JAG ÄR UTBJUDEN, TROR JAG

Jag har inte vart helt ärlig.

Igår ringde det en kille till mig. Jag svarade inte men jag vet att det var en han för hans nummer fanns på eniro.se och när jag kan enira folk så gör jag det.

Jag vet att han ville bjuda mig på middag.

Jag är inte helt säker på om jag vill gå på middag med honom av flera anledningar.

- Han är 40 år

- Han har barn

- Jag känner hans barn

- Jag känner hans ex

- Han är 40 år

- Han har nyligen separerat

- Han har barn

- Han är 40 år

Skulle han veta att jag bloggande om det här skulle han inte vilja gå på dejt med mig heller och det avgör ju saken.


KAN KUL VARA FRUKTANSVÄRT

Hur kan man ha fruktansvärt kul?

Han sa det. Han på Idol, Patrik.

Han hade haft "fruktansvärt kul" ikväll.

Hur då menar han?

Roligt på ett hemskt sätt eller vadå?

Hade han det liksom behagligt men samtidigt inte.

Jag fattar inte.

Och när jag söker synonymer på nätet står det bara

"sökningen sker på egen risk, då vårt synonymlexikon innehåller vuxenord"

Men jag ville inte risker något bara veta om Patrik hade fruktansvärt kul, som han sa.

JAG GOOGLAR

Jag känner mig lite låg och då googlar jag.

Vanliga sökord är;

- ofrivillig singel
- deppig och ensam
- längtar efter kärleken
- dumpad

Ikväll från ingenting googlade jag på "tror att ingen gillar mig".

Då hittade jag en gammal artikel från Aftonbladet med rubriken "jag utgår från att ingen gillar mig". Oj, tänkte jag. Fler känner som mig. Kanske kan jag något lära av detta så jag klickade på länken.

Och där fann jag Jonas Gardell.

Inte hade jag väl trott på Jonas och jag och så sant som det är sagt "jag utgår ifrån att ingen gillar mig".

Man lär ju aldrig bli besviken.



TÄNKER TILLBAKA

Jag minns kära ord från min mormor när hon var i sina bästa dagar.

- Din slyna!

Vi är så kärvänliga, mormor och jag.

DONT WORRY BE HAPPY

Igår, lite väl försenad till jobbet händer detta.



K U L.

BLODSMAK I MUNNEN

Idag såg jag mig själv uppifrån. Du vet sådär det sägs att man ska göra innan man dör.

Jag var på ett 45 min cykelpuls pass.

Försökte avstyra att ha pulsklocka på mig men det skulle tydligen vara hela grejen med passet. Vi var en tapper liten skara som anmält oss och medelåldern höjdes med 15 år då en man i 60 års åldern vågat sig dit. Genast kände jag mig en aning lättad och motiverad för kommande 45 min. Detta blir nog inte alltför svårt, tänkte jag och trampade på i godan ro.

40 min senare skriker instruktören i sitt headset:

- Nu kör vi de sista fem i högt tempo. Upp på 99 procent ska vi.

Gubben i 60 års ålderns sneglar roat på mig som han gjort hela tiden. Med mitt klarröda ansikte och blodsprängda ögon såg jag hur hans leende blev större och större. Hade jag inte känt blodsmak i munnen och fortfarande kunnat styra mina ben hade jag klivit av cykeln och dragit till han med knutnäven.

Nu gjorde jag inte det. Jag var i tunneln och vände.

PAPPA, JAG OCH LIVET DÄR EMELLAN

Minns en av de fåordiga konversationerna mellan mig och min far.

- Pappa, livet är inte lätt alltså.

- Nej, det är ingen dans på rosor precis.

INTE MIN RYGGRAD

Jag har en komatta i köket och varje gång jag dammsuger honom över ryggraden får jag rysningar. Liknande rysningar man ger mig om man rör vid min därav känner jag ett stort behov av att be om ursäkt varje gång det händer.

"Förlåt min vän att jag suger dig över ryggen. Jag vet att det är obehagligt"

JAG ÄR LYCKLIGT LOTTAD

Eftersom jag är en stor tjej läser jag Allas till mina vänners stora förtret men denna tidning är genialisk. I dag fick det bli söndags lyx och mellan åttahundra högar med tvätt, idol, disk, dammsugning hinner jag läsa någon sida.

Jag fastnade för en artikel om Anita.

Anita och hennes man Göthe och deras fem barn levde till synes som en vanlig lycklig familj till dess att deras hus började brinna 2002. Då förlorade familjen deras yngste son Emil, 12 år. Efter en tid öppnade familjen ett bibliotek i Emils namn i Betlehem. Några år senare, 2008, drabbades Göthe av en hjärnblödning och avled i familjens närvaro.

Hur mycket sorg kan man överleva? Hur finner man styrkan i sorgen och vänder den till att göra något gott för andra?

Vilka hjältar.

Och vad gör jag?

Sorterar tvätt.

MIN MIDDAG

Tog ut min middag för kväll ur ugnen. Wookgrönsaker och potatisklyftor.

Öppnade kylskåpet för att skära mg lite grönsaker till det.

??

Jag har levt ensam för länge.

JAG ÄR ÄLDRE ÄN JAG TRODDE

Jahopp.

Här sitter jag helt alena i lägenheten och rullar tummarna.

Ett desperat samtal hem till pappa har jag redan hunnit med tidigare idag men i ett försök att klippa navelsträngen valde jag att inte åka hem till honom den här helgen. Eller valde och valde såhär gick samtalet oss emellan:

- Hej pappa, hur är det? Känner du dig ensam nu när mamma är bortrest?
- Hej, hur går det på jobbet? Jag gör inte så mycket.
- Det är stressigt. Vill du att jag kommer hem?
- Det vet jag inte.
- Men vore det trevligt med sällskap?
- För den sakens skull behövs det inte.

Jag började gråta.

Nu vill inte ens pappa hålla mig sällskap.

Jag är tydligen inget barn längre.

Blääääääää så surt!

NYÅRSLÖFTEN 2009

Går igenom mina nyårslöften för 2009. Det börjar dra ihop sig.

1. Bli smal som en fotomodell

Tyvärr, har jag inte lyckats med det men att bestrida sin vikt måste vara det dummaste man kan göra också.
Vem vill ha äckliga välsvarvade ben, med perfekt utfylld rumpa och mage så platt egentligen?
Ja, okej, första nyårslöftet har gått sådär.

2. Sluta bita på naglarna

Jag har kringått detta nyårslöften genom att betala för mycket pengar för att gå och få lösnaglar. Med andra ord kan jag inte bita på naglarna. Man är väl inte tappad bakom en vagn.

3. Tatuera mig

Jag väntar på att det rätta motivet ska komma till mig. Och sen är jag får jävla chicken och tror jag ska ångra mig med detsamma med tanke på att jag inte ens kan välja en kopp till kaffet utan att få ångest.

4. Läsa nya testamentet

Insåg efter att läst om Skapelseberättelsen i Gamla fyra gånger att det var nya jag skulle läsa. Ville göra det ordentligt och från början då vilket i sin tur resulterade i ingenting. Till mitt försvar har jag bjudit in Jehovas ett flertal gånger.

5. Hitta kärleken

Jag måste säga att året började bra. Träffade en kille på 2008 års nyårsfest och till hurrarop och "Gott nytt år" kände jag stora förhoppningar på ett bra 2009. Det gick över förväntan en bit in i februari då jag sporadiskt träffade samme kille från festen. Jag nöp mig i armen ett par gånger och plötsligt kändes livet väldigt trivsamt.
Men.. Jag skulle inte ropat hej förrän jag var över djävuls gapet. Mycket riktigt blev det inte fler dejter därtill.
Efter det där orkade jag aldrig riktigt kasta mig ut i dejtandet igen och en kille på ett år är ju galet dåligt. Särskilt med tanke på att jag vill ha barn, hus och gifta mig inom två. Jag måste öka takten sista kvarten.

Nu jävlar, inget liggande på sofflocket för sista etappen på 2009.

BÄTTRE ÄN NEVER EVER

Igår lite försenad till jobbet stötte jag på norrmannen.

Det lustiga med det var att det inte var något lustigt alls.

Vi var två björnpolare som dunkade varandra i ryggen och frågade de allmäna frågorna om livet. 

Vi vill INTE ha något mer med varanda och göra.

Och det känns så förbaskat skönt.

Mysiga fredag-försenad-till-jobbet.

SOCKERSÖT

Tidigare i morse gick jag ner till Danske bageri för att köpa mig en baguette. Det gjorde fler med mig. Jag höll upp dörren för flera av kunderna och medans jag gjorde det ,utan att för den sakens skull få ett tack tillbaka, hamnade jag sist i kön.

Folk vandrade som besatta vid glasdisken och beställde den ena godsaken efter den andra.

Det var så mycket socker på deras hjärnor att jag blev super fnissig och ett wienerbröd fick komma med hem.

Jag vill liksom också ha socker i hjärnan.

Mysiga lördags morgon.

ÖVERSATT

Min vän är på besök för en helkväll. Hon är i vecka 17. Översatt, hon är alltså gravid och har varit det sen 17 veckor tillbaka.

Som alltid vill man föreviga sin graviditet genom att ta omåttliga mängder med bilder. Jag som står vid sidan av är inte sen att hänga på och laddade upp mobilkameran för att ta en bild på min vänninas mage.

Jag stoltserar sedan med bilden och skickar den vidare till en annan vän.

Den senare vännen ringer upp mig omedelbar och säger;

"jag vet precis hur du känner dig. Jag har inte heller kommit igång med träningen"

Men.. Det var ju inte min mage. Jag är inte gravid i vecka 17 liksom eller kan man tro det?

 

NATTUGGLA

Sms inkorgen, 19 september 2009 02.39

Hej gullet. Va gör hon då. Inte vill hon ses eller...


Sms utkorgen, 19 september 2009 08.00

Hej! Jag sov tyvärr när du skickade. Brukar vara vaken runt tre tiden på natten annars. Vad glad jag blir att du kommer att tänka på mig bara sådär. Jag gör inte så mycket. Ska snart gå och jobba lite. Men inte är väl
jag ett gull heller. Rara du. Jag ses gärna. Kan du i eftermiddag? Bio kanske? Restaurang? Annars kan du ju följa med mig hem till pappa och äta middag där.

Jag ringer sen.

Kram från gullet



Ps. Han kanske ville bli ihop med mig. Tre på natten..

HALLELUJAAA

Efter kvällsmaten vart jag lite sugen på något gott. Insåg relativt snabbt att jag inte hade något gott hemma och det enda jag kunde tänkas knapra på är salta jordnötter. Absolut inte en favorit men när valet stod mellan det och rödbetor tycktes det mer uppenbart.

Av någon konstig anledning öppnade jag kylskåpet och precis som på film hörde jag ett mjukt "aaaaaaahhh" i mina öron och såg ett ljussken så starkt.

HALLELUUUUJA!





Det känns att ha en vit månad. Om tre veckor ska jag raka benen dyngrak i duschen.

Amen på det.

VÄGRA RAKA BENEN

Idag är exakt en vecka sedan jag rakade benen.

Ikväll skulle jag gjort det igen men jag ångrar mig.

Jag ska inte raka benen på en månad, bara för att känna hur det känns!

Så crazy är jag.

DEBATT

Nu pratar vi cigg.

Förbjud cigaretter på arbetsplatser, uteserveringar m.m. säger du.

Vad säger jag då?

Förbjud skrikiga ungar på restaurangen, affären m.m.

HA! VAD SÄGER NI NU VA!

(Jag kommer dödens dö. Föräldrar kommer hopa sig och flå mig levande. Man kommer punktera mina lungor, suga musten ur mig, skalpera mig och dra mig i smutsen.)







(Ärligt, jag skämtar bara. Jag älskar barn. Har några själv faktiskt har jag inte alls men vill ha. Högvis med snorungar. Länge leve ungarna! Det röker vi på.)

TVÅTUSEN NYA JOBB



Bra där.
Man nyanställer 2000 för att trycket på verksamheten ökat. Sen minskar trycket
i och med nyanställningar och de nyanställda för sparken.
Så börjar vi om igen.
Det är faktiskt genialiskt.
På riktigt.

Nu ska jag kolla vidare på Debatt.
Jag har läst DN och tittar på samhällsprogram.
Jag är nästan smart.

JAG HAR EN PLAN!

Eftersom jag ligger lite efter i tidsschemat har jag gjort upp en plan för att påskynda processen lite.

När jag blir ihop med min kille ska vi göra följande saker och i följande ordning:

1. Flytta in i hans lägenhet

2. Spara pengar i ett år

3. Göra en tremånads roadtripp genom USA

4. Köpa lägenhet och renovera

5. Förlova oss

6. Planera bröllop

7. Gifta oss

8. Göra barn

9. Få barn

11. Sälja lägenheten och köpa hus

10. Göra mer barn

11. Leva lyckliga i alla våra dagar


Jag vet att vi är mycket priviligerade om vi får barn därför vill jag tacka Gud, Jesus, på förhand och be han välsigna mig och min pojkvän. Vi är starkt troende båda två. Och förlåt oss på förhand för våra synder.

Ps. Vi kommer anlita folk att renovera. Min kille har tummen mitt handen.

GOTT I GOTT GOTT

Idag köpte jag lunch.



 Sen åt jag min lunch.



Sen sa jag till mitt träningsfreak till kollega
"mmm maten smakade verkligen bra".
Jag fnissade nöjt och mös vid bordet när
min kollega svarade "var har du gömt brödet?"
Ur kylskåpet plockade jag fram den andra halvan
av limpan. Egentligen hade jag bara ätit två skivor.

Jag tyckte jag var rolig iallafall och det är väl ändå det som räknas.
Jag menar, i slutändan.

EN DAG ÄR DU OCH JAG HÄR

När den här bilden togs var jag fulländad, jag var på riktigt lycklig.

Tacksam över den vackra kvällen log jag och sträckte ut min hand.

Tittade snabbt åt sidan och försökte greppa något men något fanns inte där. Han var borta.

Så vart jag olycklig igen men visste lever man för de korta stunderna innan verkligheten slår en.


GUDMOR SUGER

Att vara gudmor suger.

Man får inte bestämma någonting.

Inte barnets kön. Inte barnets namn. Man får inte ens behålla ungen när den kommer. Bara låna den ibland och vaka över den. Jag vill vara en riktig gudmor. En gudmor som får en bebis att vara mor åt.

Jag menar det är väl det minsta man kan begära för ett livslångt heltidsjobb.

VAD GÖR HON?

Idag på min kvällspromenad mötte jag en gravid kvinna. Det är väl inget konstigt med det kan man tycka. Kvinnor väntar ju barn till höger och vänster för jämnan. Lite konstigt med denna var att hon medans hon motionerade hade sin vänstra hand på sin mage. Genast väcktes flera frågor i mitt huvud.

1.) Har hon ont i magen?

2.) Är barnet påväg ut och hon hon måste trycka in den igen?

3.) Beskyddar hon barnet? Dvs tror hon att jag ska stjäla det?

Hur som helst såg gesten väldigt trivsam och romantisk ut så resten av promenaden hem hade jag min hand på magen. Jag kände mig glad, lycklig liksom.



FUCK YOU

Jag har en Heidi Klum "Fuck you" t-shirt. Jag kan liksom inte använda den. På jobbet går det inte. Kunderna får inte tro att jag ber dem dra åt skogen. Hos kompisar går det inte, jag älskar mina vänner, hemma hos pappa och mamma inte heller, de skulle inte förstå.

Så vad gör jag med min t-shirt?

När jag har riktigt dåliga dagar tar jag på mig den och ställer mig i hallspegeln och ber mig själv "fuck off"

SYNDIGT SVARTA

Sitter på msn och pratar med min andra hälft, min bästa vän. Jag inleder samtalet starkt med att droppa en desperat kommentar.

- JAG VILL HA EN POOOOJKVÄÄÄN. Ska ha en vit månad sen ska jag träffa någon på krogen.
- Vit månad?
- Ja, man måste ju vara full för att gå på krogen och träffa någon.
- Haha, jag trodde du menade vit månad, alltså inga killar.

Som om det skulle vara så lustigt. Jag har inte träffat en kille på sex månader. Jag behöver inga vita månader vad gäller killar. Jag behöver svarta. Syndigt svarta! Oh, så svarta.

JAG STÅR INTE UT

Minst en gång i veckan pratas jag och en nära väninna vid. Hon är singel och liksom mig har hon varit det i en 123 år. Det vill säga vi är varandras andra hälft.

I söndags efter ett sagolikt bröllop dagen innan och en fantastisk bröllopsfest där jag satt utan bordskavaljer eller egentligen inte, men kavaljern var en tilldelad sådan, ringde jag min vännina. Jag hade ingen plus one. Faktum är att jag hade inte ens någon som var i närheten av att vara min plus one.

Samtalet i söndags var en smula mer uppgivet än de flesta samtalen oss emellan.

Jag berättade om min uppgivenhet. Nu när jag tillbringat mer eller mindre hela mitt liv på egen hand är jag numera så trött mig jag själv att jag spyr. Får jag tänka en enda sekund till på mig själv tror jag att jag totera mig till döds. Det är alltid jag i främsta hand, min vilja, mina åsikter, mitt förnuft, mina tankar, mina känslor, min tid som räknas och jag står inte ut längre!

Får jag inte någon att dela mitt liv med snart och överrösa all min kärlek åt är risken stor att jag går och lobotomera mig.

SANNA LYCKAN

Den sanna glädjen är att äta singoalla kex och dricka te med mormor (kaffe är en synd. Jag halsade i mig en i kafeterian innan jag hälsade på. Jag kände hur synden osade ut genom munnen min).

Lyckan är att få henne att kikna av skratt då man leker modevisning med hennes gamla sammetskjolar.

Tillgivenhet är mormor när hon ber mig beundra hennes orkideer.

Äkta vänskap är när jag vilar i hennes säng och hon hissar den upp och ner.

Kärleken är mormor.

Måtte hon aldrig lämna mig.

SPECIELL ÄR JAG

När jag flyttade långt hemifrån för en tid var jag ung, osäker och naiv.

Under denna tiden kom jag att lära mycket om mig själv, tack vare mig själv. Men också tack vare en tjej som hade kommit betydligt längre i livet än mig. Hon var yngre men ack så mycket klokare.

För mig har det alltid varit oerhört viktigt att vara omtyckt av alla. A L L A. Under skolåren led jag prestationsångest så svår att läraren ringde hem till mamma och bad mina föräldrar sluta ställa så höga krav på mig. Mamma förklarade att den pressen inte kom från dem utan från mig själv. Det räckte inte med bra resultat och en trivsam tillvaro, goda vänner och en kul fritid. Jag eftersträvade alltid mer och när jag inte nådde det gick jag ner mig totalt.

Den här tjejen som öppnade en annan värld för mig umgicks jag med i tid och otid under min tid iväg. Konstigt nog trivdes vi bra i varandras sällskap trots att vi var så olika. Så var vi ute och dansade en natt och träffade på ett par tjejkompisar. På dansgolvet hamnade vi en bit från varandra.

Hela vägen hem sedan hävdade jag bestämt till min kompis att de andra med avsikt dansat en bit ifrån oss eftersom som jag uttryckte det "inte gillade oss". När jag tjatade på ett tag stoppade min väninna mig mitt i en mening, vände sig mot mig och tittade mig i ögonen och sa "inte går väl dem ut för att dansa av anledningen att försöka undvika oss på dansgolvet". Så var det ju givetsvis.

På något sätt trodde jag att hela världen kretsade kring mig då jag trodde att folk ägnade en del av sin tid av att undvika mig.

Speciell är jag men inte så speciell.

Jag behöver prata med den här tjejen igen. Tur jag har hennes nummer.

JAG VET INTE VEM

Det gör så ont och gör mig så oerhört ledsen att det enda som någonsin varit viktigt för mig är också det enda jag riktigt misslyckats med.

Har jag försökt för hårt, har jag ansträngt mig för mycket, har jag varit för fel.

I betraktarens ögon betraktars jag på ett sätt som ingen vill bli sedd. Jag är inte mer inte heller mindre. De intryck av mig själv jag kämpat för att få fanns aldrig heller. Inte hos någon.

Jag är inte high-five. Jag är i n g e n t i n g. Det är mitt namn.

Om jag bara visste vad jag gör för fel då hade jag kunnat ställa allt till rätta. 

Jag hade blivit high-five och omdömmet hade sagt så mycket mer än "elak". Jag hade haft så många namn att jag kunnat döpa hela världen. 

Vad har jag sett mig själv med för ögon. 

Jag måste varit blind.





 

FEMTON ÅR

Nu går jag helt crazy och fantiserar hej vilt.

Detta vill jag ha hunnit göra inom femton år.

- Bo i USA i fyra år

- Köpa husbil

- Gifta mig

- Bosätta mig i en inredd gammal fyr i en liten by på den engelska kusten under ett år

- Segla jorden runt

- Jobba som tågvärdinna

- Utbilda mig till bibliotekarie

- Skriva en bok

- Ta jägarexamen

Ett axblock av vad som väntas mig.

DÄRFÖR GÅR DET ÅT HELVETE

Jag tror jag har löst mysteriet om varför det ständigt går åt helvete för mig.

Jag går på A-brunnar.

Idag på kvällspromenaden kom jag på mig själv att trampa på just en sådan. A-brunn. Inte okej, livet är för kort för att det ska gå åt skogen.

I alternativ hittade jag en KL-brunn.

Frågan är vad den står för?

- KlimatLat

- KärlekLove

- KänsLa

JAG KAN INTE FÖRSTÅ

Varför får står männen över kvinnorna och uppe på läktaren och delar ut medaljerna i fotbolls-em?

När männen spelar mästerskap vet jag bestämt att de står på prispall på plan och får böja sig då de ska få medaljen runt nacken.

Varför?

Varför?

Varför?

Jag blir så trött.

HJÄLP MIG

Till bröllopet, om jag lyckas komma i brudtärneklänningen, måste jag ha en jacka/kofta att skyla axlarna med i kyrkan.

Jag har hittat två favoriter.




Jag vet inte om tvåan skulle gå så bra ihop med lila som klänning är men jag menar är det fest så är det!

DEN SANNA LYCKAN

Jag har hittat definitionen på den sanna lyckan.

Godkväll på SVT.

Jag blir varm, tänker goda tankar och älskar skoningslöst.

För den fulländande lyckan för egen del återstår följande

- nya glasögon

- ett mindre sparkapital, bestående sådant

- pojkvän

Jag tänker mig en mysig höstkväll i soffan, pengar på banken, myskväll med min kille och på TV tittar jag på Godkväll genom mina nya glasögon.

Jag förväntar mig uppnå detta innan juletid.

TACK FÖR MATEN!

 


KAKFEST

Efter 1,5 dag utan riktig mat slår jag på nyhetsmorgon på fyran och vad har de där om inte kakfest?

För ett ögonblick övervägde jag att gå till Konsum och köpa upp deras lager på sötsaker, sjukskriva mig och frossa till kvällen.

Sen insåg jag att jag måste vänta till efter helgen. Blir så dålig stämning om jag drar mig ur brudtärne grejen samma vecka som bröllopet. 

Men om jag ändå ska leva ensam resten av mitt liv kan jag göra det smakfullt.

VILSE I PANNKAKAN

Semestern var ett faktum och jag dunkade mig själv i ryggen som så många gånger förr när jag ska ut och resa på egen hand. Lite läskigt men ack så tillfredsställande för själen.

Efter en natt på flygplatsen borstade jag tänderna på toan och så var jag på riktigt, på väg.

En angenäm vecka följde sedan och jag började längta hemåt. Hemresan återstod och en utekväll kvällen innan följdes av en mycket tidigt morgon, tidigt flyg och några huvudvärkstabletter. Till sist återstod bussen hem till Småland.

Jag sparkade av mig skorna, tog av mig min kavaj och la mig tillrätta för att sedan vakna upp åtskilliga mil åt helt fel håll. Jag var inte påväg hemåt och misstänkte att "Göteborg" skylten på bussen inte alls var ett misstag från busschaufförens sida utan den angivna slutstationen. Jag hade glömt byta buss. Hysteriskt ledsen, utskämd och avsläppt på motorvägen börjar jag traska tillbaka in mot staden. Ringer min vän och be henne fortare än kvickt leta fram en tåg, buss, helikopter, polisbil åt mig för att ta mig hem.

Efter 45 minuter inser jag dock att staden jag trodde jag befann mig i var en helt annan. Skamsen fick jag ringa upp min vän och be om ytterliggare hjälp. Genom luren hörde jag hur hon liksom drog på läpparna och skakade på huvudet. Lite väl högt utbrast hon "det är bara du som inte ens vet i vilken stad du befinner dig i"

Resan tog 90 min längre än först beräknat men vad gjorde det.

Jag var hemma..

BRÖLLOP

Till helgen ska jag på bröllop. Inte bara det. Jag har också den stora äran att vara brudtärna.

Jättekul tänker du.

Skit, snor, fan tänker jag.

För en tid sedan kunde jag knappt knäppa min klänning. Nu, en veckas semester och tre kilo senare vågar jag inte ens prova den.

Därför missbrukar jag Nutrilett och går, går och går.

Jag har hållt på en dag, bröllopet är på lördag, jag vägde mig igår.

Vore det mycket begärt att be brudparet skjuta på bröllopet någon vecka?