aliciabotilda

Jag var på restaurang igår och åt god mat och delade på en flaska vin.

Sen gick vi på bio.

Gå aldrig på bio efter en halv flaska vin.

Det finns ingen film som är bra då.

Så det kan bli.

Och så det också blev.

Jag tänker det är tur att jag inte visste att jag när jag var 25 år gammal skulle vara helt körd när det kommer till kärlek. Att jag skulle vara helt misslyckad i allt vad förhållande heter.

Det var tur att jag inte visste att båda mina barndomsvänner som jag tjuvade kakor med i församlingshemmet, smygrökte och lekte med. Att båda dem skulle lyckas före mig och när de lyckats med att både gifta sig, skaffa barn och bli sambos skulle jag fortfarande aldrig varit kär. På riktigt. På riktigt riktigt.

För tänk om mina kompisar hade sagt att; Pilutta dig, du kommer aldrig gifta dig eller få några barn.

Pilutta mig.

För hur kan det bli så. Är det bara tillfälligheter eller finns det någon förklaring?

Du har krulligt hårt, tyvärr men du kommer aldrig hitta en kille.

Jag tänker att kanske, kanske hade det varit lättare att acceptera att jag är ensam om någon hade sagt varför. Bara en liten pyttiliten anledning.

Och nej, jag är inte bara 25 och har all tid i världen.

Jag har all tid i världen och ingen.

Det räcker inte.

Har känt mig väldigt övergiven och ensam en tid. Idag vid köksbordet studerar jag olika övningar i Eva Rusz bok "varför väljer alltid fel partner".

Det plingar på dörren och jag går för att öppna.

Då trycks tidsmagasinet Vakna! i min hand.

Och rubriken?

"Ensamhet, finns det någon utväg?"

Tack Herren.