MARTIN ÄR MIN KILLE

I slutet av maj månad fick jag via min mobil en påminnelse om att betala min faktura.

Eftersom jag a l d r i g någonsin varit försenad med en faktura börjar jag kallsvettas och se flygande betalningsanmärkningar. Då min dator för en tid sedan försvann i en översvämning (läs; jag hällde en cider i den) ringde jag min kusin och hon kunde konstatera att jag mycket riktigt visst betalat min räkning.

Oron avtog tills jag nästa dag efter jobbet möts av en påminnelse till men nu i ett kuvert adresserat till min lägenhet.

Jag ringer min operatör.

- Telenor, det är Martin.
- Hej Martin, jag är utom mig. Jag har inte bara fått en men två påminnelser om att betala min faktura. Jag betalar ALLTID min faktura i tid.
- Då ska vi se, ditt fakturanummer.

Varpå jag ger Martin mitt faktura nummer och också han kan konstatera att fakturan är betald.

- Ååååh tack Martin.
- Är du nöjd med Telenor annars?
- Ja, jovars det är jag väl. Det är lite dyrt bara.
- Ringer du mycket?
- Det är väl att jag är ute på internet mycket som kostar mest.

Jag ville inte berätta för Martin att jag klumpigt nog hällde 50 cl cider i min dator för en tid sedan och förgäves torkade den med min hårtork.

- Eftersom det är fredag och allt, vad säger du om att jag bjuder dig på en månads gratis mobilsurf.
- Men Martin, då skulle jag blir glad.
- Då är det gjort en månad från och med nu.
- Perfekt då ringer jag om en månad igen så ger du mig en gratis till.

Fast egentligen ville jag inte ha en månad till. Jag vill ha Martin.

I ALL MIN FÖRTVIVLAN

I lördags var det bestämt att jag på min enda lediga helg på flera veckor skulle ta min mormor på ett besök till vår kyrka. Det var avskedsgudtjänst med prästen och som överraskning bjöd jag på celebert besök i form av mig själv och mormor.

Allt var klappart och klart in i minsta detalj. Prick klockan tio över tio befann jag mig i stan och köpte en sommarbukett till prästen och hans familj. Tjugo minuter över tio var jag i kyrkan och redo för sabbatsskola. En timme senare stod jag och inväntade min vackra mormor som när som helst skulle dyka upp i färdtjänst.

Minutrana gick och församlingen väntade, prästen väntade, Gud väntade, jag väntade men förgäves. Gudtjänsten var tvungen att starta och med en känsla av panik kände jag hur ögonen fylldes med tårar. Det var inte såhär det skulle bli. Jag skulle överraska mormor med en fin stund utanför boendets trånga vrår, prästen skulle få blommor och jag skulle få närvara med Herren min Gud. Allt gick i stöpet och det visar sig att färdtjänsten bokat bilen till fel dag.

Mormor sitter uppklädd och klar och förvirrad över att inte komma iväg. Jag slänger ur mig ett snabbt -Amen och ursäktar mig för prästen. Hoppar på min racercykel och stortjuter hela vägen till mormor på hemmet.

Dramatiskt kastar jag mig av cykeln och springer in och ger henne en kram. Viskar förlåt i hennes öra och smeker hennes kind. Hon tittar på mig med stora ögon och säger.

- Vart är det nu du jobbar någonstans?
- Mormor, jag jobbar ju i en butik i stan.
- I samma som Ewa-Leena då?

Låt oss säga att mormor var inte alls lika förtvivlad över den olyckliga situationen som jag. Hon är bara glad att folk har jobb, i stan.

EN OTRÄNAD BEBIS

Hemma hos min väninna och hennes bebis. Min vännina lägger honom på mage för att han ska träna upp sig.

- Men han är så jävla korkad, säger hon.

Och jag känner bara; give him a break.

Killen är 10 veckor.

JAG ÄR ETT HOPPLÖST FALL

Hej, jag heter Ewa-Leena och jag är ett hopplöst fall.

För en tid sedan låg jag till sängs och läste ur boken "Människor man bör undvika" av Rickard Fuchs. Under kapitel "Livscoacher" möter mig följande stycke.

"En grundplatta i livscoachen skolbok är "Du är bra". "Tala om för er själva hundra gånger om dagen att ni är bra", säger coachen. "Ni duger alla som ni är", fortsätter han, "utom kanske Gunnar och Eva-Lena. Och kanske Evert också. Men ni får tillbaka halva kursavgiften eftersom ni är hopplösa fall. Men ni andra duger och är bra. Nu säger vi alla, jag är jättebra, jag är jättebra, jag är jättebra. Varför gråter Eva-Lena?"

I mitt omtöcknande tillstånd tänker jag; är detta ett tecken från ovan? Talar boken till mig genom denna text. Vet Richard Fuchs vem jag är?

Isåfall Richard, jag kan tala om för dig varför jag gråter om nätterna.

För det första, jag sover alltid ensam. Det kanske verkar otroligt men så ligger det till. Nej, Richard, jag har inte en nittosäng så i praktiken min vän kan man ligga 2,5 person i min säng.

För det andra, tycks inte mitt hopplösa jag dra till mig en enda vettig kille. Det verkar också otroligt jag vet; för tydligen finns den en för alla. Och min någon bor tydligen inte på östkusten (västkusten, haparande, tyskland, asien eller på planeten jorden)

För det tredje, det finns inget tredje. Ett tredje är bara utfyllnad för det första och andra.

Det är hopplöst. Inte jag. DET.

FOLKETS HUS

För många år sedan när jag var en liten tonårsbrud och gick på folkets hus minns jag alltför väl ett möte med två unga killar. Vårt möte skulle gå dem obemärkt förbi men för mig är detta något jag kommer minnas för resten av mitt liv.

Jag står tafatt, finnig och trycker i ett hörn när plötsligt två killar tränger sig förbi. När de passerar mig stannar den ena upp och vänder sig mot mig samtidigt som han säger till sin kompis;

- Hon då, hon var väl rätt söt.

Kompisen vänder sig om, tittar på mig upp ifrån och ner.

- Nääää, absolut inte hon.

Det enda jag känner då när jag står där rakt och upp och ner är tomhet. Samtidigt  som jag ville skrika.

- JAG STÅR HÄR, PRECIS HÄR OCH HÖR VAD NI SÄGER.

Men jag sa inget. Jag blev bara tom.

Jag är fortfarande rätt tom.

BÖNEMÖTE PÅ FREDAG

På fredag ska jag på bönemöte igen. Med Jehovas.

Känn ingen oro.

Att tala med Gud är som att gå på toa för mig.

Helt naturligt.

Och oklanderligt.

SIGVARD

Ute på promenad med hunden Sigvard och då möter vi en liten knähund och hans husse. Då släpper jag Sigges koppel en aning. 

- Kolla Sigvard, middag!
- Ehh, han är stor.
- Ja, han är väldigt stor min hund men kom inte för nära han brukar bita småhundar.
Det är liksom hans grej.



Jag sa faktiskt inte allt det där men tänk så roligt om jag hade gjort det. Sigge, ser dock inte så skräckinjagande ut. Han råkade sekunden efter mötet med knähunden gå in med huvudet före i ett stängsel.

Huu, så otäck asså. 

INTE MIN KOPP TE

Det här med att dejta. Det är inte min grej.

"Åh det som är så roligt när man inte riktigt vet vad man har någon"
"Det älskar bara jag, när det pirrar i magen"
"Häftig känsla när man lär känna någon för första gången"

Jag fattar inte vad alla tycker är så fantastiskt med att gå runt och känna sig lätt illamående, osäker och bara jävligt förvirrad.

Jag vet ju att med något ont kommer något gott och att det är liksom det sura med hela karamellen, något man inte bara kan hoppa över men tänk om man kunde. Så bra allt skulle vara.

Inget trevande, inget "vad jobbar du med", ingen yrsel eller sömnlösa nätter. Bara självklart från början till slut.

Tänk om alla hade en manual, en pärm där svaren på alla frågor finns.

25 år gammal
kräfta
avskyr ungspannkaka
morgontrött

Tänk så bra. Kunde man bara dela med sig av sin pärm och sen ödmjukt ta tillbaka den om den inte passar.

Ja, jag skulle mycket hellre läsa innantill.

DET VAR DUMT

På valborg vattnade jag min dator.

Det var dumt.

VAD JAG GÖR?



Jag läser förstås.



Vad jag läser?

Jag läser Vakttornet (och Vakna) såklart.

Idag klockan åtta i morse hade vi möte, jag, min kusin och Jehovas.

Eftersom jag är rätt så lättövertygad av mig så förstår ni själva hur det gick.

Everything make sense now.

 

BORTKOPPLAD FRÅN OMVÄRLDEN

När jag var hemma hos min väninna och hennes lilla tvåmånadsbebis fick jag i uppgift att mata honom med flaska. Under tiden skulle min väninna berätta något intressant för mig.

Det vara bara det att jag kunde inte förmå mig att lyssna på vad hon sa. Jag var helt uppslukad av den lille och hur många ml han fick i sig.

- Bla, bla, bla, youtube, bla, säger min väninna.
- Mmmm, häftigt, svarar jag utan att hört på ett ord.
- Bla, bla, bla, fortsätter hon.
- Bra killen, duktig du är älskling, jag berömmer lilleman för hans sugteknik.

Tttar sedan upp mot min väninna och ber henne fortsätta.

- Jag lyssnar, säger jag.

Fast jag lyssnade inte. Jag var så fokuserad på detta barn att jag minns inget annat.

Nu förstår jag varför mammor ser ut som zombies efter de fött barn.

De är bortkopplade från omvärlden.

KONSTEN ATT VARA ANNORLUNDA

Jag ville vara annorlunda en gång.

Jag gick i mjukisbyxor och uppsatt hår, osminkad och i sneakers.

En gång varade i ett år.

Jag var cool, omedveten och naturlig.

Trodde jag ja, tills en kompis till mig sa att jag vara lika medveten om att vara omedveten och lika ofta framför spegeln som mina sminkade och tillfixade vänner var.

Jag ville vara annorlunda en gång, men var precis som alla andra.

(Min kompis däremot, hon är annorlunda, unik, fantastisk och väldigt begåvad och för henne är det ingen konst. Det är bara sådan hon är. Alla borde få låna en liten Ida ibland)

BONNIE & CLYDE

Visste ni att Bonnie och Clyde fanns på riktigt.

Igår kväll fastnade jag framför en dokumentär om detta radarpar som drog rike runt och kallblodigt mördade människor.

Visserligen kära men inte alls lika vackra och oskuldsfulla som de berättas om i sagorna.

Påhitt. På. Hitt.

Jag undrar, finns jultomen, egentligen?

Eller, Musse och Mimmi?



PRINSESSAN

Prinsessan Madeleine är singel.

Som om det inte var kämpigt nog på marknaden.

Nu ska man konkurrera med världens snyggaste tjej.

Garanti på att hon kommer hitta kärleken innan mig.

Hon också.

Äh.

OCH GUD HÖR BÖN

Så fick jag då en bebis av Gud,
inte direkt sprillans ny men man kan ju inte få e x a k t allt man ber om.

TÄNKA POSITIVT

Här sitter jag 10 kg lättare och väntar på en käreste.

Det gäller att tänka Hemligheten.

Att tänka positivt.

Så jävla lätt.

HON HAR HEMLIGHETEN

Jag har en kompis som har förmågan att leva efter Hemligheten. Hon visste det inte själv förrän jag tillkännagav det. Hon har ett fantastiskt sätt att tro på att allt ordnar sig och för henne gör det också det.

Hon trillar över sedelbuntar på gatan, får jobb efter första försöket och lägenheter som hon så önskar sig.

Hon HAR hemligheten.

Idag berättade hon att innan hon gick ut för att festa igårkväll bäddat rent sängen och städade lägenheten för hon KÄNDE att hon skulle få napp med sig hem.

Mycket riktigt sov hon inte ensam.

Jag ser och lär.

Nu har jag skurat golv och väggar. Diskat och dammat. Jag känner med mig att ikväll kommer jag få gosa, rulla runt bland lakan och känna mig riktigt älskad.

Nu är det bara att vänta på att hemligheten ska slå till för en annan.

Under tiden ska jag träna spinnig och 10 kg ska bara rasa av mig.

För jag KÄNNER det.

Jag har hemligheten.

NYHETERNA

Nyheterna om barn som äter mindre godis.

Igen.

Jag lärde mig ljuga när jag var 5 år.

Äta grönsaker när jag var 12.

EN ÄNGSLIG SJÄL

Tidigare har jag skrivit om mitt konstiga behov av att söka upp elände. Ju större eländen desto bättre. Jag har under året som gått följt några bloggar som handlar om död. Människorna som skriver har mitt i livet drabbats av dödlig cancer. Efter att tiden gått har en efter en av dessa människor lämnat oss. Gång på gång får jag läsa ett avslutande inlägg från en närmsta anhörig. Där de skriver om den avlidne och tackar för allt stöd. Alltid, skrivs det om hur positiva, levnadsglada och ödmjuka dessa killar och tjejer var. Hur de som sin slutliga uppgift ger all kraft och energi till sina närmsta så de ska orka leva vidare när hon/han inte längre finns.

Jag tänker vad man skulle skriva om mig efter min död. Hon stod inte riktigt med båda fötterna på jorden, levde inte som hon lärde.

En ängslig själ.

Jag skulle efter min död vara, en ängslig själ.

Från och med här och nu lovar jag på heder och samvete att a l d r i g tycka synd om mig själv igen.

(Det överlåter jag till andra)

BARNEN LJUGER FÖRSTÅS

Stora rubriker möter mig denna morgon.

"Barn äter mer frukt och mindre godis"enligt en ny undersökning från folkhälsoinstitutet.

Jag vet att det gör dem inte.

De har bara lärt sig i hela sitt liv att "frukt är nyttigt och godis är fult" därför ljuger de förstås.

De äter godis som svin dessa sjundeklassare. För det har jag sett med egna ögon.

Godissvin.