Jag läser förstås.
Vad jag läser?
Jag läser Vakttornet (och Vakna) såklart.
Idag klockan åtta i morse hade vi möte, jag, min kusin och Jehovas.
Eftersom jag är rätt så lättövertygad av mig så förstår ni själva hur det gick.
Everything make sense now.
Jag ville vara annorlunda en gång.
Jag gick i mjukisbyxor och uppsatt hår, osminkad och i sneakers.
En gång varade i ett år.
Jag var cool, omedveten och naturlig.
Trodde jag ja, tills en kompis till mig sa att jag vara lika medveten om att vara omedveten och lika ofta framför spegeln som mina sminkade och tillfixade vänner var.
Jag ville vara annorlunda en gång, men var precis som alla andra.
(Min kompis däremot, hon är annorlunda, unik, fantastisk och väldigt begåvad och för henne är det ingen konst. Det är bara sådan hon är. Alla borde få låna en liten Ida ibland)
Prinsessan Madeleine är singel.
Som om det inte var kämpigt nog på marknaden.
Nu ska man konkurrera med världens snyggaste tjej.
Garanti på att hon kommer hitta kärleken innan mig.
Hon också.
Äh.
Idag på träningen hörde jag instruktören som jag så länge spanat in säga
"jag har varit hemma för vård av sjukt barn".
Jag konstaterar.
Han har barn.
Han också.
Och säkert ett påväg.
Jag vet vad ni tycker.
Att jag är bitter.
Vet ni vad.
Ni har så jävla rätt.
Och jag behöver inga
tröstande ord
från gravida,
kära, sambos,
förlovade eller gifta.
Skicka mig till en öde ö, tack.
Imorgon är jag mig själv igen.
Helt själv och glad ändå.
Det där inlägget jag skrev med att man inte ska bära ring på fingret (om man inte faktiskt är gift) för att på så sätt slippa missförstånd.
GLÖM DET!
Jag satte ringen som sagt i min gulkedja runt halsen och promenerade glatt till jobbet och berättade om ovanstående för min gifta chef.
- Titta, nu kommer ingen missförstå att jag är ogift! Jag har satt ringen runt halsen istället för fingret.
- Fast, det är inte så smart. Folk kommer se ringen runt halsen och anta att du är gift fast dina fingrar är för tjocka för att ha den på fingret.
Så, på en sekund blev jag både ogift och tjock.
Ringen åkte på på fingret igen.
I sommar ska jag och min singelväninna ha 25-årsfest tillsammans. Vi saknar singelkillar att bjuda. Därför lottar vi nu ut två platser.
Regler; Du som kan tävla måste vara man mellan 22-40 år, singel, utan barn och helst inga skellet i garderoben eller för den delen har kommit ut ur garderoben. Du ska inte tänka med kuken och vara drogfri. Är du ett svin har du inte rätt kvalifikationer för denna tävling. Vi ser helst att du har koll på mode, gärna är lång och en svärmorsdröm. Har du för avsikt att dejta oss och sen bedra oss är du inte välkommen. Är du en lögnare och full av bullshit inte heller. Vi ser gärna att du har ett jobb som du trivs med och att du älskar din mamma. Spelar du gitarr och kan sjunga prioriteras din ansökan.
Välkommen att söka i kommentarsfältet med motivering namn och e-mejl.
Tävlingen avslutas den 26 maj. Är du vår vinnare meddelas du via mejl.
Lycka till!
Idag ska jag umgås med två goda vänner och deras två bebisar. Hipp, hipp, hurra. Det ska bli så mysigt att påminnas om att man är ogift, utan man och ingen liten bebis att rå om. Hipp, hipp, hurra så trevligt det ska bli att prata amningsteknik och förlossningssyndrom. Hipp, hipp, hurra att jag vare sig har bebis, hus eller man. Lyckliga människor som får beklaga sig över män och för lite sömn. Lyckliga mammor som får ligga till sängs och höra sitt barn andas bredvid. Lyckliga människor som får klippa gräs i sommar och måla om huset.
Lycka, lycka, lycka.
Tonåringen praktiserar i en spelbutik denna vecka och det är därför han sover hos mig. Inte för att jag är kul att umgås med.
Idag ringer tonåringen till mig på jobbet.
- Tjena, det är jag, du är det okej för dig att jag jobbar till sju?
Egentligen får tonåringen bara "jobba" mellan 10-15 annars finns det något som kallas barnarbete. Jag tänker att han gärna vill vara kvar och säger;
- Jo, det går väl bra men vill du inte hellre komma hem vid sex och äta pannkakor med mig?
- Nääää.
- Det är okej, vi ses hemma då.
Nu börjar tonåringen viska i telefonen.
- Du förstår, han jag jobbar med han kan inte så mycket så jag måste hjälpa honom.
Det är härligt med tonåringar som vågar tro på sig själva.
För min del ser jag redan nu framför mig hur min blivande man lämnar mig för sitt jobb.
Det går fint, jag har redan vant mig.
Tonåringens stora intressen i livet är film, kostymer och spel. Därför har tonåringen tagit med sig samtliga hem till mig. Med mängder av filmer att välja emellan bestämmer vi oss för att titta på en nu. Ja, jag vet. Vi har sagt som regel att det är godnatt vid klockan 23. Prick. Ikväll ser vi mellan fingrarna av den enda anledningen att jag inte vill lägga mig riktigt än.
Det är ett svårt beslut det här med att välja film. Jag har berättat att jag älskar svenska filmer, gärna kärleksfilmer, drama och skräck. Avskyr komedier och action utan handling. Det var förutsättningarna.
- "Rambo" då, skriker Gustav.
- Nej, svarar jag.
- "Deathrace".
- Vad handlar den om?
- En man i fängelse som för att få komma ut måste delta i en biltävling där han dödar människor.
- Nej, nej, nej.
- "Indiana Jones".
- Nej.
- Du är värsta filmtjejen asså.
Det blir nog en actionrulle ändå. Jag vill ju inte vara värsta ocoola tjejen liksom.
Det här med att leva tätt inpå varandra det gick bra i ett dygn. Sen låter det såhär.
Gustav "Men ofta"
Jag "Åh, jag kommer aldrig kunna leva ihop med någon"
Gustav "Vadå, är det jobbigt att jag är här"
Jag "Ja"
Gustav "Kiss my ass"
Jahapp.
Dagens ungdomar.
I veckan fick jag den stora äran att dra Winton i barnvagn. Det var en helt ny upplevelse och aldrig förr har jag mått så oförskämt bra och känt mig så säker på mig själv.
Här kommer fem fördelar med att ha barnvagn till hands.
- Du slipper bära tunga matkassar då du har möjlighet att förvara dem i korgen under barnvagnen. Möjligtvis också i barnvagnen. Låt ditt barn promenera.
- Folk håller upp dörrar vart du än går.
- Bilar stannar vid övergångställen och låter dig passera. Om inte kan du bara rulla ut barnvagnen i vägen så tvärnitar dem, förhoppningsvis.
- Du kan sätta dig i den om du blir trött efter en lång promenad.
- Nyp ungen i baken så den börjar gråta och du får en anledning att gå före i diverse köer, som i mataffären, bankomatkön och på systembolaget.
Nu ska jag leta reda på en billig en på blocket.
I fredags när jag lyssnade av min telefonsvarare finner jag ett meddelande från mormor. Detta tillhör inte ovanligheterna då hon ofta av misstag ringer mig och då jag inte svarar låter hon mobilsvararen gå igång. Lika ofta glömmer hon lägga på och jag får lyssna av Eurovoices tysta meddelande.
I fredags däremot hörde jag mer än suckande mormor på telefonmeddelandet. Hon pratade faktiskt. Inte in i luren men med en sköterska på hemmet.
- Fick du tag i någon? frågar hon mormor.
- Nej, det var jovojs som tog det, hör jag mormor svara.
Sen säger det klick och jag skrattar så gott. För trots det att mormor sist jag var och hälsade på henne faktiskt inte visste vem jag var så är hennes engelska fortfarande väldigt slipad.
Och det måste ju innebära att hon fortfarande är här. Kvar liksom.
Jag har numera en inneboende. Gustav.
Vi bestämmer oss för att gå och handla lite gott inför kvällen.
- Jag ska bara byta om, säger jag.
- Jag med, säger Gustav.
Här är resultatet. 
Ikväll ska Gustav lära mig allt om franska och engelska slipsknutar.
Sen en tid tillbaka har jag känt till Hemligheten. Den finns nerskriven i boken "The Secret" av Rhonda Byrnes. Jag köpte den på bokrean för en tid sedan och streckläste den. Efter det lånade jag ut boken till släkt och vänner.
Jag kände att jag förstod Hemligheten och kunde ta på den men ändå inte ta till mig den. För min moster däremot slog Hemligheten henne i huvudet åtta gånger om dagen. Efter att hon läst boken trillade rikedom och lycka över henne och hon har rasat i vikt.
För mig?
Ja, jag är 150 kr fattigare eftersom det är vad boken kostade. Dessutom lider jag av min årliga vårdepression och känner mig ensam och övergiven.
Jag ska omedelbart ta tillbaka Hemligheten och därefter ska jag inte låna ut den till någon mer.
Läste en artikel från 2004. Ironiskt nog publicerad på min födelsedag. Den handlade om att Sverige har flest antal singlar i Europa. I början på 2000-talet gjordes en undersökning som visade sig att 42 procent av svenskarna bor i enmanshushåll, dvs 4 miljoner människor. Vi följdes åt av Finland och Danmark.
Man kan ju tycka att förutsättningarna för att träffa någon borde vara störst i Skandinavien då vi enligt statestiken är flest singlar till antalet. Men eftersom jag nu bott här i 23 år (bott 2 år utomlands) och inte sett röken av ett enda kärleks tidsfördriv för egendel återstår det bara en sak. Att flytta utomlands.
Faktum är att det inte är en dålig idé. Inte alls.