag. Här började jag också jobba med min självkänsla och till hjälp hade jag boken "Självkänsla nu!" av Maria Törnblom. Förde en "Jag är bra"-bok. Det kunna låta ungefär såhär och då citerar jag,

Torsdag 15/3-07

BRA det här har varit bra med mig idag. Skriv minst tre saker:
Fick i mig morgongröten
Jag stod emot när de körde över mig på jobbet
Jag har talat ut med XX

TACK Det här är jag tacksam för idag. Skriv minst en sak:
För att jag få vara hemma i Sverige, nära min familj.
För gymmet på jobbet
Tack för det underbart soliga vädret

HJÄLP Det är behöver jag hjälp med idag. Skriv minst en sak:
Mig att lita på att jag hittar kärleken. (Ha, det började redan där!!)
Att inse vad jag vill göra till hösten
Att inte prata illa om mina arbetskollegor
Hjälp mig att bemästra mina humörssvägningar

Dessa anteckningarna fördes i fem dagar sen var inte det kul längre. Nu ska jag hänga tvätt. Det är fasfritt i mitt liv för tillfället. Låt oss ha det så.

mänsklig frånvaro

Tydligen har det blivit helt okej att göra folk illa och krossa ens hjärta. Sist jag kollade i boken "att vara mänsklig" var det inte det. Lika lite som att det är okej att stjäla, ljuga och döda. Jag är så arg att jag kokar. Samma sak varje gång.
Mitt internet måste älska mig för det la av i rättan tid.

Dessutom är jag oerhört hungrig. Var på springrunda efter tjuvar idag på jobbet. Får man äta såhär sent? Har hört att man inte bör äta efter sex på kvällen. Räknas det fortfarande sex timmar efter det? Då är det väl ändå nästan tid för.. frukost.

Nu ska jag kolla på Judge Judy. Det är klipp i den damen. För sova ska jag inte. På House idag sa man att den människa som levt längst tid utan sömn var vaken i 11 dygn. Känner mig trygg.