Livsöden

Jag gillar passagens debatt. Där hänger folk ut sina livshistorier och är man lite nere en dag kan man vältra sig i andras olyckor. Och folk har väldigt mycket dilemman! MItt dilemma just nu är att jag inte har något. Jag börjar tröttna på att inte ha någon att ta hänsyn till och bara tänka på mig själv. Så jävla intressant är jag inte, uppenbarligen.

Förskräckelse

Med förskräckelse vaknade jag upp efter att ha hört en viskning i mitt höra. Slutade andas och gjorde en dödsryckning. Vem kommer sig för att göra något sådant när jag har sovmorgon för första gången på två veckor? Det var ok, behövde ändå gå upp. Jag har nämligen en väldgt krävande kundkrets och måste nu tvätta åt en kille som inte ville göra det själv. På fritiden. Om han bara visste hur jag suger på att tvätta.

Mamma sa att jag skulle ha med träningskläderna. Men HALLÅ eller, jag har sorg till på måndag. Jag ska inte lyfta ett finger och bara äta äppelpaj. Det är inte rättvist, mamma.

Ett tacktal till nationen

Jag och Robert är numera vänner igen. Inte kan jag väl låta något så futtigt förstöra min vänskap till världens bästa låtmaker. Ungefär så ja. Broberg. Dessutom har jag diskat. Jag känner mig mänsklig igen.

Sitter och funderar lite på tacktal till festen. Chefen mejlade från semestern och tyckte mycket riktigt att A och jag skulle gå dit och kindpussas. Jag går dit för att vinna och för förhoppningsvis, lite senare, pussas. Iallafall kommer jag väl säga något i stil med

"Jag vill tacka alla som trott på mig. De som trodde att jag skulle lyckas när jag själv kände mig som mest misslyckad. När jag ville hoppa från bron tog ni tag i mig och bar mig på era axlar. Ni axlade min börda och gav mig hemlagade middagar så jag slapp tillaga när det blev för svårt. Jag vill tacka alla dessa killar som krossat mitt hjärta utan er hade jag inte stått här idag. Ni har gett mig styrka genom att jag styrketränar. En dag ska jag åtgärda era tjänster och söka upp er och slå er samman. Min mamma, tack till dig för alla tröstköp. Jag älskar att mista när du köper min glädje. Allt, mina vänner, går att köpa för pengar. Jag har förtjänat denna vinst och detta pris. Jag är en sann vinnare! Era jävla förlorare.Eeeeh, just det, tack till alla som röstade och A och chefen tackar också får det hederomnämda priset."

Borttappad

Satt och tittade på vädret. Bra länge. När jag lyssnat färdigt på allt hon hade att säga om vindstyrka och temperaturfall vänder hon sig mot kameran och säger "och efter reklamen kommer nyheterna". Men va fan, så länge jag kan minnas kommer vädret EFTER nyheterna. Fortsätt sparka på den som ligger bara. Gör det. Jag är för tillfället väldigt ointresserad av vad som händer i världen. Jag orkar knappt hålla huvudet högt.

De senaste dagarna har mitt hem fallerat avsevärt. Numera springer jag förbi köket med huvudet vänt åt andra hållet. Annars hade jag förmodligen fått ett nervsamanbrott när jag sett all disk.

Jag gillar mitt jobb men ibland känner jag mig helt körd. Idag kom ännu en tio i sex kund in. Mycket charmerande äldre herre som frågade allt om olika sorters stickingar och c-storlekar. Jag var borttappad. Hade inte en susning om vad han snackade om. Så då började jag prata om finanskrisen. Och han började prata om min pappa. Och så stod vi där och pratade om varandra. När han sen gav mig en komplimang öppnade jag mitt hjärta och slängde mig i hans famn (inte bokstavligen) och han gav mig några tröstande ord. Så då blev jag glad och ska nu gå på nöjesfesten och hämta hem priset som vi allt förtjänar. Annars kan man ju bara supa.

Tänk vad det går bra ändå.

Ett pucko, tack!

När jag fortfarande såg ljust på tillvaron, dvs lite tidigare i veckan, kom det in en tio i sex kund. Han menade det att jag hade inte alls för breda axlar, "du som är så snygg". Sprid det på stan, skriker jag!

Sista dagen sen är det långledigt. Jag ger det tre dagar. Sen ska jag börja träna igen, sluta äta godis och sova om nätterna. Yes.

Mormor och män

Världens bästa mamma kände på sig att jag behövde sällskap ikväll så hon överraskade med en knackning på dörren. Hon hittade mig vid gott mod. Efter snabbt övervägande om jag skulle flytta utomlands kom vi fram till det att pappa skulle sakna mig för mycket så det är nog bäst att bo kvar. Sagt och gjort.

Vi begav oss med en kasse fika till mormor. Insåg rätt snabbt att jag inte skulle få några sympatier av henne för mitt eländiga liv. Hon tyckte inte det gjorde så mycket om fästmannen fick vänta en dag eller två. Sen berättade hon istället om alla karlar i personalen som springer inne hos henne om nätterna. Tack mormor, nu mår jag mycket bättre. Du har till och med fler pojkar omkring dig än mig. Jag är 24, du är 83. Oddsen är inte på min sida.

Tummen ur röven

Äntligen har jag fått tummen ur röven och ringt Telenor. Så nu slipper jag släpa runt på två mobiler. Då är jag mitt gamla jag igen. Skönt det nya numret har bara ställt till besvär. Oreda och besvär. Nu ska ordningen återställas.

Nu har Sess givit sig av. Hon fick ta grå mjukisbyxor idag och då sa hon att "jag känner mig som Ewa-Leena". Det hoppas jag att jag kan bespara henne. Tydligen är mitt signum grå mjukisbrallor. Det kunde varit värre.

Robert Broberg kan stoppa upp sig i röven. Bildligt talat.



Sessan undrar

Vaknar upp av att Sessan sitter över mig och stirrar.

Sessan "Jag trillar nästan ner hela tiden"
Jag "Gör du?"
Sessan "Varför trillar jag ner nästan hela tiden?"
Jag "Jag vet inte gumman"
Sessan "Är det för att du sparkar mig?"
Jag "Neeeej, jag sparkar inte dig. Gå inte hem och säg det till mamma"

Midnatt

Ligger och försöker skaka av mig min kvinnliga intuition. Lättare sagt än gjort. I vanliga fall älskar jag att ha rätt men inte idag. Kan inte sova bredvid Sessan eftersom jag då bara koncentrerar mig på hennes andning. Så istället har jag ringt några terapeutiska samtal. Vad skulle man annars ta sig för mitt i natten. När det var dags för tjejen att sova gjorde hon flera försök att värja sig från sömnens intågande. Tillexempel skulle vi läsa "Allt vad en svensk bör veta", från början. Boken var så tung att hon tappade den på tån och bilderna var inte jätteintressanta. Kanske var det den som stod högst i kurs när man fick välja mellan Hillary Clintons självbiografi och Stolthet och fördom. Hon somnade illa kvickt i vartfall. Och nu ligger hon raklång tvärs över sängen. Hon kan få ligga så. Jag tänker inte somna än på ett tag.

Dessutom är jag lite irriterad över att tjejen mitt emot får herrbesök mitt i natten. Hur skulle det gå till? Man kommer inte in efter åtta. Om inte granntjejen fått ihop det med grannpojken. Nu står det härliga till.

Önskar jag kunde emigrera till Halmstad i helgen. Behöver lite västkustanda. Jag får nog nöja mig med mammas invit. Till deras tvårummare med bäddsoffa och lagad mat med efterrätt. Bättre än en klippan soffa med havregrynsgröt. Jag har det bra trots allt. Jag har en pappa som kan laga mat och en mamma som kan kramas.

Ingen middag

Glömde bort att handla mat efter jobbet. Pratade med min älskade i telefonen och eftersom jag bara kan göra en sak i taget.. Mycket lämpligt då att jag hade glömt min lunch hemma idag och kunde ta den som middag. Mindre lämpligt att jag spillde alltihop på komattan. Och hungrig som få eftersom jag köpte en räkmacka till lunch när jag glömt maten hemma och jag tycker inte ens om räkor. Så nu är jag mätt efter 23 digestivekex. Redo för vad komma skall. Barnvakt.

Varför måste barn prata så mycket, hela tiden? Känn lugnet..

Jag orkar inte.

Får jag höra att ett par till gått och förlovat sig blir jag tvungen att skjuta mig i huvudet.

Okej, inte särskilt schysst sagt men ändå. Sen när har jag blivit schysst? Igår berättade min kollega om hennes romantiska alla hjärtans dag. Hur han överraskat henne med middag och levade ljus (typ överallt). Det romantiska skulle då ligga i att han ALDRIG laga mat. Det förvånande var att det hade smakat bra. Sen hade de tydligen bara lega och tittat på varandra och uttalat orden "vi har det så bra". Jag kan inte titta någon i ögonen för länge utan att bli yr i huvudet. Jag är väldigt oromantisk på så sätt. Vad skulle jag sen kontra med när hon frågade mig om min dag. "Hm, får se nu, jag var deprimerad och drack en flaska rödvin. Blev alldeles för full och minns inte vad jag gjorde. Just det, jag dansade också. Illa. Jag dansade illa. Och såg fem slagsmål påväg till sängs men kände inte för att bråka"

Undrar hur man på snabbast möjligaste vis får åtta timmar att gå.

Morgonstund

10 timmars sömn. Jag känner mig lugn. Lite förbannad men lugn.

Ikväll ska Sessan komma och sova över. Igen. Är man rankad Sveriges bästa barnvakt så åligger de en massa uppdrag. Dessutom slipper jag träna och tänka för mycket. Vi ska vi leka med Barbie och hela havet stormar. Och låtsas trilla ut genom fönstret när vi vinkar hejdå till Sessans mamma. Det är så roligt att hon glömmer bort att vara ledsen för mamma beger sig av.

Nu ska jag ge mig själv en örfil. Dags att gå upp.

Till sängs

Jag ger upp och går till sängs. Ska lägga mig med datorn och titta på "The City". Säkert kommer jag inte kunna koncentrera mig och säkert kommer jag fundera alldeles för mycket. Detta är baksidan. Man blir känslomässigt engagerad och något fruktansvärt sårbar. Fan, jag som ska vara så hård.  Jävla mjukis.

Ge mig ett tecken!

Jag visste att tron på kärleken skulle gå överstyr. Men jag trodde väl aldrig att det hela skulle sluta i ett magplask. Den som myntade uttrycket "en dag i taget" måste haft ett långt och eländigt liv. Jag är under tidspress i tidsnöd. Det finns en risk för att jakten på mr true love har stigit mig över huvudet. "När man minst anar det" säger man. Herregud, jag har inte anat något på flera år. Är det min tur snart? Ge mig ett tecken, ett litet hopp!

Nej, helt upprikitgt. Jag mår bättre än på länge. Till och med min mamma ser mig som en bättre människa. Gladare, inte lika bitsk och tvär utan med inre ro. Det är ju uppenbarligen så att mamma och jag inte bor ihop längre. För jag är  fortfarande bitsk men inte mot henne utan mot grannen.

Annars har jag sugit röv på att vara en lojal vän och det var absolut inte min mening.

Bitterfitta

Mitt mission är nu utfört och jag vet vem den mystiske mannen är som skickade blommorna. Eloge till dig. Men.

Jag är inte en sån bitterfitta som man tycks tro av mina inlägg. Ok, kanske är jag en fitta tills torsdag kväll. Jag är tvingad att jobba, 8h om dagen i fyra dagar. Det kallas inte heltid det kallas dårskap. Men efter detta stundar en tredagars vilopause. Då ska jag befinna mig vågrätt och alldeles för nära TVn. Och förmodligen ensam. Helgen gav inga utslag på den fronten. Istället för att gå helhjärtat in i flörtandet lekte jag psykolog och stöttepelare. Jag vill inte vara en axel att luta sig mot, ett tidsfördriv eller ett substitut. Jag vill vara JAG. Jag vill att du ska vilja att jag är jag. Fan, att jag är en sån bra lyssnare och talare. Visste att det skulle slå tillbaka en vacker dag.



Jag åkte buss idag typ innan solen gått upp. Jag var inte vid medvetande.

Fjärilar i magen

Väntar på maten och en bebis. Kombinationen lär bli helt galen. Bebis i knät och mat i magen. Lär säkert spåra ur, så bebis i magen och mat i knät.

Min älskade och vän B+G är hemma och då är det att ta vara på varje andetag. Vi sitter omslingrade och lämnar inte varandras sida. Om inte den andra sidan är upptagen då vill säga.

Tydligen kontrollerar högre makter mig när jag sover och jag förvandlas till något jag inte vågar stå för i vaket tillstånd. Kanske borde jag tänka mindre och sova mer.

Mission impossible, vem skickar mig blommor?

Blommor till moi

Blommorna var inte från mamma. Faktum är att jag inte vet vem dem är ifrån bara att de är långt härifrån! Jag blev så glad.

Nu är jag så jävla stressad att jag kanske får en hjärtinfarkt.

Alla hjärtans underbara dag

Det är morgon och jag är inte på ett strålande humör. Lite för trött för att dra på mungiperna. Dessutom ska jag jobba, själv, i sex timmar, på en lördag.

Jag var upprikitigt glad för tanterna som vann på postkodlotteriet. Det var sanna glädjetårar.

Nu ringde min  gamla mobil. JAG HAR FÅTT BLOMMOR. Kommer till jobbet! Mamma, jag dödar dig om det är du som har skickat! Åh, världens bästa alla hjärtans dag. Sa jag att jag var på dåligt humör? JAG ÄR GLAD.

Webbcam!

E och jag fann en webbcam i min dator. Helt rätt i tiden!


Gansters! Yo, mama is in the house!



Gud straffar mig om jag skriver vad jag tänker. Amen.



Emmelie när hon är normal. Händer inte för ofta.



Emmelie i sitt naturliga tillstånd. Yo mother.

På löparbandet

E och jag jobbar febrilt vid datorn, tittar på Let´s dance, käkar chips, röker och äter digestive. Simultanförmågan är vår bäste vän.

Lite bitter är jag ändå. Har pajat min rygg. Skulle göra mig till idag på gymmet och springa på löparbandet. Saken var den att jag hade en kille bredvid som sprang i 300km/h. Jag ville inte vara sämre och sprang ikapp med honom. Dessvärre tog han lite längre steg och jag i min tur fick jobba dubbelt såhårt. Dessutom skulle han hela tiden ha koll på min display och jämföra. Efter en 30 min tyckte jag han hade varit dryg länge nog. Tryckte på nödstopp och tog mitt pick och pack och gick. Utan att stretcha. (Okej, jag sprang inte i 30 min i sträck utan körde intervaller. Vilket inte min vän bredvid gjorde.) Känn dig duktig för fan. Så nu har jag brutit ryggen. Kul. På alla hjärtansdag (imorgon) och allt.