HAPPY NEW YEAR BUT ONLY MAYBE

Jag låg och tänke lite igår innan jag somnade.

Snart är det ett nytt år, igen.

Ett helt år kan spela så olika stor roll.

Detta var året då någon gifte sig med sin älskade.

Detta var året då någon blev med sitt efterlängtade barn.

Detta var året då någon gjorde sin livs resa.

Detta var året då någon startade eget.

Detta var året då någon blev drogfri.

Detta var året då någon blev friskförklarad efter en lång tids sjukdom.

Detta var året då någon köpte sitt drömhus.

Detta året innebar stundvis total lycka för en del men detta var också året;

Någon förlorade sin förälder.

Någon blev arbetslös.

Någon skilde sig.

Någon hamnade i fängelse.

Någon miste sitt barn.

Någon tog en överdos.

Någon förlorade kampen mot cancer.

För någon blev detta året det värsta i deras liv.

För mig har 2009 varit bra och det är med stor skräck jag ringer in det nya året. Ska nästa år bli det värsta i mitt liv?

EN VIT JUL

Och jag gjorde det såhär.

KLICK

Så lätt.

Så självklart.


FUNDERAR LITE BARA

Jag funderar mest på nya nyårslöften. Än har jag inte kommit så långt. Det jag kan säga är att allt går ut på att att bli en bättre människa iallafall.

No shit, Sherlock.

Bli något geni var det inte på tal om.

SÅ DUMT

När min kusin föreslog att jag skulle hänga med på bodypump på söndagseftermiddagen lät detta som en god idé. Jag har ju pallrat mig till gymmet i stan någon gång i veckan sen en tid tillbaka så nog borde jag klara en timmes bodypump.

Det gick tungt, tungt och jag blev faktiskt väldigt besviken när jag förstod hur klen jag är. Tråkigt att träningen inte gett resultat tänkte jag bittert. Samma vikter som på gymmet men denna skivstång kändes inte riktigt mänsklig under övningarna.

- Vad duktig du var, säger kusinen.

- Duktig? Jag är ju klen.

- Du har ju bra med vikter på.

Jag tittar på skivstången och inser att jäklar, ja. Jag har ju glömt räkna vikterna på båda sidorna. Jag räknade bara den sammanlagda vikten på ena sidan och glömde bort den andra.

Inte konstigt jag brytit ryggen.

LIPSILL

Jag är den största lipsillen som finns. Det spelar ingen som helst roll om det är nyhetsmorgon, bumbibjörnarna, reklam, en ung pojke som hjälper över en dam över gatan, jag finner de mest banala situationerna tårdrypande.

Lyckas jag överleva "Hjältegalan" på fyran på måndagkväll utan att behöva sjukskriva mig nästa dag är jag bara tacksam. Gissa om jag kommer gråta åt dessa fantastiska människor.

Frågan är om jag gråter just för att de är så fantastiska eller för att jag då inser hur menlös en annan är.

GYMKILLENS VARA ELLER INTE VARA

Jag tror jag är nära att bli ihop med gymkillen trots att han denna morgon när vi träffade på varandra i entren på gymmet känns aning arrogant till sättet. Han är liksom oåtkomligt på ett vackert sätt. Han verkar intresserad fast ändå inte liksom.

Tyvärr kan jag inte bli ihop med honom förrän jag rett ut en sak som hände oss för snart ett år sedan. Jag behöver er hjälp. Jag kan inte bestämma mig för om följande situation kan tas som en komplimang eller borde anses som ren förolämpning.

Här kommer situationen:

För något år sedan träffades jag och gymkillen på krogen. Vi fick syn på varandra på håll och jag kunde inte för allt i världen placera honom. Vart hade vi träffats förrut? Killen i fråga kommer fram till mig och kan berätta att vi tränar på samma gym. Enligt honom har han försökt få kontakt med mig men att "jag ser så sur ut varje gång jag är där". Jag blir smickrad av det han säger och då böjer han sig fram och kysser mig vilt. Jag står överväldigad och förvånad kvar. Vi som knappt pratat med varandra och ännu mindre känner varandra har helt plötsligt hånglat. Sen säger han "det där har jag velat göra sen jag såg ditt vackra ansikte på gymmet". Sen säger vi att vi ska ses senare och han som egentligen vart påväg hem redan bestämmer sig för att stanna. Jag däremot flyr med svansen mellan benen och än idag funderar jag över om det var helt okej att han slängde sig om min hals sådär.

JAG ÄR TRÖTT

Du förstår att du fått för lite sömn när du lägger in ett öppnat filpacket i kylskåpet.

VÄRLDENS BÄSTA BARNVAKT

Jag vill inte skryta på något sätt men jag är förmodligen genom tidernas bästa lektant. Jag går alltid in helhjärtan i lekar med småbarn. Tidigare som aupair uppfann jag lekar som Cleaning-Man, Robot-man och Indianriket. Några av de meriter jag kan tacka min uppfinnerikedom för. Jag är grym på att leka. Den enda förutsättningen är att jag har barn att tillgå, någon rekvisita mer än det är knappast nödvändig.

Ikväll var jag barnvakt åt mitt kära kusinbarn som är ungefär 6 år gammal. Det är inte lätt att hålla reda på när man har 72 syskon och brorsbarn därför gissar jag ofta deras ålder. Jag förutsätter att hon är äldre än 2 år då hon kan gå helt obehindrat. Jag antar också att hon inte är 15 eftersom hon inte har moped. Dessutom kunde hon knappt stava till "sun" så när dessa faktum kvarstår gissar jag på 6 år.

Ikväll lämnade hennes mamma henne här hos mig. Till en början vart allt frid och fröjd och vi hittade på den ena leken efter den andra. Vi skrattade och skojade friskt. Mitt kusinbarn vart så förnöjt när hon lyckades kasta mig i eldens gap och så vidare men så händer plötsligt något. Hennes ansikte förvrids och munnen snörps samman och plötsligt från ingenstans börjar hon tjuta hejdlöst.

- Men gumman, vad hände? frågar jag.
- Jag längtar efter mamma! nästan skriker barnet.
- Men hallå? Du kan ju inte bara börja lipa sådär, vi som lekte och allt.
- Jag vill heeeeeeeem.
- Det går tyvärr inte, och vi lekte ju faktiskt. Vad hände liksom?

Här går flickebarnet och ställer sig vid fönstret och tittar ut mot gatan.

- Jag vill heeeeeem, upprepar hon.
- Hade vi inte kul när vi l e k t e?! Okej, kom här då.

Sen måste jag trösta och krama och trösta och sen hamna i andra andningen för nu jävlar ska det lekas så hon inte får en sekund över att tänka på mamma.

Och jag lyckas, nästan. Tills jag säger att det är dags att borsta tänderna och gå och sova.

Vad händer då?

- Jag vill heeeeeem..

DÄRFÖR BRÄNNER JAG RISET

Jag bränner riset för att jag tror att 8 minuter är lika med att göra följande saker;

- gå på toa

- göra sallad

- skriva ett blogginlägg

- packa ur väskan

- byta om

Nästa gång ska jag pröva att faktiskt kolla på klockan.

JAG HAR ETT DUBBELNAMN

Var och hämtade mina linser hos optikern i förra veckan.

- Hej, skulle hämta ut lite linser.
- Hej, då ska vi se vad heter du?

Jag säger mitt namn, mitt dubbla namn, dubbelnamn och tillägger;

- Man börjar vänja sig nu..
- Vänja sig?
- Ja, alltså vid namnet.
- Jaha, du har precis gift dig och bytt efternamn?

Kärring, hur vågar hon fråga om jag precis gift mig. Jag som inte ens har kille.

- Neeej, jag har inte gift mig men vant mig vid att ha dubbelnamn.
- Tycker du inte det är fint?
- Nej, fy för dubbelnamn. Det är inte vackert.
- Jag heter Anna-Karin, men tycker det är helt okej att heta det.

Hoppsan sa. I fortsättningen ska jag alltid titta på namnskyltarna innan jag börjar spekulera i vad som är bra eller mindre bra.

JAG ÄR FÖR GAMMAL FÖR MIN ÅLDER

Jag har börjat virka.



Alltså, jag har precis fyllt 85 år och plockat näshår.

SVAR TILL ANONYM MAN

POSTAT AV Anonym man

Är det verkligen så hemskt att vara själv? Risken finns att du kommer skrämma bort killar som är intresserade om du är alltför desperat efter tvåsamheten.

2009-12-04 KLOCKAN 00:30:05


Jag är beredd att ta den risken.

Förresten, är du singel?

Vill du ha barn?

Vill du gifta dig med mig?


TVÅMANSSOFFANS VARA ELLER ICKE VARA



Vad är vitsen med en tvåmanssoffa när du inte är tvåman utan enman.

Det känns så

ensamt.

FINN ETT FEL

"tack för god service"

"det var väldigt trevligt att handla av dig"

"du gör mig förbryllad"

Vad bör man i n t e höra från en kund?

Jag har hört samtliga.

På en vecka.

VEM VILL LEVA MITT LIV?

Alla andras tillvaro känns så mycket mer inbjudande än min.

Ingen vill leva mitt liv.

Men jag vill leva alla andras.

Jag vill vara som hon; En gift kvinna.

Jag vill vara som hon; Gravid.

Jag vill vara som hon; Mamma.

Jag vill vara som hon; Utomlands.

Jag vill vara som hon; Sambo.

Jag vill vara som alla andra. Istället är jag 24 år och sitter ensam i min lägenhet och väntar på att kycklingen ska bli klar i ugnen. Jag har inget att klaga över och fy skäms på mig. Men önska får man.

KÄNNER MIG SORGSEN

Jag fattar inte varför gymkillen gjort slut.

Var vi ovänner?

Älskade han inte mig?

Var vi för olika?

Hade vi inget att säga varann?

Var vi inte rätt tillsammans?

Varför var han tvungen att springa med den där snygga, blonderade tjejen.

Varför gör det så ont.

Varför gillar han inte mitt kortklippta, oranga hår.

Varför är han så perfekt.

Varför har han inte mitt telefonnummer.

Varför har inte jag hans.

Varför gillar killar bara långhåriga tjejer.

Hur blir man blondin.

Vad heter egentligen gymkillen?

SHAKIRA

Jag vill se ut som Shakira.

Undra om jag lyckas till nyår.

GYMKILLEN

I mina löparskor sprang jag ikväl på gymkillen ute i spåret.

Gymkillen och en annan tjej..

I mitt nyklippta och tonade hår kände jag mig inte alls längre särskild nöjd och glad. Önskade istället jag blonderat mig och skitit i klippningen.

Men han såg lycklig ut och det är väl ändå viktigast.

Att alla andra på denna jord finner lyckan förutom jag.

DET måste ändå vara meningen med livet.