Fast han är bra den där. Den där lillebrodern. Efter att ha funderat ihjäl mig över hur man tar kort på sin egna skärm hjälpte han mig på två sekunder. Tänk att det fanns en knapp på tangentbordet för det..
Ville visa er den tuffa hemsidan jag hittade. Man kan göra sina egna t-shirts för inga pengar alls. Hur coolt är inte det. Äntligen kan andra få bejaka mina åsikter. Jag säger bara in your face. 
Min lillebror ringde mig nu precis. Det gör han aldrig. Jag tycker det är viktigt att tillägga att han är just lillebror med tanke på att han är två meter lång och långhårig med skägg. Vi kan inte prata med varandra mer än två minuter innan helvetet brakar löst. Nu pratade vi, i två och en halv. Kanske om några år att vi kan vistas i samma rum längre än någon timme utan att förvandlas till hund och katt och handgripligen ge oss på varandra. Han är lojal min bror. Och väldigt virrig. Enligt han själv när jag frågade om hans son Jonathan hade ungen "precis gått och lagt sig och kommit i målbrottet." Han är 16månader och kan knappt gå två steg utan att trilla på ändan!! Ännu mindre snacka.
Har gått igenom varenda nätbutik och längtar till den dagen jag har obehindrat med pengar. Dessutom har jag gjort det jag är väldigt bra på. Snokat och ikväll har det gett resultat minsann. Jag har återfått medvetandet och är glad igen.
Kvart över åtta går man tydligen upp om man är pensionär. Samt man drar alla i sin omgivning med i fördärvet. Där rök min sovmorgon.
Min mor är den största hypokondriker jag känner. Hon ställer diagnoser till allt.
Feber och yrsel ; du har sannolikt drabbas av allergi
Andfådd ; lungcancer (sen att pappa är 70 år, lite överviktig och inte motionerar samt att lungröntgen inte visade något spelar ingen roll. Mamma kan överbevisa läkarkonsten om det så behövs)
Utslag ; hudcancer
Fästingbett ; Borelia
Dricker rikligt med vatten ; Diabetes
Och så där kan det fortsätta i all evighet.
Idag ska jag pigga upp mig själv med en klippning, fixa naglarna och en lobotomi. Önska mig lycka till.
En sommar för många år sedan när jag fortfarande bodde kvar i det hus jag är uppvuxen i hände något väldigt dramatisk. Det var en helgdag och eftermiddag, Min far hade begett sig ut i skogen, som så många gånger förr, för att jaga. Min mamma i sin tur var inte så glad på pappa för han hade glömt att se till att vi hade varmvatten. Vi eldade i en vedpanna med varmvattentank. Det hela var väldigt komplicerat för oss barn och för min mor att reda ut. Så oftast låg denna lott på pappa. Men nu var vi tvugna att fixa det själva.
En mycket kort tid efter att vi tänt eld i pannan började källaren fyllas av rök. Det dröjde inte länge förrän hela huset var rökfyllt. Min mor som drabbas väldigt lätt av panik gjorde även så denna gången. Hon ringde ett larmnummer för att få upplysning om hur hon skulle gå tillväga och samtidigt skickade hon ut min bror och mig i trädgården. Då kom jag på den briljanta idéen om att stänga dörren till pannrummet för att röken på så sätt skulle passera genom det öppna fönstret. Sagt och gjort, jag begav mig ned i källaren men när jag tittar in i pannrummet möter mig något annat än bara rök. Det brinner. Det brinner ur korgen vi förvarar papper. Detta ropar jag i upp till min mamma som i sin tur skriker i förtvivlan till kvinnan på larmcentralen. Det blir storlarm. Det vara bara det att elden gick att släcka. Med min sovtäcke. Tre brandbilar, polisbil, journalister och ambulanser anländer mycket snart till vårt lilla hus.
Mamma hävdade bestämt att röken måste kommit från varmvattentanken (!?) medans brandmännen menar att spjället inte var öppet. Elden, ja tur i oturen att det började ryka annars hade vi inte upptäckt elden som inte alls hade något med röken att göra. Det var min lillebror som använt en galge att sticka in vedträden med och sedan lagt denna galge i papperskorgen.
Jag blev hjälte och hamnade på första sidan eftersom jag räddat huset. Min lillebror däremot fick en uppläxning om sin trimmade moppe. Mamma blev dum förklarad och pappa, ja han fick elda i fortsättningen.
Okej, jag bantar inte längre. Finns ingen möjlighet att lyckas hemma hos mamma och pappa. Klarade mig ganska bra idag. Fick i mig halva skiten till frukost sen kräktes jag upp den halvan. Var svimfärdig vid lunchtid och köpte mig en kycklingmacka. Sen fick jag skjuts till föräldrarna och hittade Ballerina kakor i skåpet. Så nu gick det åt helvete, det också.
Eftersom jag jobbat hela dagen hade jag missat den stora nyheten om Kronprinssesan och Daniel men tur för mig var det då att hela stan pratade om det. Har inte själv sett presskonferansen men tydligen hade Kronprinsessan förklarat att det inte alls vart något "klick" utan att kärleken växte fram. HALLELUJA! Jag känner hopp. Kanske är min stora kärlek en god vän till mig? Jag har dock få manliga vänner så då läggs ju möjligheten upp för att jag är flata. Inte så halleluja kände jag nu. (Inget emot flator som sagt)
Några gånger i mitt liv (låter som jag är 95 år) har jag drabbads av kärleken. Inte stenhårt men drabbats. Säkert en handfull gånger har jag känt att det "klickade". Inte sådär kärlek vid första ögonkastet och inte heller förälskelse vid första anblicken men det har klaffat. Det har varit avslappnat och kul liksom. Trodde jag. För alla gånger av dessa fem (kanske har mig själv att skylla tre av dessa) har det inte blivit något. Känner dem inte klickandet undrar jag då? Det där som jag upplever som avslappnat är det att sitta på nålar för dem? Jag måste uppenbarligen lära mig att tyda tecknen. Jag måste lära mig gå igen. Jag börjar på fredag.
Yepp. Detta var sista gången jag bantade, allvarligt. Ersättningen smakar skit. Ännu skitigare är det att de försökt göra chokladsmak av det hela. Jag kommer aldrig kunna äta choklad igen. Och andra sidan är ju dieten rätt effektiv eftersom jag spyr av kostersättningen och därför är helt tom i magen, alltså inga kalorier. Jag som precis har varit och tränat och allt. Nej, jag kokar mig fan lite pasta och steker korv. Detta håller inte. Imorgon ska jag handla på TVshop. En apparat som tränar dina muskler och du behöver inte göra ett dyft. Det här nya livet håller ju riktigt bra.
Låt Knutby vara. Jag känner med församligen. De två prästerna var på Efter tio med Malou. Jag förstår precis vad de menar med att bedriva onda andar och får man cancer är det Guds straff. Herregud, det fattar väl alla. Man måste vara mottaglig för att förstå Herrens ord och har man fått ett kall så har man. Mitt kall har jag inte fått ännu. Men det skulle väl kunna vara något i stil med att eftergestalta Jesus. Ta på mig allas synder och bli spikad på korset. Man lever som man lär. Nu ska jag gå och byta av A på lunch sen börjar den andliga processen. Jag ska tala i tungor och be om Herrens nåd. Jag har fått tillbaka min tro, på Jesus, inte på kärleken.
Blommorna har hållt i sig hela veckan. De började hänga lite i mitten men sen när jag började hänga själv tog de nya krafter och gav mig styrka. 
Min utsikt från tornet. Jag är inlåst i väntan på prinsen. Han tycks ha tappat bort adressen. Så sov jag i tusen år. 
Min favorittröja. Jag har köpt en i varje färg. Nej, det blev inte billigt.