JAG ÄR INTE GAY
Igårkväll utan förvarning fick jag frågan av min kusin om jag inte var gay. Den kom smygande och liksom inbäddad i en lång mening; "det är ju hemskt om man gillar tjejer och man liksom inte vill säga det och av den anledningen går runt och mår dåligt". Att jag precis innan föll i gråt för att jag "inte hittade den rätte" måste stärkt hennes misstanke.
När jag sedan återberättar detta för min mamma idag på morgonen tittar mina föräldrar på mig med en frågande blick och säger "vi skulle älska dig ändå".
Jag är liksom inte gay. Fast någonstans undrar jag om inte allt hade varit mycket lättare då. Det hade funnits en förklaring till varför jag inte hittar någon. Nu är jag ju bara straight och singel.
Och enligt hela min släkt hade det nog också varit bättre. För vad ska de inte undra nu när det visar sig att jag är hetero? Vad är det då för fel på mig?
Känner igen den jargongen. Har fått höra desamma ett X antal ggr. Det är precis som om dom (släkten) sitter och väntar på "När ska han avslöja det?"
De letar ständigt efter tecken som stärker deras hypotes. Inte för att man stör sig nämnvärt, men ändå. Brukar svara i stil med:
"Jasså det tror du, ja du kan ju leva i den tron då"
/M