VÄLKOMMEN TILL ÅTERVÄNDSGRÄND

Jag saknar bloggandet. Mest saknar jag att sätta ord på hur jag känner. Numera får jag sällan prata till punkt och alla åsikter måste delas på ett väldigt korrekt sätt. Artikulerar jag inte tillräckligt utan liksom mumlar fram orden får jag skäll för min otydlighet. Pratar jag för snabbt och osammanhängande får jag skäll för det. Det är liksom ett evigt missförstånd det där med att vara sambos. Och att vara förlovade. Och att snart vara husägare.

Välkommen till Återvändsgränd. Se aldrig tillbaka. Bara blunda och kör.