M O R F A R
Hälsade på min döda morfar igår. Han låg på vägen hem från mormor. Inte direkt på vägen utan påvägen.
Jag kände honom knappt men det var mormors kille och då är det min kille. Satte mig ner på gräset och konverserade. Frös lite lätt i min långärmströja. Försökte utan att lyckas lista ut hur gammal han blev egentligen. Gav sedan upp och tyckte att han blev väl "en sisådär 70 år".
Under morfars namn gapar det tomt. Det finns plats för ett till.
Det finns plats för mormor.
Jag gav morfar en slängkyss och klappade på stenen. Kul att råkas men mormor får du inte än.
Hon är med mig nu.