aliciabotilda

Efter en liten incident med pappa är vi nu på god fot med varandra igen. Må hända att jag råkade slänga tv-dosan i väggen och den gick sönder. Jag måste verkligen klippa navelsträngen. Tyvärr. Tanken på att sitta ensam i lägenheten gör att jag får kalla kårar. Jag är sällskapssjuk! Kan man hyra en vän, manlig vän? Vore det prostitution? Han behöver inte ligga. Aboslut inte. Helst inte faktiskt.

Ingen sovmorgon idag heller. Pappa ska spela match med PRO, i bowling. Jag ska följa med och titta. Jag brukar coacha han igenom matcherna. Det gillar jag, alla andra men inte pappa, så mycket.

Igår kom jag på att jag ska hitta någon i min egen ålder. Jag kanske skulle lyckas bättre då. Det är värt ett försök.

Fast han är bra den där. Den där lillebrodern. Efter att ha funderat ihjäl mig över hur man tar kort på sin egna skärm hjälpte han mig på två sekunder. Tänk att det fanns en knapp på tangentbordet för det..

Ville visa er den tuffa hemsidan jag hittade. Man kan göra sina egna t-shirts för inga pengar alls. Hur coolt är inte det. Äntligen kan andra få bejaka mina åsikter. Jag säger bara in your face.

Min lillebror ringde mig nu precis. Det gör han aldrig. Jag tycker det är viktigt att tillägga att han är just lillebror med tanke på att han är två meter lång och långhårig med skägg. Vi kan inte prata med varandra mer än två minuter innan helvetet brakar löst. Nu pratade vi, i två och en halv. Kanske om några år att vi kan vistas i samma rum längre än någon timme utan att förvandlas till hund och katt och handgripligen ge oss på varandra. Han är lojal min bror. Och väldigt virrig. Enligt han själv när jag frågade om hans son Jonathan hade ungen "precis gått och lagt sig och kommit i målbrottet." Han är 16månader och kan knappt gå två steg utan att trilla på ändan!! Ännu mindre snacka.

Har gått igenom varenda nätbutik och längtar till den dagen jag har obehindrat med pengar. Dessutom har jag gjort det jag är väldigt bra på. Snokat och ikväll har det gett resultat minsann. Jag har återfått medvetandet och är glad igen.

Kvart över åtta går man tydligen upp om man är pensionär. Samt man drar alla i sin omgivning med i fördärvet. Där rök min sovmorgon.

Min mor är den största hypokondriker jag känner. Hon ställer diagnoser till allt.

Feber och yrsel ; du har sannolikt drabbas av allergi
Andfådd ; lungcancer (sen att pappa är 70 år, lite överviktig och inte motionerar samt att lungröntgen inte visade något spelar ingen roll. Mamma kan överbevisa läkarkonsten om det så behövs)
Utslag ; hudcancer
Fästingbett ; Borelia
Dricker rikligt med vatten ; Diabetes

Och så där kan det fortsätta i all evighet.

Idag ska jag pigga upp mig själv med en klippning, fixa naglarna och en lobotomi. Önska mig lycka till.

En sommar för många år sedan när jag fortfarande bodde kvar i det hus jag är uppvuxen i hände något väldigt dramatisk. Det var en helgdag och eftermiddag, Min far hade begett sig ut i skogen, som så många gånger förr, för att jaga. Min mamma i sin tur var inte så glad på pappa för han hade glömt att se till att vi hade varmvatten. Vi eldade i en vedpanna med varmvattentank. Det hela var väldigt komplicerat för oss barn och för min mor att reda ut. Så oftast låg denna lott på pappa. Men nu var vi tvugna att fixa det själva.
En mycket kort tid efter att vi tänt eld i pannan började källaren fyllas av rök. Det dröjde inte länge förrän hela huset var rökfyllt. Min mor som drabbas väldigt lätt av panik gjorde även så denna gången. Hon ringde ett larmnummer för att få upplysning om hur hon skulle gå tillväga och samtidigt skickade hon ut min bror och mig i trädgården. Då kom jag på den briljanta idéen om att stänga dörren till pannrummet för att röken på så sätt skulle passera genom det öppna fönstret. Sagt och gjort, jag begav mig ned i källaren men när jag tittar in i pannrummet möter mig något annat än bara rök. Det brinner. Det brinner ur korgen vi förvarar papper. Detta ropar jag i upp till min mamma som i sin tur skriker i förtvivlan till kvinnan på larmcentralen. Det blir storlarm. Det vara bara det att elden gick att släcka. Med min sovtäcke. Tre brandbilar, polisbil, journalister och ambulanser anländer mycket snart till vårt lilla hus.

Mamma hävdade bestämt att röken måste kommit från varmvattentanken (!?) medans brandmännen menar att spjället inte var öppet. Elden, ja tur i oturen att det började ryka annars hade vi inte upptäckt elden som inte alls hade något med röken att göra. Det var min lillebror som använt en galge att sticka in vedträden med och sedan lagt denna galge i papperskorgen.

Jag blev hjälte och hamnade på första sidan eftersom jag räddat huset. Min lillebror däremot fick en uppläxning om sin trimmade moppe. Mamma blev dum förklarad och pappa, ja han fick elda i fortsättningen.

Okej, jag bantar inte längre. Finns ingen möjlighet att lyckas hemma hos mamma och pappa. Klarade mig ganska bra idag. Fick i mig halva skiten till frukost sen kräktes jag upp den halvan. Var svimfärdig vid lunchtid och köpte mig en kycklingmacka. Sen fick jag skjuts till föräldrarna och hittade Ballerina kakor i skåpet. Så nu gick det åt helvete, det också.
Eftersom jag jobbat hela dagen hade jag missat den stora nyheten om Kronprinssesan och Daniel men tur för mig var det då att hela stan pratade om det. Har inte själv sett presskonferansen men tydligen hade Kronprinsessan förklarat att det inte alls vart något "klick" utan att kärleken växte fram. HALLELUJA! Jag känner hopp. Kanske är min stora kärlek en god vän till mig? Jag har dock få manliga vänner så då läggs ju möjligheten upp för att jag är flata. Inte så halleluja kände jag nu. (Inget emot flator som sagt)

Några gånger i mitt liv (låter som jag är 95 år) har jag drabbads av kärleken. Inte stenhårt men drabbats. Säkert en handfull gånger har jag känt att det "klickade". Inte sådär kärlek vid första ögonkastet och inte heller förälskelse vid första anblicken men det har klaffat. Det har varit avslappnat och kul liksom. Trodde jag. För alla gånger av dessa fem (kanske har mig själv att skylla tre av dessa) har det inte blivit något. Känner dem inte klickandet undrar jag då? Det där som jag upplever som avslappnat är det att sitta på nålar för dem? Jag måste uppenbarligen lära mig att tyda tecknen. Jag måste lära mig gå igen. Jag börjar på fredag.

Yepp. Detta var sista gången jag bantade, allvarligt. Ersättningen smakar skit. Ännu skitigare är det att de försökt göra chokladsmak av det hela. Jag kommer aldrig kunna äta choklad igen. Och andra sidan är ju dieten rätt effektiv eftersom jag spyr av kostersättningen och därför är helt tom i magen, alltså inga kalorier. Jag som precis har varit och tränat och allt. Nej, jag kokar mig fan lite pasta och steker korv. Detta håller inte. Imorgon ska jag handla på TVshop. En apparat som tränar dina muskler och du behöver inte göra ett dyft. Det här nya livet håller ju riktigt bra.

Låt Knutby vara. Jag känner med församligen. De två prästerna var på Efter tio med Malou. Jag förstår precis vad de menar med att bedriva onda andar och får man cancer är det Guds straff. Herregud, det fattar väl alla. Man måste vara mottaglig för att förstå Herrens ord och har man fått ett kall så har man. Mitt kall har jag inte fått ännu. Men det skulle väl kunna vara något i stil med att eftergestalta Jesus. Ta på mig allas synder och bli spikad på korset. Man lever som man lär. Nu ska jag gå och byta av A på lunch sen börjar den andliga processen. Jag ska tala i tungor och be om Herrens nåd. Jag har fått tillbaka min tro, på Jesus, inte på kärleken.

Blommorna har hållt i sig hela veckan. De började hänga lite i mitten men sen när jag började hänga själv tog de nya krafter och gav mig styrka.



Min utsikt från tornet. Jag är inlåst i väntan på prinsen. Han tycks ha tappat bort adressen. Så sov jag i tusen år.



Min favorittröja. Jag har köpt en i varje färg. Nej, det blev inte billigt.

Jag gillar passagens debatt. Där hänger folk ut sina livshistorier och är man lite nere en dag kan man vältra sig i andras olyckor. Och folk har väldigt mycket dilemman! MItt dilemma just nu är att jag inte har något. Jag börjar tröttna på att inte ha någon att ta hänsyn till och bara tänka på mig själv. Så jävla intressant är jag inte, uppenbarligen.

Med förskräckelse vaknade jag upp efter att ha hört en viskning i mitt höra. Slutade andas och gjorde en dödsryckning. Vem kommer sig för att göra något sådant när jag har sovmorgon för första gången på två veckor? Det var ok, behövde ändå gå upp. Jag har nämligen en väldgt krävande kundkrets och måste nu tvätta åt en kille som inte ville göra det själv. På fritiden. Om han bara visste hur jag suger på att tvätta.

Mamma sa att jag skulle ha med träningskläderna. Men HALLÅ eller, jag har sorg till på måndag. Jag ska inte lyfta ett finger och bara äta äppelpaj. Det är inte rättvist, mamma.

När jag fortfarande såg ljust på tillvaron, dvs lite tidigare i veckan, kom det in en tio i sex kund. Han menade det att jag hade inte alls för breda axlar, "du som är så snygg". Sprid det på stan, skriker jag!

Sista dagen sen är det långledigt. Jag ger det tre dagar. Sen ska jag börja träna igen, sluta äta godis och sova om nätterna. Yes.

Äntligen har jag fått tummen ur röven och ringt Telenor. Så nu slipper jag släpa runt på två mobiler. Då är jag mitt gamla jag igen. Skönt det nya numret har bara ställt till besvär. Oreda och besvär. Nu ska ordningen återställas.

Nu har Sess givit sig av. Hon fick ta grå mjukisbyxor idag och då sa hon att "jag känner mig som Ewa-Leena". Det hoppas jag att jag kan bespara henne. Tydligen är mitt signum grå mjukisbrallor. Det kunde varit värre.

Robert Broberg kan stoppa upp sig i röven. Bildligt talat.

10 timmars sömn. Jag känner mig lugn. Lite förbannad men lugn.

Ikväll ska Sessan komma och sova över. Igen. Är man rankad Sveriges bästa barnvakt så åligger de en massa uppdrag. Dessutom slipper jag träna och tänka för mycket. Vi ska vi leka med Barbie och hela havet stormar. Och låtsas trilla ut genom fönstret när vi vinkar hejdå till Sessans mamma. Det är så roligt att hon glömmer bort att vara ledsen för mamma beger sig av.

Nu ska jag ge mig själv en örfil. Dags att gå upp.

Mitt mission är nu utfört och jag vet vem den mystiske mannen är som skickade blommorna. Eloge till dig. Men.

Jag är inte en sån bitterfitta som man tycks tro av mina inlägg. Ok, kanske är jag en fitta tills torsdag kväll. Jag är tvingad att jobba, 8h om dagen i fyra dagar. Det kallas inte heltid det kallas dårskap. Men efter detta stundar en tredagars vilopause. Då ska jag befinna mig vågrätt och alldeles för nära TVn. Och förmodligen ensam. Helgen gav inga utslag på den fronten. Istället för att gå helhjärtat in i flörtandet lekte jag psykolog och stöttepelare. Jag vill inte vara en axel att luta sig mot, ett tidsfördriv eller ett substitut. Jag vill vara JAG. Jag vill att du ska vilja att jag är jag. Fan, att jag är en sån bra lyssnare och talare. Visste att det skulle slå tillbaka en vacker dag.



Jag åkte buss idag typ innan solen gått upp. Jag var inte vid medvetande.

Väntar på maten och en bebis. Kombinationen lär bli helt galen. Bebis i knät och mat i magen. Lär säkert spåra ur, så bebis i magen och mat i knät.

Min älskade och vän B+G är hemma och då är det att ta vara på varje andetag. Vi sitter omslingrade och lämnar inte varandras sida. Om inte den andra sidan är upptagen då vill säga.

Tydligen kontrollerar högre makter mig när jag sover och jag förvandlas till något jag inte vågar stå för i vaket tillstånd. Kanske borde jag tänka mindre och sova mer.

Mission impossible, vem skickar mig blommor?

E och jag fann en webbcam i min dator. Helt rätt i tiden!

Gansters! Yo, mama is in the house!



Gud straffar mig om jag skriver vad jag tänker. Amen.



Emmelie när hon är normal. Händer inte för ofta.



Emmelie i sitt naturliga tillstånd. Yo mother.

E och jag jobbar febrilt vid datorn, tittar på Let´s dance, käkar chips, röker och äter digestive. Simultanförmågan är vår bäste vän.

Lite bitter är jag ändå. Har pajat min rygg. Skulle göra mig till idag på gymmet och springa på löparbandet. Saken var den att jag hade en kille bredvid som sprang i 300km/h. Jag ville inte vara sämre och sprang ikapp med honom. Dessvärre tog han lite längre steg och jag i min tur fick jobba dubbelt såhårt. Dessutom skulle han hela tiden ha koll på min display och jämföra. Efter en 30 min tyckte jag han hade varit dryg länge nog. Tryckte på nödstopp och tog mitt pick och pack och gick. Utan att stretcha. (Okej, jag sprang inte i 30 min i sträck utan körde intervaller. Vilket inte min vän bredvid gjorde.) Känn dig duktig för fan. Så nu har jag brutit ryggen. Kul. På alla hjärtansdag (imorgon) och allt.

Om jag i framtiden ska köpa ny säng får det bli ett solarium. Spelar ingen roll om det handlar om tio minuters soltid jag somnar ALLTID. Mysigt och varmt, bättre blir det inte.

Ikväll har jag raggat till mig sällskap. Så jag har införhandlat ost och kex, vindruvor och oliver. Fiiint ska det vara. Vinet däremot sparar jag tills imorgon. När man är singel måste man vara bra packad på alla hjärtansdag för att det ska funka. Inte en alltför tuff uppgift känner jag.

Alla som har julsaker kvar borde skjutas. Har gått och retat mig gallfeber på grannen mitt emot som vägrar ta ner sin julstjärna i fönstret. Ska jag komma över och stoppa upp den i röven? God Jul för helvete!

Idag åt jag riktigt mat för första gången på 1,5 vecka. Jag har livnärt mig på havrefras och mackor. Så har man faktiskt varit sjuk. Kroppen blev helt galen när jag stoppade en paprika i munnen. Nu ska jag tjacka grönt imorgonen också och kanske dagen efter det. Varför säger man grönt när den kan handla om tomater?

Jag förstår mig inte på matlagning. Idag försökte jag re ut att koka pasta, steka köttfärs och skära paprika samtidigt. Resulterade ganska snabbt i att halva köttfärsen låg på golvet. Hackade lite väl hårt. Tydligen, enligt mamma, ska man tina den innan man tillagar. Petitesser, tyckte jag. Fast jag borde anat att det skulle komma. Kan inte ens borsta tänderna och hålla ett vattenglas samtidigt.

Skära paprika, svårare än det ser ut.

I filmer gör man väldigt märkliga saker ibland. Att aldrig säga hejdå när man pratar med någon i telefon. Hade det varit jag hade jag inte förstått att samtalet var över utan suttit kvar och blurrar med mig själv. Eller när man söker någon personligen blir svaret alltid "jag ska gå och hämta honom". Jag har ALDRIG någonsin i mitt liv brytt mig nom att hämta någon utan löser situationen genom att vråla "du haaaaar beeeesök". Jag tar inga steg i onödan.

Mina tre favoritfilmer

1. Pretty Woman. Jag bara älskar, älskar den här filmen. Julia Robert är så snygg att man vill äta upp henne och jag lever fortfarande med idéen om att inte kyssa på munnen. Inte förrän han kommer i en vit limo med röda rosor (eller köper mig massvis med nya kläder). Jämförde jag mig precis med en hora. Aja, finns värre saker.

2. Coacktail med Tom Cruise. Åh, jag vill bara se den omedelbart jag pratar om den. Sen vill jag åka till Jamaica med en man som vill tvätta mitt hår i ett vattenfall.

3. Black Jack. Svensk klassiker. Denna film resulterade i att jag numera avgudar dansbandsmusik. Kan hända att det beror på killen som spelar keyboard i Black Jack, the movie. Jag skulle ligga med honom i turnebussen utan att blinka.

Nu ska jag njuta i soffan av en tidig eftermiddag. Bravo!

Till och med vi dödliga singlar har fått en egen handbok. "Singelhandboken". Det blir en tur till bokhandeln idag på lunchen. "Ursäkta men jag skulle behöva lite hjälp, handböcker för singlar säljer ni möjligtvis dem här!" Ska hinna med mycket research innan uppdraget ska utföras.

Nu är det på sin plats att jag gör mig i ordning inför jobbet. Ska bara lyssna på Brobergs "Tror på kärleken" en gång till.. Herregud vad den är bra! Är jag fånig eller bara rastlös? Det återstår att se.

Idag kom jag på mig själv med att springa efter en kund som luktade exakt som min senaste kärlek. Det var alltså inte en jättegammal sådan med tanke på att jag har sisådär en tre kärlekar per dag. Så gick jag då där och sög in all doft jag kunde, tänkte tillbaka, fick en tår i ögat och skakade av mig det. Klumpen i halsen satt kvar ett tag men efter lite terapisnack med mig själv och en high-five ordnade det till sig. Vi var inte menade för varandra men jag saknar hans doft. Är det för mycket begärt att be nästa kärlek använda samma parfym? Vore det att dra det onödigt långt?

Den senaste tiden har jag frågat mit själv om jag är villig att kompromissa bort mitt singelliv. Det är inte så mycket till liv men det är ändå mitt. Frukosten på tu man hand, egen tid i soffan, sängen för mig själv, okomplicerade diskussioner. Ingen som hänger och dreglar över en och ställer tusen frågor om vad jag gjort när jag gjorde det och med vem jag gjorde det med. Ja, än har jag lång väg att vandra innan det ska göras upp om vem som tar disken vilken dag. Mitt 2009 skulle bli ett sökande efter detta och jag vill inte göra mig själv eller min mamma besviken. Därför tas detta nu på största möjliga allvar och till helgen är det dags för PROJEKT NUMMER ETT "RAGGA PÅ KROGEN". En fältstudie fast på riktigt. Detta kommer i sin tur analyseras, dokumenteras och brännas. Vill det sig väl blir det massvis med drama!

Jag har duktigt nog varit en sväng på gymmet. När jag tränat klart gick jag glad ihågen mot omklädningsrummet för att byta om. Killar kan var rätt äckliga det vet vi. Med deras grejer som hänger och dinglar. Men jag tittar mycket hellre på en naken karl än det som befann sig i tjejernas omklädningsrum ikväll. Jag hade hamnat i ett hormonstim. Orakade armhålor, hängpattar som levde sina egna liv och hönor så långt ögat kunde nå. Ni tror väl inte att de ställde sig lite försynt i ett hörn och klädde av sig, snodde ett badlakan och smög in i duschen. Nej, för fan. De sträckte på sina nakna ryggar och blottade allt. Jag fick ursäkta mig för säkert tre nakna tanter innan jag kunde ta mig från dörren till skåpet. För att inte råka råglo på deras bröst tittar jag lite skämmigt i golvet och mumlar "ursäkta mig ska bara gå förbi". Då stirrar jag rakt in i ett buskage av könshår. Fy fan, ansa dig kvinna! Eller ännu bättre ta på dig ett par TROSOR. Blä för kvinnor! Det var sista gången jag byter om på gymmet. Fittstim är inget för mig.

Fy fasen. Jag tycker väl inte jag är någon skönhet eller så men kan tycka det är ganska schysst att beundra sig själv i hallspegeln när man råkar gå förbi. Jag brukar blinka till lite och liksom "yeaha" mig själv.

Nu har dock sanning hunnit ifatt mig. Jag är så jävla ful! Nu ska ni inte tro att jag säger det med vare sig avsmak eller ironi. Detta är ett konstaterande. Hur  kunde jag då konstatera det frågar du dig. Kort, svarar jag. Alla dessa "spontana" jävla -Hej, va kul vi har tillsammans!-kort. Nej, jag har aldrig särskilt kul när jag blir fotad och hur mycket jag än lägger manken till blir det aldrig så naturligt. Detta löser jag på två sätt. Fula grimaser. Så man inte uppenbart ska se att jag är ful i verkligeheten utan mer -AH, hon gör en ful grimas, igen. Sen har vi ett annat alternativ. Undvika kameran. Funkar hyffsat bra då den även undviker mig för det mesta. Tycker den också att jag är ful?

Jag är så ful att jag borde slängas ur landet, tvingas gå på glödande kol och tvångsmatas med inlagd sill.

Sessan och jag har en mjukstart på dagen med mysfrukost. Ja, hon hade sovit gottt sa hon. Jag däremot har fått värja mig från hennes armar och ben som har kommit farande. Det är överkomligt.

Nu ska mitt lilla fejs och jag köra en heldag på jobbet och skrämma slag på alla kunder med min djuriska look.
Fan då.

Jag ångrar mig. Veckan är för lång.

Måndag är efter den fornnordiska guden Måne. Killen fick en egen dag uppkallad efter sig och vi andra får gå till jobbet. Superschysst. (Måndag är inte hurra för mig alltså)

Tisdag. Jaha, tydligen en snubbe till som fått en hel dag. Nu var det Tyrs tur. Han hade inga direkta gåvor eller briljanta saker för sig mer än en farsa. Hans farsa Oden iofs men ändå. Jag kan förstå om han räddade någon vacker ungmö eller något att han skulle få hela 24 h men inte för han har en kändispappa.
(Min mest ångestladdade dag. För långt till helgen och det är alltid mulet väder!)

Onsdag Aha, Oden fick onsdagen. Men det förtjänar han tycker jag. (Ok dag, lilllördag)

Torsdag På torsdagar händer det. Trolldom och magins dag uppkallad efter guden Tor. Ska man snacka med Näcken ska det ske idag. (Min favorit dag, snart helg! Kan ha något med Näcken att göra också. Han är supergullig och naken, det gillar jag!)

Fredag Odens pulla Friggs dag. (Fredagsmys är ett måste)

Lördag Vikingarna badade på denna dag därav dess namn, bada= löga på vikingaspråk. Håll i hatten nu med på Wikipedia så nämns sjundedagsadventisterna.
"Judar och Sjundedagsadventister firar lördagen som vilo- och gudstjänstdag, eftersom Gud enligt Bibeln vilade på sjunde dagen efter att på sex dagar ha skapat världen (1 Mos 2:2-3)" YES, men var det nödvändigt att ta Judarna i samma mening. Inget ont om Judar men det är inte samma tro.
(Lördag, lite ångest, snart söndag)

Söndag Efter gudinnan Sol. (Hatar, hatar, hatar söndagar)

Inte fan känns det bättre att gå till jobbet efter denna lilla faktaruta.

Eyy. Söndagar är inte till för ensamma, övergivna stackare. Finns det någon dag i veckan som man känner sig så utpekad måste det vara dessa dagar. Står det skrivet i min panna "stay away"? It feels like it for sure.

Här kommer några av mina värsta singelbeteenden;

Fisa sjukt högt, titta mig försynt omkring, inse att du är ensam och sen säga "hoppsan" till dig själv.

Pilla mig i nästan så jag nyser.

Beställa andra pizzan för dagen.

Sitta på dass och lösa korsord.

Sätta på Robert Brobergs "Jag tror på kärleken" och sjunga för fulla halsar!

Köpa Nutella och äta direkt ur burken med en matsked tills det tar slut.



Ps. nu kan man tydligen inte snoka hur som helst på facebook. Det finns en applikation där du kan se vem som är inne på din sida flest gånger. Är detta något jag borde känt till tidigare? Am I in trouble? Jävlar, måste sluta hänga upp mig. Nästa vecka ska jag nog prova på att bli flata. Känns som de är mer okomplicerande än skitkillar. Fuckers.

(Tydligen har jag blivit cool och svänger mig med engelska)

Sitter på kanten till avgrunden av tristess. Jag som alltid annars föredrar att ligga däckad framför TV och inte lyfta ett finger. Nu är jag bara uttråkad. Har hittat kanal 6 iallafall men vad hjälper det när det enda de visar är "Simpsons" och något töntigt program om robotar som slåss mot andra robotar. Inte kan jag heller göra min favoritsysselsättning prata i telefonen (alltså jag får inte fram mer en viskningar). Har försökt skicka lite sms till intressanta personer men de är inte sugna på en sms konversation. Så jag får väl sitta kvar här och rulla tummarna hela kvällen. Jag tror att min hesa stämma skulle göra sig bra betalt på heta linjen. Det är iaf ett tidsfördriv.

Min högsta önskan när jag var liten var att bryta en fot så man fick gå på kryckor i skolan. Om det inte gick med kryckorna var det näst bäst med bandage eller som på tredje plats en hes röst. Om något av detta inträffade var det genast populäraste ungen i skolan. Alla dessa tre önskemål har mycket riktigt infriat sig. Dessvärre inte när jag som mest behövde dem på lågstadiet men ändå. Genom fotbollen stukade jag fötterna til höger och vänster. När jag var mycket liten tog min storebrosa mig på pakethållare och cyklade iväg. Efter ett tag kände han att det blev trögare att cykla så han tog i ännu mer tills man insåg att det var mitt arma lilla ben som fastnat i hjulet. Det blev barnvagnen (trots jag var fem) hela den sommaren. Bada i havet kunde jag bara drömma om.

Nu har iallafall det sista målet inträffat, hes röst. Men i större utsträckning, jag har tappat den helt. Alla timmar jag stod på flcikrummet och skrek i höga skyn för att just detta skulle inträffa kändes just nu helt förgäves. Dessutom har jag fulländad panik eftersom jag förlitar mig helt genom min kommunikation på jobbet.



Min härliga söndag och mitt tidsfördriv.

Mitt tillstånd har förväratts ytterliggare. Jag låter som ett gammalt fyllo när jag pratar. Rösten bär mig inte längre och hostan har tagit i överhand. Nu sitter jag och piggnar till efter en välförtjänt vila. Har tagit mig ett välförtjänt glas vin och väntar på välförtjänt sällskap inför melodifestivalen. Det är till och med att ett levande ljus är på sin plats ikväll Gott, för jag har gått och blivit sällskapssjuk på äldre dar. 



YEAH! Äntligen.



Ett glas vitt, startfältet och så lite poängsättning på det.



 

Ibland när jag har tankar och funderingar googlar jag dem. Sitter i min ensamhet och tänker på om kärlek kan växa fram eller om man bara vet att den är där. Så jag googlade på "kärlek växa fram" i förhoppning att få svar på frågan. Det fick jag i form av "kärleksbönan". Jaha, kul tänkte jag någon har redan bloggat om det och har säker ett mycket bättre svar än det jag kommer komma fram till. Men saken var den att "bönan" inte alls vara en böna aka fruntimmer utan en BÖNA.
Se själva http://www.coolstuff.se/Karleksbonan.

Egentligen var det här inte alls det dilemmat jag talade om. Min idé var ju snarare om man kan älska än hur man gör det. Alltså hela vitsen med den här kärleksbönan är att om man inte kan uttrycka orden "jag älskar dig" kan man ge bort denna krukväxt . Man ber mottagaren vattna i två veckors tid och sen sakta men säkert växer det fram en blomma med texten "I love you". Om man nu första gången ska säga det vill dra ut på det i två veckor och göra det på en grön själk fastvuxen i illaluktande jord. Supersmart. Verkligen.

Tyvärr måste jag meddela att de är slut lagret. Tydligen var det många som fick tunghäfta 2008.



Nu ska jag googla "en dag i taget".  

Jag lever. Det är också knappt. Trött som synden ska jag bege mig till jobbet alldeles strax och göra allt det där man frivilligt välljer att skjuta upp till nästa dag. I visioner om att sömn är överskattat ska jag underskatta mig själv och bekfräfta att det är ett nödvändigt ont. Jag är dock ansatt av någon som liknar hund på kinderna. Detta är ingen bra dag. Det känns i luften och i mitt knappa sätt att försöka andas. Luftvägarna är inte fria.

Jag får spasmer av att höra väckarklockan gå igång. Tillverkarna till alarmsignalerna borde väl komma på något klyftigare än en misslyckad sambaorkester. Nej, jag blir inte uppmuntrade till att gå upp. Utan sur som ättika för resten av dagen. Detta trots att jag lyckats vakna av mig själv för en gång skull men ändå lyckas jag glömma stänga av larmet så jag ska förfäras av dess oljud. Natten har inte varit behaglig. Känns som jag frysit och varit varm om vartannat, hostat lite, och bett för all min kraft att den förkylning inte ska urarta i kruppanfall. Jag hostar inte lätt och ledigt utan måste sitta upp om nätterna och dricka morfin i en vecka. Måtte det inte!

Med barn. Att vara gravid känns ju som en happy happy period. Alla jag hört talas om sitter mest och fikar hela dagarna eller går på Ikea och köper barnsaker. Är det något man ska passa på att göra när magen ändå växer av sig själv är att fika men det där med Ikea verkar lite mer komplext. Ärligt talat, finns det något som gillar att montera deras möbler? Till och med två sittssoffan kommer i två delar. Sen när barnet väl är fött, sätter man sig ner och fikar igen med sina polare som antingen är på smällen eller precis kläckt. Är det någon gång i livet man har så många svepskäl som att gå på stan, sitta på cafér eller göra av med pengar på inredning som när man är med barn?

Kanske skulle ha en unge eller två. Synd att man bara går i nio månader åt gången.. Tänk en 18 månders lång cafe au lait med tilltug.

Redan när jag var yngre hade jag mycket problem med halsfluss och halsbölder. Det låter som det var pesten jag hade och på ett sätt kanske det var det. Flertal gånger per år gick jag på penicillinkurer. Käkade onödigt mycket halstabletter och var hårt drabbad av svullna tonsiller. Efter ännu ett besök på vårdcentralen sa husläkaren att nu är det nog dags att fundera på att klippa av de små rackarna. Tjena, tänkte jag, kan väl inte vara så farligt dessutom skulle jag aldrig mer behöva "ha ont i halsen". När jag kom hem och berättade den för mig glada nyheten såg jag förskräckelsen i min mors ögon. Hon hade också operarat bort sina. Och.. dog nästan till på köpet. Det hade blivit en blödning efter operationen. Någon de inte märkte förrän mamma redan förlorat åtskilliga mängder blod.

Väl på sjukhuset fick jag stränga order om att jag sen när jag vaknade skulle spotta mycket. För att vi på så sätt skulle kontrollera att det inte blödde. Mamma följde ner mig till nersövet och grät medan jag låg där och beundrande narkosläkarens manliga händer. Jag blev kär. För de som inte känner mig, jag blir aldrig kär. Det blev jag nu och somnade tryggt i hans händer.

På uppvaket satt mamma och klappade om mig. Jag var mest förvirrad och spottade konstant. Det var ju det sista man sa till mig innan jag somnade. Dessutom hade jag en pulsmätare på fingret och en monitor som visade att allt var bra. Helt plötsligt syns det bara ett rakt streck där. Vilket i alla tv-serier innebär att du är död. Det gjorde jag alla varsle om när jag skrev i höga skyn "Jag döööööör". Mamma skämdes så hon håll på att dö en gång till och inte nog med det mannen jag förälskat mig i följde med mig i mina tankar. Jag frågade hela tiden efter "den snygga läkaren",

Till saken hör att jag mår lite bättre idag men jag har ont i halsen!!! Det är väl för fan ingen bedrift.

Saker man bör få berättigat när man är febrig och sängliggande.

- Någon som baddar ens pannan
- Avslagen cola
- Godis som går att tugga. Inga sugtabletter
- Ett husdjur
- Någon som gör ens toalettbesök
- Dubbla täcken
- Hyrfilmer
- En fräsch spyhink med rosa detaljer. Bli illamående bara av att se den gråa hinken.
- Massa krya på dig sms
- Blommor hemskickat till dörren
- Karlsson på taket medecin
- En bekväm soffa
- En resa till Hawai som uppmuntran

Världens ynkligaste, det är jag.

Alla hjärtans dag. Faktiskt för första gången i mitt liv har jag inte stundande ångest över denna dag. Visste inte ens om att den var på intågande. Ännu bättre, jag har planer!

De flesta man pratar med. Typ majoriteten av svenska befolkningen har slagit sig till ro och hittat sin man/kvinna. Sen efter tre år, skiljer de sig och hittar någon ny. Men de hittar alltid en ny för samtidigt som de tar beslutet om att separera gör grannarna också det. Så hittas de där, i ett enda virrvarv av halvsyskon och styvmödrar. Har man en gång gift sig är man garanterad att ligga för resten av livet. Det svåra är inte att hitta någon ny efter en skilsmässa. Det tar sällan mer än sex månader. Det svåra är ATT gifta sig. För då lever man fortfarande med visionerna att den "rätte" existerar. Man vägrar att ge upp förhoppningarna till detta och innan man är beredd att slänga handskarna lever man olycklig och singel. När man har bitit i det sura äpplet och insett att han man är med nu är det bästa man kan få gifter man sig. Det finns inget "någon för alla". Det är mer "alla för alla och den som slår klorna i först är den som går hem med högsta vinsten".

Alla hjärtans dag är inte en dag då vi betraktar våra liv och älskar dem som står oss nära. Det är ett slag i magen för alla de naiva som fortfarande letar och tror på drömmen och klackspark i röven för alla de som tror sig ha ett hittat det.

En svart dag.

(Jag mår fortfarande skitdåligt)

Ringde mamma förut och grät lite. Ville att hon skulle tycka lika mycket synd om mig som jag gör. Hon hörde på mig att jag mådde dåligt, men att jag är tvungen att förstå att man kan inte vara hemma för "vård av sjukt barn" när barnet är 24 år. Det förstår jag inte alls! Jag är väl alltid hennes barn oavsett hur gammal jag är.
Det är så bökigt att lägga en kall handduk på pannan och hålla upp håret på sig själv. Det är sådant mammor gör som bäst.

Ringde till chefen och han var mycket förstående. Skönt. Det var ju ett år sen jag drabbades sist och sjukanmälde mig. Kan hända att jag förtjänar en viss förståelse.

Imorgon är min fridag. FRI-DAG. Känner mig inte så fri direkt. Min göra lista känns absurt lång.

- Träna (ah vi får väl se hur det blir med den saken)
- Ringa tandläkaren (ska jag ha någons fingrar i munnen är det bäst för dem att det är en han, med handskar)
- Mormor på hemmet. Idag ringde hon hem till mamma och behövde hjälp med att gå på toaletten. Efter lite övervägande insåg vi tillsammans att det var bättre att ringa på personalen än att hålla sig den tiden det tar för mig att köra. Typ 45 min.
- Ringa skithögarna från Telenor och kräva dem att riva kontrakten. Då kommer de säga att det är bindande och då svarar jag bara "ni har inte uppföljt er del av avtalet och jag skrev ändå bara på det för killen var snygg och väldigt övertalande". Det är inte OKEJ att luras på detta viset!  Jag är singel med väldigt bra mottagning. Går på vad som helst.
- Ta kort i automaten för förnyande av körkortet. Mitt ligger i Australien, Melbourne. Är säkert till stor nytta inom den innersta kretsen i knarkkvateren. Synd att de inte fick passet. Där ser jag hårt kriminellelt belastat ut.
- Typ städa.

Usch nu fick jag feberfrossa.

Vett och etikett. Sociala normer. Spelets regler. Det är inte lite man ska hålla reda på. Det är klart jag förstår att man inte reser sig upp i kyrkan när prästen fråga om någon har något att invända. "Tala nu eller tig i all framtid". Det vore ju löjligt oroväckande om man lite försynt sträckte upp handen och liksom "jo det var en sak jag tänkte på". Faktum är väl att inte alla "regler" är till ens fördel. Jag menar tänk nu om jag sitter och trycker på en hemlighet om brudgummen eller bruden för all del. Jag vet att hemligheten kommer avslöjas i sinom tid och äktenskapet fallera. Är inte det min moraliska skyldighet att ta ton och slå näven i bordet? De gifter sig ju i Guds namn! Jag tror att alla har fått stå emot frestelsen att göra något drastiskt och socialt obegåvat. Typ börja klä av sig på tunnelbanan eller roffa åt sig någon annans macka. Jag spela enligt mitt spels regler. Då vet man aldrig vad som händer.

Dessutom vill bara klargöra att pappa går inte på strålbehandling för cancer jag råkade bara raka honom på lägsta nivån. Han ser ut som ett cancerfall men är det inte. Han har bara lite mindre hår än vanligt.

Predikan i lördags måste ha lyft mig oerhört. Jag är en bättre och gladare själ. Jag känner inte ens för att vara elak. Antingen har jag blivit frälst eller drabbad av någon sjukdom. Jag gillar det nya, sundare och positivare jag. Kan till och med tycka att det är trevligt att sitta i samma rum som mig själv. Vill inte vara spydig och dryg och skulle säkert om tillfälle gavs hjälpa en dam över gatan. Skulle ta hand om alla herrelösa katter och skänka mat till de fattiga. Känner mig som självaste Robin Hood för fan! Måste ta tempen.