GOOD DAY AND GOODBYE
Typiskt. Typiskt. Typiskt.
Dessutom har jag fridag idag så jag är ledig från jobbet.
Typiskt.
Hoppas ni jobbar ihjäl er. Jag tar en kopp kaffe under tiden.
Hellre älskat och förlorat än aldrig älskat alls?
Vilken muntergök som kom på det här ordspråket. Han/hon måste ha haft en väldigt dålig dag när det skrevs. Om man älskat har man aldrig förlorat. Man har vunnit den största gåvan av de alla, kärleken och den kan ingen ta ifrån en.
Herregud, skrev jag nyss det där? Måste ha lågt blodsocker eller något. Vilket skitsnack. Vad vet jag om sann kärlek. Att den går på hjul och luktar röv.
Gick på min promenad medan tvätten rullade i maskinen. Korpen hade anordnat tipspromenad på spåret. Jag skummar igenom frågorna varvat med att plocka vitsippor.
Stannar till vid fråga nummer åtta
En av våra mest kända vitsippor är fridlysta. VIlken?
1. Blåsippan X. Fjällsippan 2. Vitsippan
Där står jag med en full näve vitsippor och får lite smått panik. Tänk om det är den blomman som är fridlyst. Samtidigt närmar sig en grupp människor bakom mig. Snabbt som bara den slänger jag min bukett och går i raskt takt vidare utan att se mig om. Bredvid fråga nummer åtta på spåret ligger en söndertrampad hög med vitsippor. Jag hoppas innerligt att svarsalternativ 2 är fel.
Sitter och försöker sparka mig i ändan men det går bättre när jag står upp. Då klackar jag liksom bara benet bakåt och på ett kick har röven fått sig en smäll som heter duga. Sen sätter jag mig ner igen fast syftet med sparken var att ta mig till sovrummet och sätta igång med det förbannade på projektet att städa ur min gaderob.
Detta i syfte att få ett begrepp av vad jag är i behov av. Än så länge tror jag mig veta vilket oftast slutar i finansiell kris för min del. Nu måste jag få ner det på papper så jag behärskat kan ta mig till stan på måndag och bocka av punkt för punkt. Det får bli två punkter då sen sätter ekonomin stopp. Jag avskyr att vara fattig.
Till veckan ska jag umgås med mitt sköna gäng. Jag längtar för just nu står jag utan både gäng och häng.
Ett av mina projekt för det här året är att tatuera mig. Det känns som i övrigt att mina löften kommer gå åt skogen så kanske kan jag uppfylla ett av dem.
Frågan är när, var och vad? Finns det ångerrätt? Öppet köp om man inte är nöjd?
Jag har alltid velat ha en giraff vid troskanten där huvudet sticker upp. Men är varken förundrad över giraffer eller trosor så varför egentligen. En fix idé. Och när tatueraren frågar mig varför jag valde just den tatueringen vad svarar jag då? Den ger mig styrka genom svåra motgångar. Jag arbetar med huvudet högt så att säga.
Så känner jag mig fyndig ett tag.
Fredagskväll och jag sitter med snaran om halsen beredd att hoppa jämfota ut ur fönstret. Eftersom jag har väldigt få vänner i staden och alla mina närmsta är belägrade på längre avstånd har jag kastat in handuken för ikväll. När arbetspasset började närma sig sitt slut tittade jag mot den packade träningsväskan. I den hade jag slängt ner lite kläder utifall att det skulle bli "i värsta fall" så kunde jag alltid gå och träna. I värsta fall var då inga planer alls. När klockan var sex och dörrarna stängdes hade jag just inga planer alls och med tårar i ögonen begav jag mig mot tränigslokalen. Där hade jag lust att lägga mig ner på löparbandet och dö. Jag var nästintill ensam. Förrutom kärleksparet som satt och stretchade och samtidigt hånglade upp varandra. Sedan tittade de mot mig och log och jag drog upp hastigheten och sprang om möjligt ännu fortare. Jävla svin. Gå hem för och ät stek era fula as. Sen gick jag till konsum och dividerade med mig själv vad jag skulle äta till middag. Kostade på mig lite naturgodis och gick hem. Till min lilla sallad har jag nu tagit mig ett glas alkoholläsk i finglaset och inte känns det något bättre.
Jag är singel, äter sallad och har varit och tränat en fredagskväll. Botten is nådd.
Jag har pappa runt lillfingret. Även om han gärna vill tro själv att han är väldigt tuff och kaxig. När vi sitter framför TVn låter jag honom hållas och ha fjärrkontrollen. Därefter frågar jag ett par gånger om han inte kan tänkas kolla på det rogram jag vill som är så bra. Han säger bestämt nej det går inte. Sen "det är jag som bestämmer här". Efter tre minuter ger han ändå med sig och ger mig fjärrkontrollen.
Snart är det helg och jag ska tillbringa mina dagar inte å flykt men i min lägenheten. Där ska jag ta tjuren vid hornen och röja. Städa gaderoben, storhandla och framför allt tvätta. Jag ser fram emot min helg. Min sköna helg all by myself.
Härlig torsdag.
Jag är nog allt lite gammalmodig för jag vill gärna se min kille på knä. Vid flera tillfällen men absolut då han ska fria. Han ska ner på knä när jag minst anar det. Gärna i spöregn med stor hängivenhet och med världens största diamant. Ytligt kan man tycka men drömmar är till för att förundras över.
När han står där på knä skyblöt med vädjande blick ska han inte tro att svaret är enkelt för mig. För frågan är svår och leva resten av sitt liv med något är en väldigt lång tid. Och det tåls att tänka på.
Det är ett stort löfte inte bara till min blivande man men även till Gud. Och tro mig han är inte en kille man vill göra besviken.
Men ja, tack jag gifter mig gärna. Nu till den svåra biten. Att hitta någon lämplig.
Pappa berättade att häromdagen hade två stora busslast med fotbollshulliganer invaderat en lokal bensinmack.
Instormade hade det roffat åt sig av förnödenheter och bara gått sin väg. Utan att för den saken skull göra rätt för sig och betala.
Stackars ensamma tjejen i kassan stod maktlöst och tittade på.
Fotbollshulliganer har inget med fotboll att göra och är svinaktiga fega as som borde buras in och pissas på.
Jävla pissråttor.
Idag hade jag den stora äran att bli utbjuden av en kund. När jag började jobba där jag är nu sa mina kolleger att det bara var en tidsfråga innan jag skulle bli utbjuden. Jag som var minst lika singel för ett år sedan då jag började som jag är idag väntade med stora förhoppningar. Det vara bara det att dagarna gick. Dagarna blev till veckor, veckor till månader. Jag var inte ens i närheten att bli tilfrågad om en dejt men så idag hände det plötsligt.
Jag anade ingenting och så stod han där med visitkortet i högsta hugg och en tillfrågan om en helkväll på Harrys. Jag tackade vänligen och sa att lördag inte passade så bra men gärna en annan gång. Sen blev jag knallröd i ansiktet och full i skratt. Och leendet blev bredare och bredare. Faktum är att jag inte vill gå på dejt med den här killen men bara att bli tillfrågad var fantastiskt.
Bra saker händer bra människor. Och jag är fan bäst.