MED RÄTT ATT RÖSTA

Idag är en stor dag. Jag har duschat och fixat till mig. Talet är färdigskrivet. Röstkortet nedpackat. Nu ska jag bara ut genom dörren.

Men..

Jag hittar liksom inte min vallokal.

TILL DE ENSAMMA

Tjejmiddag slut.

Upp på cykeln.

02.16

Tjejer med män och barn.

Alla utom jag.

25 min hem. 

In med lurarna.

På med radio.

Trampa.

"och det verkar som.."

Trampa snabbare.

"kärleken är till för några få"

Kallt.

".. aldrig hittar någon att dela sin kärlek och sorg med.."

Du skämtar.

"som inte kommer hem till någon som frågar hur du mår"

Kyss min platta röv.

Mauro Scocco.

Byter kanal.

"pa pa pa, POKERFEJS"

Ett.

Pokerfejs.

Blunda.

Och.

Cykla.

Och.

Be.

JAG SKA FLYTTA

Jag har lite svårt för att bestämma mig. Lite svårt för att knyta alla trådar samman. Obeslutsam inför framtiden. Vad ska jag ta mig för. Vart ska vindarna bära mig och vart ska jag få ro.

Idag vill jag flytta till Jamaica. Det går, det har jag läst. Imorgon vill jag bli politiker. Igår ville jag bli Kung Fu mästare. Är det möjligt att vara lokalpolitiker på Jamaica med svart bälte. Är det en möjlighet att jag aldrig kommer veta vad jag vill.

Borde jag bara inte köpa en tv-möbel och sätta upp tavlor på väggarna och tänka att mitt hem är min borg. Mitt hem, min borg.

Mamma säger att jag inte behöver vara orolig. Att allt faller på plats, tids nog. Hur länge behöver jag inte inte vara orolig. Handlar det om något år. Ett par. Fem.

Sen tänker jag som mamma. Det kanske inte är så farligt att inte inte veta. Jag kanske inte borde vilja veta. Min bästa tid kanske är precis just nu. Framför Göran Persson på TV och med en snus under läppen. Det kanske inte blir bättre än just såhär. Är det så farlligt.

Men för att vara på den säkra sidan, flyttar jag nog ändå.

Jag menar i mitt huvud sitter jag redan på en sandstrand under en palm till solnedgången och skriver memoarer.

Sen när jag gjort det måste jag verkligen köpa mig en hallmatta.

NÄR BLEV JAG GAMMAL

När hände detta.

Jag har följt min 16-åriga tjej till sin kompis. Ikväll ska de på insparksfest i staden och efter ett antal förmaningar lät jag henne gå ut för kvällen. Ut i ett mörker, i en värld fylld av ondska och hat.

Jag sitter och har ont i magen och önskar klockan blir 02.00 så jag får cykla och hämta hem henne.

När hände detta.

Att jag blev gammal.

EN ANDLIG KRAFT

Jag återupptog aldrig kontakten och studierna med Jehovas efter semesteruppehållet. Det har med att göra att jag bytt andlig vägledare. Han som numera vägleder mig genom livet är min dator. Den tillgodoser alla mina behov. Jag har en högre makt i mitt hem som varje dag ställer spirituella och ledande frågor tíll mig. Frågor som gör att jag andas djupsinnighet.

"Vill du stänga av?" "Vill du starta om?"

Han kommer med uppmaningar. Uppmaningar till förändring.

"Ladda! Uppdatera! Vila! Hjälp och Support! Växla användare!"

Till vår Herre lärt sig vara lite mer konkret och tydlig som min nya vän är jag rädd att han och jag kommer förbli främlingar för varandra.

Det är tid för ReBoot.





MIN 16-ÅRIGA SAMBO

Min 16-åriga sambo är återigen här för att sova över. Efter att inte setts på över en vecka var det ett kärt återseende när hon klev innanför dörren. Jag börjar med att ställa tusen frågor såklart.

- Hej, hur går det med allt, skolan, dansen och killlen? Är ni ihop eller?

- Allt går bra. Vi är tillsammans. Han sov hos mig förra veckan. Mamma och pappa gillade honom.

Tjejen tar en paus och fortsätter.

- Jag är riktigt lycklig.

- Hur går det för dig med han du träffade? fortsätter hon.

- Det gick åt helvete. Han har inte hört av sig.

- Vilket idiot.

Och jag börjar fundera, om man kan tro på kärlek, hitta pojkvän, vara lycklig och samtidigt så klok när man är 16 år då borde det finnas hopp för mig.

Hoppas hon ätit klart snart så hon kan fortsätta överväldiga mig.

KONSTEN ATT INTE TÄNKA ALLS

Jag sitter och tänker på att inte tänka. "Tänk inte så mycket" säger dem och jag försöker. Så fort en tanke dyker upp tänker jag att "så får jag inte tänka". Och så går det en stund och jag kommer på mig själv med att stirra ut genom fönstret. Det var ju dumt, tänker jag. Att stirra ut genom fönstret. Att stirra ut genom fönstret är det värsta du kan göra för att inte slippa tänka. Särskilt när du bor på högsta våningen och ser genom fönstret världens finaste solnedgång. Inte ut genom fönstret, inte ut genom fönstret så vänder jag blicken mot den bruna väggen istället. Kanske är det bättre att bara stirra. Så jag stirrar, in i väggen och när jag gjort det ett tag blir jag yr i huvudet och måste lägga mig ner för att se upp i taket. I taket lyser inga stjärnor och då måste jag vända mig om och lägga mig på mage med ansikten vänt mot kudden. Inte tänka. Inte tänka. Sen somnar jag i ren utmattning. Tänk att det kunde vara så ansträngande att inte tänka alls.

I SKOG OCH MARK

När jag är ute och springer bryr jag mig inte om att lyfta på huvudet eller bryr mig, jag har ingen ork till att göra det. All kraft går till att släpa den ena foten framför den andra. Så mycket riktigt idag när jag var ute och sprang och ögonen gick i kors stirrade jag förtvivlat ner i marken. Detta tills jag i ett krök skymtar lite människor som står och hänger. För att styra undan tvingas jag höja blicken och vad får jag skåda om inte två snoppar. Där står två karlar och pissar in sitt revir mitt i mitt synfält och jag blir så förvånad att jag liksom klistrar blicken vid deras lemmar. När jag sedan passerat kommer chocken över mig och jag koncentrerar mig förtvivlat på att fortsätta springa fast att det jag precis fått åskåda cirkulerar likt ett fiskstimm i min lilla hjärna. Jag har inget emot att se lite snoppar då och då, men gärna på en mer anständig plats än ute i skog och mark.

LISTAN

Nummer 8 på 101 saker att göra innan jag dör; gå ur facebook.

Check.

Nummer 24 på 101 saker att göra innan jag dör; slå någon på käften.

Återstår men bör kunna infrias inom kort.

BORTAMATCH

Till gröten idag på morgonen insåg jag att mjölken var kvar på jobbet. Det var bara till att hoppa på cykeln och ta mig till jobbet för att hämta den. På tillbakavägen cyklar jag emot en man i 40 årsåldern. Hans vita skjorta är uppknäppt en aning för långt och med de svarta finskorna skiljer han sig från de hurtiga flickorna i nike kepsar som passerar honom i ett betydligt högre tempo än vad han själv tar sig fram i. Jag förstår att han haft bortamatch och att detta inte är en vanlig lördagspromenad. När jag är uppe jämnsides med mannen höjer jag handen för att göra en High Five och säger; bra jobbat! samtidigt som jag blinkar med ena ögat.

Nej, det gjorde jag inte utan nöjde mig med att skratta förtjust hela vägen hem.

LIVET PÅ DASS

Igår satt jag på dass och funderade på vad jag hört på jobbet av kund; livet är som en toarulle, ju mindre det är kvar desto fortare snurrar den. Jag var klar på toan och drog av den sista biten toapapper på rullen. Mitt liv ska inte sluta såhär. Jag bytte snabbt rulle, till en full härlig sådan och började finslipa på min lista, 101 saker jag ska göra innan jag dör.

MIN RÖSTRÄTT

Mamma säger att när man går och röstar på valdagen så står de olika partierna utanför med vallappar åt en innan man går in. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut där jag röstade för fyra år sedan, faktum är att mitt minne bara sträcker sig ett par år tillbaka i tiden.

Om nu mamma skulle ha rätt har jag planerat lite för valdagen den 19 september. Eftersom man bara röstar vart fjärde år vill jag göra detta till något storslaget. Lilla jag får vara med och bestämma detta trots att jag knappt kan få mamma att göra som jag säger. Nu ska jag bli lyssnad till. Min röst har betydelse. Därför kommer jag inte nöja mig med att bara stoppa lappen i lådan. Jag vill berätta om vad jag tror på och dagen till är ska jag klä mig i rött (eller blått) och till min entré ska låten "We are the champions" av Queen spelas.

Jag ska rösta, den 19 september.

Sen ska jag dricka champange.

FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

Jag har bestämt mig. Idag var första dagen på resten av mitt liv. Jag menar det. Inga läppar ska hänga, inga sura trynen ska finnas och inga djupa suckar ska höras. Jag lovar att inte reta mig på ovidkommande saker som att mobilbatteriet är urladdat efter bara några timmar, att det alltid blåser, att grannarna för oväsen eller att pappa glömt köpa chokladen jag bad han om. Helt oviktiga saker i mitt nya lyckliga liv med mitt nya positiva jag. Jag ska inte för en enda sekund deppa ihop och känna att livet suger och jag med det. Jag ska vara glad, glad, glad. 

Och om inte detta vore nog ska jag inleda varje dag framför spegeln och sjunga: sudda, sudda bort din sura min!




Nu ska jag gå och lägga mig.

Denna jävla förkylning vill verkligen inte ge med sig.



Munnen den ska skratta å va gla.

DET MAN FÖRTJÄNAR

Får man alltid det man förtjänar. Jag menar verkligen, får man det man förtjänar.

Isåfall vill jag veta vad man grundar detta ordspråk på. Kriterier för att bli framgångsrik musiker tillexempel är det att vara vänlig mot sin farmor och tvingas lyssna på Abbas Greatest Hits om och om igen. Eller för att få friska barn att vara fadder till ett barn i Afrika. För att träffa någon att gifta sig med? Ja, vad är egentligen kriteriet för detta?

Jag vill veta vad jag gjort som förtjänar att sitta och äta fiskpinnar en torsdagkväll till ljudet av Idol i bakgrundet och skenet av två värmeljus, ensam. Och då är jag ändå inte sjuk i cancer eller förlorat hörslen eller precis blivit uppsagd från jobbet. Tänk om också dessa människor tror att man får de man förtjänar.

Jag lovar att inte ta upp frågan igen förräns jag är 35 men vill det sig så att jag då fortfarande är singel vill det till att någon har svar på denna fråga.

KÄRLEK

Nya moderaternas tv-reklam; kärlek på jobbet, en anledning till att fler ska ha jobb.

Slutsats; jag borde byta jobb.

HANDLINGSKRAFTIG

Jag är emellan varven en väldigt handlingskraftig själ. Imorgon är jag på god väg att uppfylla ett av mina nyårslöften. Det är inte att rädda hela världen men lilla jag ska hjälpa en liten del så gott jag kan.

Nu håller jag tummarna för att mitt handlingskraftiga jag skickar mig till Thailand i tre månader nästa år.

TJEJKOMPISAR

Jag tänker kompisar, tjejer i synnerhet. Är det inte fantastiskt hur vi riktiga vänner har förmågan att hålla varandra bakom ryggen, har en betryggande hand på varandras axlar och alltid uppmuntrande och tröstande ord att säga varandra. Det finns alltid tusen vackra saker att säga om varandras hår och alltid är vi enligt varandra sanna vänner. Och när killen inte ringer, då är han inte bara inte intresserad, nej då menar vi till varandra att han är rädd, tappat sin telefon, väntar på att du ska höra av dig eller kanske ligger på sjukhus. Han är kanske död. 

Jag undrar om det inte ibland hade varit skönare att ha någon som sa; fuck him, han vill inte träffa dig, ryck upp dig och gå vidare i livet.

Fast tills vidare kan vi bara hoppas på att han dött.

SVAREN KOMMER TILL DIG

Och så fortsatte jag att läsa ur boken.

"Varför är du singel? Varför har du ingen kärlek i livet?" Och nu, i Rom, kom svaret: för att du inte tror på den"

Nu åker jag till Rom och söker meningen med livet.

Hej svejs.

IMORGON ÄR ALLT SOM VANLIGT IGEN

Min lediga dag och Gud testar mig och min inre styrka.

Har drabbats av min i raden tredje förkylning på fyra veckor och min fridag ägnar jag åt att ömsom falla i gråt och ömsom be till min Herre. Till att testa mig ordentligt har också antennen till tvn lagt av och DVD vägrar att fungera. Mobilen är tyst som i graven och jag funderar på att slänga ut fanskapet genom fönstret.

Jag har gett mig en dag att känna mig totalt övergiven och förlorad.

Imorgon borde allt vara som vanligt igen.

Och det är nästan värre än en vanlig förkylning.

JAG ÄR EN STJÄRNA

Jag är ingen naturbegåvning. Inte i något avseende.

Tro mig, jag har försökt lista ut något som jag skulle vara lite extra bra i. Ha ett naturligt fall för. Jag har inte hittat något. Inte en ynka liten begåvning.

Laga mat är jag sämst på. Jag glömmer ska potatisen när jag ska göra potatismos. Sjunga inte heller, Gud förbjude och ingen idrott i världen skulle få mig till världsmästare.

Så kom jag faktiskt på en sak som jag är rätt grym på.

Duscha.

Duscha i varmvatten.

Jag ser det lite som en sport i att höja temperaturen så långt det går. I helgen kom jag upp i 44 grader. Jag skållade mig visserligen rätt duktigt i hårbottnen men sånt får man ta, som den äkte stjärna man är.