aliciabotilda

Min högsta önskan när jag var liten var att bryta en fot så man fick gå på kryckor i skolan. Om det inte gick med kryckorna var det näst bäst med bandage eller som på tredje plats en hes röst. Om något av detta inträffade var det genast populäraste ungen i skolan. Alla dessa tre önskemål har mycket riktigt infriat sig. Dessvärre inte när jag som mest behövde dem på lågstadiet men ändå. Genom fotbollen stukade jag fötterna til höger och vänster. När jag var mycket liten tog min storebrosa mig på pakethållare och cyklade iväg. Efter ett tag kände han att det blev trögare att cykla så han tog i ännu mer tills man insåg att det var mitt arma lilla ben som fastnat i hjulet. Det blev barnvagnen (trots jag var fem) hela den sommaren. Bada i havet kunde jag bara drömma om.

Nu har iallafall det sista målet inträffat, hes röst. Men i större utsträckning, jag har tappat den helt. Alla timmar jag stod på flcikrummet och skrek i höga skyn för att just detta skulle inträffa kändes just nu helt förgäves. Dessutom har jag fulländad panik eftersom jag förlitar mig helt genom min kommunikation på jobbet.



Min härliga söndag och mitt tidsfördriv.

Mitt tillstånd har förväratts ytterliggare. Jag låter som ett gammalt fyllo när jag pratar. Rösten bär mig inte längre och hostan har tagit i överhand. Nu sitter jag och piggnar till efter en välförtjänt vila. Har tagit mig ett välförtjänt glas vin och väntar på välförtjänt sällskap inför melodifestivalen. Det är till och med att ett levande ljus är på sin plats ikväll Gott, för jag har gått och blivit sällskapssjuk på äldre dar. 



YEAH! Äntligen.



Ett glas vitt, startfältet och så lite poängsättning på det.



 

Ibland när jag har tankar och funderingar googlar jag dem. Sitter i min ensamhet och tänker på om kärlek kan växa fram eller om man bara vet att den är där. Så jag googlade på "kärlek växa fram" i förhoppning att få svar på frågan. Det fick jag i form av "kärleksbönan". Jaha, kul tänkte jag någon har redan bloggat om det och har säker ett mycket bättre svar än det jag kommer komma fram till. Men saken var den att "bönan" inte alls vara en böna aka fruntimmer utan en BÖNA.
Se själva http://www.coolstuff.se/Karleksbonan.

Egentligen var det här inte alls det dilemmat jag talade om. Min idé var ju snarare om man kan älska än hur man gör det. Alltså hela vitsen med den här kärleksbönan är att om man inte kan uttrycka orden "jag älskar dig" kan man ge bort denna krukväxt . Man ber mottagaren vattna i två veckors tid och sen sakta men säkert växer det fram en blomma med texten "I love you". Om man nu första gången ska säga det vill dra ut på det i två veckor och göra det på en grön själk fastvuxen i illaluktande jord. Supersmart. Verkligen.

Tyvärr måste jag meddela att de är slut lagret. Tydligen var det många som fick tunghäfta 2008.



Nu ska jag googla "en dag i taget".  

Jag lever. Det är också knappt. Trött som synden ska jag bege mig till jobbet alldeles strax och göra allt det där man frivilligt välljer att skjuta upp till nästa dag. I visioner om att sömn är överskattat ska jag underskatta mig själv och bekfräfta att det är ett nödvändigt ont. Jag är dock ansatt av någon som liknar hund på kinderna. Detta är ingen bra dag. Det känns i luften och i mitt knappa sätt att försöka andas. Luftvägarna är inte fria.

Jag får spasmer av att höra väckarklockan gå igång. Tillverkarna till alarmsignalerna borde väl komma på något klyftigare än en misslyckad sambaorkester. Nej, jag blir inte uppmuntrade till att gå upp. Utan sur som ättika för resten av dagen. Detta trots att jag lyckats vakna av mig själv för en gång skull men ändå lyckas jag glömma stänga av larmet så jag ska förfäras av dess oljud. Natten har inte varit behaglig. Känns som jag frysit och varit varm om vartannat, hostat lite, och bett för all min kraft att den förkylning inte ska urarta i kruppanfall. Jag hostar inte lätt och ledigt utan måste sitta upp om nätterna och dricka morfin i en vecka. Måtte det inte!

Med barn. Att vara gravid känns ju som en happy happy period. Alla jag hört talas om sitter mest och fikar hela dagarna eller går på Ikea och köper barnsaker. Är det något man ska passa på att göra när magen ändå växer av sig själv är att fika men det där med Ikea verkar lite mer komplext. Ärligt talat, finns det något som gillar att montera deras möbler? Till och med två sittssoffan kommer i två delar. Sen när barnet väl är fött, sätter man sig ner och fikar igen med sina polare som antingen är på smällen eller precis kläckt. Är det någon gång i livet man har så många svepskäl som att gå på stan, sitta på cafér eller göra av med pengar på inredning som när man är med barn?

Kanske skulle ha en unge eller två. Synd att man bara går i nio månader åt gången.. Tänk en 18 månders lång cafe au lait med tilltug.

Redan när jag var yngre hade jag mycket problem med halsfluss och halsbölder. Det låter som det var pesten jag hade och på ett sätt kanske det var det. Flertal gånger per år gick jag på penicillinkurer. Käkade onödigt mycket halstabletter och var hårt drabbad av svullna tonsiller. Efter ännu ett besök på vårdcentralen sa husläkaren att nu är det nog dags att fundera på att klippa av de små rackarna. Tjena, tänkte jag, kan väl inte vara så farligt dessutom skulle jag aldrig mer behöva "ha ont i halsen". När jag kom hem och berättade den för mig glada nyheten såg jag förskräckelsen i min mors ögon. Hon hade också operarat bort sina. Och.. dog nästan till på köpet. Det hade blivit en blödning efter operationen. Någon de inte märkte förrän mamma redan förlorat åtskilliga mängder blod.

Väl på sjukhuset fick jag stränga order om att jag sen när jag vaknade skulle spotta mycket. För att vi på så sätt skulle kontrollera att det inte blödde. Mamma följde ner mig till nersövet och grät medan jag låg där och beundrande narkosläkarens manliga händer. Jag blev kär. För de som inte känner mig, jag blir aldrig kär. Det blev jag nu och somnade tryggt i hans händer.

På uppvaket satt mamma och klappade om mig. Jag var mest förvirrad och spottade konstant. Det var ju det sista man sa till mig innan jag somnade. Dessutom hade jag en pulsmätare på fingret och en monitor som visade att allt var bra. Helt plötsligt syns det bara ett rakt streck där. Vilket i alla tv-serier innebär att du är död. Det gjorde jag alla varsle om när jag skrev i höga skyn "Jag döööööör". Mamma skämdes så hon håll på att dö en gång till och inte nog med det mannen jag förälskat mig i följde med mig i mina tankar. Jag frågade hela tiden efter "den snygga läkaren",

Till saken hör att jag mår lite bättre idag men jag har ont i halsen!!! Det är väl för fan ingen bedrift.

Saker man bör få berättigat när man är febrig och sängliggande.

- Någon som baddar ens pannan
- Avslagen cola
- Godis som går att tugga. Inga sugtabletter
- Ett husdjur
- Någon som gör ens toalettbesök
- Dubbla täcken
- Hyrfilmer
- En fräsch spyhink med rosa detaljer. Bli illamående bara av att se den gråa hinken.
- Massa krya på dig sms
- Blommor hemskickat till dörren
- Karlsson på taket medecin
- En bekväm soffa
- En resa till Hawai som uppmuntran

Världens ynkligaste, det är jag.

Alla hjärtans dag. Faktiskt för första gången i mitt liv har jag inte stundande ångest över denna dag. Visste inte ens om att den var på intågande. Ännu bättre, jag har planer!

De flesta man pratar med. Typ majoriteten av svenska befolkningen har slagit sig till ro och hittat sin man/kvinna. Sen efter tre år, skiljer de sig och hittar någon ny. Men de hittar alltid en ny för samtidigt som de tar beslutet om att separera gör grannarna också det. Så hittas de där, i ett enda virrvarv av halvsyskon och styvmödrar. Har man en gång gift sig är man garanterad att ligga för resten av livet. Det svåra är inte att hitta någon ny efter en skilsmässa. Det tar sällan mer än sex månader. Det svåra är ATT gifta sig. För då lever man fortfarande med visionerna att den "rätte" existerar. Man vägrar att ge upp förhoppningarna till detta och innan man är beredd att slänga handskarna lever man olycklig och singel. När man har bitit i det sura äpplet och insett att han man är med nu är det bästa man kan få gifter man sig. Det finns inget "någon för alla". Det är mer "alla för alla och den som slår klorna i först är den som går hem med högsta vinsten".

Alla hjärtans dag är inte en dag då vi betraktar våra liv och älskar dem som står oss nära. Det är ett slag i magen för alla de naiva som fortfarande letar och tror på drömmen och klackspark i röven för alla de som tror sig ha ett hittat det.

En svart dag.

(Jag mår fortfarande skitdåligt)

Ringde mamma förut och grät lite. Ville att hon skulle tycka lika mycket synd om mig som jag gör. Hon hörde på mig att jag mådde dåligt, men att jag är tvungen att förstå att man kan inte vara hemma för "vård av sjukt barn" när barnet är 24 år. Det förstår jag inte alls! Jag är väl alltid hennes barn oavsett hur gammal jag är.
Det är så bökigt att lägga en kall handduk på pannan och hålla upp håret på sig själv. Det är sådant mammor gör som bäst.

Ringde till chefen och han var mycket förstående. Skönt. Det var ju ett år sen jag drabbades sist och sjukanmälde mig. Kan hända att jag förtjänar en viss förståelse.

Imorgon är min fridag. FRI-DAG. Känner mig inte så fri direkt. Min göra lista känns absurt lång.

- Träna (ah vi får väl se hur det blir med den saken)
- Ringa tandläkaren (ska jag ha någons fingrar i munnen är det bäst för dem att det är en han, med handskar)
- Mormor på hemmet. Idag ringde hon hem till mamma och behövde hjälp med att gå på toaletten. Efter lite övervägande insåg vi tillsammans att det var bättre att ringa på personalen än att hålla sig den tiden det tar för mig att köra. Typ 45 min.
- Ringa skithögarna från Telenor och kräva dem att riva kontrakten. Då kommer de säga att det är bindande och då svarar jag bara "ni har inte uppföljt er del av avtalet och jag skrev ändå bara på det för killen var snygg och väldigt övertalande". Det är inte OKEJ att luras på detta viset!  Jag är singel med väldigt bra mottagning. Går på vad som helst.
- Ta kort i automaten för förnyande av körkortet. Mitt ligger i Australien, Melbourne. Är säkert till stor nytta inom den innersta kretsen i knarkkvateren. Synd att de inte fick passet. Där ser jag hårt kriminellelt belastat ut.
- Typ städa.

Usch nu fick jag feberfrossa.

Vett och etikett. Sociala normer. Spelets regler. Det är inte lite man ska hålla reda på. Det är klart jag förstår att man inte reser sig upp i kyrkan när prästen fråga om någon har något att invända. "Tala nu eller tig i all framtid". Det vore ju löjligt oroväckande om man lite försynt sträckte upp handen och liksom "jo det var en sak jag tänkte på". Faktum är väl att inte alla "regler" är till ens fördel. Jag menar tänk nu om jag sitter och trycker på en hemlighet om brudgummen eller bruden för all del. Jag vet att hemligheten kommer avslöjas i sinom tid och äktenskapet fallera. Är inte det min moraliska skyldighet att ta ton och slå näven i bordet? De gifter sig ju i Guds namn! Jag tror att alla har fått stå emot frestelsen att göra något drastiskt och socialt obegåvat. Typ börja klä av sig på tunnelbanan eller roffa åt sig någon annans macka. Jag spela enligt mitt spels regler. Då vet man aldrig vad som händer.

Dessutom vill bara klargöra att pappa går inte på strålbehandling för cancer jag råkade bara raka honom på lägsta nivån. Han ser ut som ett cancerfall men är det inte. Han har bara lite mindre hår än vanligt.