ATT FÖRLORA SIN OSKULD

När jag fortfarande var oskuld sa alla som redan "gjort det" till mig om vilken speciell känsla som skulle infinna sig, de beskrev in i minsta detalj om hur det skulle kännas. Och jag begrep absolut ingenting. Tänkte att det kanske är som att lära sig cykla. Att när man väl greppat grejen skulle man fångas med i ögonblicket och förvara det för alltid. Själva akten när jag förlorade min oskuld var allt annat än minnesvärt. Jag kommer knappt ihåg vart eller med vem. Jo, förresten, vem minns jag med. För jag var tillräckligt gammal när jag förlorade min oskuld för att komma ihåg att lägga saker på minnet. Men inte var det något att hurra för själva det där. Till min förvåning var själva tiden efteråt mer fantastisk. Nästa dag flög jag fram i skolkorridoren och tog mig hela tiden på nästippen. Någon sa en gång till mig att man kunde känna en inåtböjning på nästippen efter det att man haft sex första gången och mycket riktigit, visst kändes den annorlunda. JAG HADE FAN HAFT SEX, och jag ville att hela världen skulle veta. Så efter mycket noggrant övervägande berättade jag för en av mina bästa vänner sen såg jag till att ryktet spred sig med ljusets hasighet. Jag hade legat och var inte längre en oskuld för mig själv utan nu en skuld för någon annan. Det var en fantastisk känsla.

Jag tror att bli sambo är att förlora oskulden på nytt.