aliciabotilda

Imorgon ska jag stiga upp 06.00. Vilket jag inte gjort på månader. Skiftarbetet har satt men för livet. När klockan ringde 04.30 och man slet sig själv i håret till jobbet. Vi pratar inte ens guld i morgonstund vi snackar tortyr mitt i natten. Stackars skiftarbetare.

Tacka vet jag butiksjobb. Där slår vi upp som tidigast klockan 10.00. Det passar mig utmärkt. Imorgon är dock undantaget. Ett om året.

Imorgon kväll får jag träffa mina flickor och dricka vin. Det kunde varit värre.

Godnatt

Kostymkunder är de roligaste jag vet. Just nu på jobbet säljer vi på bra med kostymer inför studenten. Jag älskar det och varje kund är unik. Ofta får jag den stora äran att klä upp honom och till och med förespråka en särskild färg på skjortan eller slipsen. När han står där i full mundering blir jag så glad över hur stilig han blev att jag hoppar jämfota. Verket är fullbordat och det är nästan så att det trillar en tår.

I eftermiddags hade jag en stilig ung herre som tyckte kostym var pest och pina. Jag fick knappt lägga upp byxorna som var 5 cm för långa eller knäppa översta knappen i skjortan. Taktiken var att vara så snabb och smidig som möjligt och faktum är att till sist stod han där med ett brett leende på läpparna. Han var nöjd. Och är han nöjd är jag nöjd.

Det spöregnade på min student och jag håller tummarna för att mina grabbar får springa ut i sina välsydda, fantastiska kostymer i strålande solsken och klarblå himmel. För de är de värda. De handlar av mig.

Jag är uppiktigt ledsen på min mamma för jag har fått ett dubbelnamn. Det är inte vacker och det är inte smakfullt. Nej, mamma ville jag skulle heta Ewa och Leena och så fick det bli. Efter en gammal låt av Hasse Andersson. Där han sjunger till sin "Eva-Lena" och undra "hur kunde du göra så" på brutal skånska.

Eftersom ingen orkar uttala hela namnet blir det bara Ewa. Tant-Ewa, det är jag det.

Det är inte rättvist. Alla snygga tjejer heter Isabelle eller Jessica.

Jag är tant Ewa och jag ful.

Tack mamma.

Tack.

Tack vare ett stenhårt träningspass begav jag mig till Mcdonalds för lite middag. Jag hade ju faktiskt tränat. Så hårt.

Tjejen som jag beställde tre cheesburgare, en pommes, en vitlöksdipp och en mellancola av var så gullig och trevlig att jag ville hoppa över disken och kyssa henne. Jag nöjde mig med att tala om för henne hur mycket jag uppskattade hennes trevliga bemötande. Hon blev glad. Jag blev glad. Tänk vad det kan göra. Det var ju bara några ord.

Jag ska börja ge blod när jag ändå håller på. 
 

Jag har slutat feströka sen tre veckor tillbaka. Detta har automatiskt inneburit att jag slutat dricka. För när jag festar måste jag röka. Jättetragiskt jag vet. Vid sista tillfället jag krökade snusade jag istället upp en dosa tjejsnus. Fina vita protioner med smak.

Nu har jag varken snus eller cigaretter och jag undrar; Kan abstinensen sätta in efter flera veckor?

Hur orimligt som helst.

Idag är det tisdag. Tisdag betyder boxning. Boxning betyder som ni numera vet. Gymkille. Till hans ära har jag köpt nya tajta träningsbrallor. Hoppas han gillar dem om han nu är där vill säga.

Suck.

Jag blir så trött på mig själv. Nu har jag fått för mig att stryka sängkläderna. Vem bryr sig om de är skrynkliga. Inte min man iallafall. För det har jag ingen. Det är som jag vill vara olycklig när jag gång på gång slänger det i synen på mig. Min ensamhet.

Att jag inte bara kan vara normal.

Jag tittar på en dokumentär om Bonniers -familjen också.

Dubbel-suck.

Jag vill gärna tro att jag är bra på att läsa människor. I deras sätt att röra sig, se ut eller vad de säger.

Idag mötte jag två unga människor på väg hem från stan. En tjej och en kille. Båda pratade i telefonen. Något yngre än mig och jag ville bara ruska om dem och skrika "LÄGG PÅ LUREN".

Situationen här var med all säkerhet följande. Dessa två är uppenbarligen intresserade av varandra. Kanske till och med i en förälskelse. De har träffats endast ett fåtal gånger men pratat desto mer via sms och mejl. Därför bestämde de sig för att träffas denna måndags eftermiddag. Kanske hade de sällskapat lite i helgen på något uteställe. Förmodligen kyssts och kramats kärleksfullt hela natten. Inte legat med varandra dock. Nu hade de fått tummen ur röven och träffats. Båda är oerhört nervösa och osäkra. När de möts "låtsas" tjejen få ett telefonsamtal. Naturligtvis är detta samtal redan uppgjort med bästa tjejkompisen. Killen vill inte vara sämre så han ringer sin polare. Så går de där och pratar i varsin telefonen. De är alltför nervösa för att lyfta blicken och se varandra.

Pinsamt men gulligt.

Nu återstår att skura golv och badrum. Precis det jag längtat efter. Sen ska jag ta mig en vända på stan och köpa sprit. Det finns det alltid pengar till.

Hellre älskat och förlorat än aldrig älskat alls?

Vilken muntergök som kom på det här ordspråket. Han/hon måste ha haft en väldigt dålig dag när det skrevs. Om man älskat har man aldrig förlorat. Man har vunnit den största gåvan av de alla, kärleken och den kan ingen ta ifrån en.

Herregud, skrev jag nyss det där? Måste ha lågt blodsocker eller något. Vilket skitsnack. Vad vet jag om sann kärlek. Att den går på hjul och luktar röv.

Gick på min promenad medan tvätten rullade i maskinen. Korpen hade anordnat tipspromenad på spåret. Jag skummar igenom frågorna varvat med att plocka vitsippor.

Stannar till vid fråga nummer åtta

En av våra mest kända vitsippor är fridlysta. VIlken?

1. Blåsippan  X. Fjällsippan 2. Vitsippan

Där står jag med en full näve vitsippor och får lite smått panik. Tänk om det är den blomman som är fridlyst. Samtidigt närmar sig en grupp människor bakom mig. Snabbt som bara den slänger jag min bukett och går i raskt takt vidare utan att se mig om. Bredvid fråga nummer åtta på spåret ligger en söndertrampad hög med vitsippor. Jag hoppas innerligt att svarsalternativ 2 är fel.

Sitter och försöker sparka mig i ändan men det går bättre när jag står upp. Då klackar jag liksom bara benet bakåt och på ett kick har röven fått sig en smäll som heter duga. Sen sätter jag mig ner igen fast syftet med sparken var att ta mig till sovrummet och sätta igång med det förbannade på projektet att städa ur min gaderob.

Detta i syfte att få ett begrepp av vad jag är i behov av. Än så länge tror jag mig veta vilket oftast slutar i finansiell kris för min del. Nu måste jag få ner det på papper så jag behärskat kan ta mig till stan på måndag och bocka av punkt för punkt. Det får bli två punkter då sen sätter ekonomin stopp. Jag avskyr att vara fattig.

Till veckan ska jag umgås med mitt sköna gäng. Jag längtar för just nu står jag utan både gäng och häng.

Ett av mina projekt för det här året är att tatuera mig. Det känns som i övrigt att mina löften kommer gå åt skogen så kanske kan jag uppfylla ett av dem.

Frågan är när, var och vad? Finns det ångerrätt? Öppet köp om man inte är nöjd?

Jag har alltid velat ha en giraff vid troskanten där huvudet sticker upp. Men är varken förundrad över giraffer eller trosor så varför egentligen. En fix idé. Och när tatueraren frågar mig varför jag valde just den tatueringen vad svarar jag då? Den ger mig styrka genom svåra motgångar. Jag arbetar med huvudet högt så att säga.

Så känner jag mig fyndig ett tag.

Fredagskväll och jag sitter med snaran om halsen beredd att hoppa jämfota ut ur fönstret. Eftersom jag har väldigt få vänner i staden och alla mina närmsta är belägrade på längre avstånd har jag kastat in handuken för ikväll. När arbetspasset började närma sig sitt slut tittade jag mot den packade träningsväskan. I den hade jag slängt ner lite kläder utifall att det skulle bli "i värsta fall" så kunde jag alltid gå och träna. I värsta fall var då inga planer alls. När klockan var sex och dörrarna stängdes hade jag just inga planer alls och med tårar i ögonen begav jag mig mot tränigslokalen. Där hade jag lust att lägga mig ner på löparbandet och dö. Jag var nästintill ensam. Förrutom kärleksparet som satt och stretchade och samtidigt hånglade upp varandra. Sedan tittade de mot mig och log och jag drog upp hastigheten och sprang om möjligt ännu fortare. Jävla svin. Gå hem för och ät stek era fula as. Sen gick jag till konsum och dividerade med mig själv vad jag skulle äta till middag. Kostade på mig lite naturgodis och gick hem. Till min lilla sallad har jag nu tagit mig ett glas alkoholläsk i finglaset och inte känns det något bättre.

Jag är singel, äter sallad och har varit och tränat en fredagskväll. Botten is nådd.

Jag har pappa runt lillfingret. Även om han gärna vill tro själv att han är väldigt tuff och kaxig. När vi sitter framför TVn låter jag honom hållas och ha fjärrkontrollen. Därefter frågar jag ett par gånger om han inte kan tänkas kolla på det rogram jag vill som är så bra. Han säger bestämt nej det går inte. Sen "det är jag som bestämmer här". Efter tre minuter ger han ändå med sig och ger mig fjärrkontrollen.

Snart är det helg och jag ska tillbringa mina dagar inte å flykt men i min lägenheten. Där ska jag ta tjuren vid hornen och röja. Städa gaderoben, storhandla och framför allt tvätta. Jag ser fram emot min helg. Min sköna helg all by myself.

Härlig torsdag.

Jag är nog allt lite gammalmodig för jag vill gärna se min kille på knä. Vid flera tillfällen men absolut då han ska fria. Han ska ner på knä när jag minst anar det. Gärna i spöregn med stor hängivenhet och med världens största diamant. Ytligt kan man tycka men drömmar är till för att förundras över.

När han står där på knä skyblöt med vädjande blick ska han inte tro att svaret är enkelt för mig. För frågan är svår och leva resten av sitt liv med något är en väldigt lång tid. Och det tåls att tänka på.

Det är ett stort löfte inte bara till min blivande man men även till Gud. Och tro mig han är inte en kille man vill göra besviken.

Men ja, tack jag gifter mig gärna. Nu till den svåra biten. Att hitta någon lämplig.

Pappa berättade att häromdagen hade två stora busslast med fotbollshulliganer invaderat en lokal bensinmack.

Instormade hade det roffat åt sig av förnödenheter och bara gått sin väg. Utan att för den saken skull göra rätt för sig och betala.

Stackars ensamma tjejen i kassan stod maktlöst och tittade på.

Fotbollshulliganer har inget med fotboll att göra och är svinaktiga fega as som borde buras in och pissas på.

Jävla pissråttor.

Idag hade jag den stora äran att bli utbjuden av en kund. När jag började jobba där jag är nu sa mina kolleger att det bara var en tidsfråga innan jag skulle bli utbjuden. Jag som var minst lika singel för ett år sedan då jag började som jag är idag väntade med stora förhoppningar. Det vara bara det att dagarna gick. Dagarna blev till veckor, veckor till månader. Jag var inte ens i närheten att bli tilfrågad om en dejt men så idag hände det plötsligt.

Jag anade ingenting och så stod han där med visitkortet i högsta hugg och en tillfrågan om en helkväll på Harrys. Jag tackade vänligen och sa att lördag inte passade så bra men gärna en annan gång. Sen blev jag knallröd i ansiktet och full i skratt. Och leendet blev bredare och bredare. Faktum är att jag inte vill gå på dejt med den här killen men bara att bli tillfrågad var fantastiskt.

Bra saker händer bra människor. Och jag är fan bäst.

Ingen gymkille och jag vill supa ner mig.

När jag bodde utomlands ett år och arbetade som aupair söp jag förjämnan. Alla dagar i veckan. Flera gånger om dagen. Fintyckare hade kallat det kultur. Jag säger fylleslag. När mamman i familjen jag bodde hos var varuhuset för att handla käk tog vi oss en öl utanför betaldisken. För där fanns en bar. Faktum är att det fanns barer i varje köpcentrum. Där stod vi sedan och beställde in en bira efter den andre. Sen åkte vi och hämtade barnen från skolan. 

När vi kom hem åt vi mat och drack vin. Dagen efter det blev det lunch med alkoholhaltiga drycker till. Och sådär fortsatte det. Dag ut och dag in. Inte blev jag alkoholiserad för det. Men det var inte heller bara ett glas vin till maten. Det var mycket mer och det var gott.

Då undrar ni säkert om jag tycker vi ska sälja starksprit i matbutiken. Det tycker jag inte. Svenskarna skulle supa ihjäl sig. Varför jag pallade trycker är för jag är one of a kind. Jag har en upptagningsförmåga som heter duga. Jag suger upp alkoholen så snabbt att det inte hinner förgöra mig.

Varför vi inte är som spanjorena utan istället dricker oss redlösa fredag och lördag kan vi klandra kylan för. Vi är inget
socialt folk då vi tvingas vara inomhus sex månader om året.

Så skyll inte på spriten. Det är du som inte kan behärska den.

I morse när jag tog min morgonpromenad hände en jobbig grej.

Jag hamnade i en mycket besvärlig situation. Saken var den att jag lite längre framför mig hade en kvinna med barnvagn gående. Det tog ett par minuter från att ha sett henne på ett par hundra meters avstånd till att vara strax bakom henne. Sen hände det inget mer. Jag kom inte förbi. Om hon konstigt nog hade ökat takten eller jag slagit av på min.

Sådär gick vi bredvid varandra en lång stund utan att säga något. Mycket olustigt. Tills sist började jag småspringa lite. Situationen var ohållbar och tävlingsinriktad som jag är ville jag vara först.

Det första jag ska göra när jag får pojkvän är:

Ligga sked.
Jag har försökt åtskilliga gånger med katten Sune. Men han vägrar ligga still.

Hångla.
Jag ska slaska tunga till den svullnar och då ska jag fortsätta lite till. Hångla är det bästa jag vet.

Gnabbas.
Kärleksgnabba dagarna i ända. Jag ska vara så retlig som bara jag kan vara.

Hålla handen.
Gå med min kille på stan och hålla handen och sträcka på ryggen.

Duscha.

Finns ingen mening med det nu men när jag har pojkvän ska jag vara fräsch till tusen.

Det finns så mycket trevlig man kan göra med pojkvän. Tills dess ska jag sitta här och rapa, svära, titta på Jönssonligan och äta choklad.

Som det bara skulle vara på söndagar jag är singel. Det får jag ju dras med hela veckan.

Men något som bekymrar mig lite extra mycket med den sista veckodagen är hur man som singel bäst kan fördriva sin tid denna dag. Det är ju aldrig skitkul att vara ensam men under de resterande dagarna känns det ändå på något vis uthärdigt.

Måndag till fredag fyller jag med jobb och träning. Kanske någon speeddejting. Annars kan jag också gå lös på stan och fördriva tiden med att strosa runt och räkna par som håller handen (därefter spottar jag efter dem). Då känns det ändå ok. På stan finns det fler singelkompisar.

Lördag går jag möjligtvis ut en sväng på krogen. Ett ställe där jag inte heller får ro att uppfyllas av tomhet. På krogen är alla som mig. Skillnaden är bara att de är dyngraka, supersvettiga (jag dansar inte har jag sagt) och kåta. Men omgivningen skingrar mina tankar och min radar söker ett nytt offer jag kan sätta klorna i.

På söndagen däremot vaknar jag allt som oftast upp ensam. Vilket betyder att radarn är ur tiden och jag inte fått något napp kvällen innan. Sen måste jag genomlida dagen bakom lykta dörrar. För går jag på bio slås jag av tvåsamheten alla emellan, går jag till konsum likaså och döden vore att hälsa på en kompis i ett samboförhållande. Då ligger de oftast där på soffan med knullruffs och tända värmeljus. Tvi för dem.

Tvi för söndagar.

Min pappa är en tystlåten typ men han är också närmare 70 år så visst har vi lite överseende. Kanske kan han inte ursäktas pågrund av sin årgång för så länge jag känt min far har han aldrig sagt ett ord i onödan. Det är förmodligen därav jag har desto mer att säga.

Idag vid frukostbordet konverserar jag och min mor hej vilt. Far å andra sidan sitter och begrundar. Antingen det eller så hör han inte. En gammal arbetskada. Efter en stund tar pappa satts för att säga något. Vi andra håller andan. Äntligen. Kanske bara ett par fåtal ord men spänningen är olidlig. Han byter ställning på stolen, öppnar munnen och säger;

- Jaha om man skulle ta och skita lite då.

Sen reser han sig upp och går. Vi pustar ut. Det var det lilla men ack så tacksamt för mamma och mig. Han har fortfarande talet kvar. Talet och förståndet. Skita bör man annars dör man.

Om man handlar med kort hos oss måste man alltid visa legitimation. Igår hade jag en kund som langade fram ett körkort med namnet Petter Niklas på. Hans mamma hade döpt honom till en snorre.

Jag sa inget om det men jämförde mycket noga bilden på körkortet med personen ifråga. Och faktum var att hans såg inte alls ut som en snorre. Jag sa inget men gav honom en medlidsam blick. Det kan inte vara kul att gå runt med könshår i ansiktet.

- Mamma, vad heter det när man inte kan stava?
- Dyslektiker.
- Hur stavas det?

Namnet på sjukdomen som gör att du inte kan stava stavas dyclekti, duslekti, dysslecki?! Inte så schysst kan man tycka. Namnet är ju helt obegripligt svårt att stava till.

Då och då snubblar jag över den lilla krumiluren *. Jag vet inte ens om den har ett namn eller var tanken är att den ska uppfylla för funktion. Den känns helt menlös. Tydligen är det bara jag som tycker det. Många av mina vänner använder denna för att beskriva sitt känslotillstånd. Kanske inte jättefel vad vet jag. Det enda jag vet är att det ser så jävla dumt ut. Och det finns inga som helst begränsningar. Efter varenda mening och till de mest självklara saker?!

Har vunnit på lotto idag *glad*
Jag fattar.

Min kille har gjort slut med mig *ledsen*
Jag fattar.

Klarade inte min uppkörning *besviken*
Jag fattar.

Herregud. JAG FATTAR!!

Träffade hyresvärden nere på parkeringen igår. Drog mig inte för att tala om ett och annat för henne om min kära granne. Nu blir min granne vräkt. Hyresvärden hade fått nog, jag hade fått nog och nu åker hon ut med huvudet före. Natten till idag sov jag inte hemma och ska inte göra över hela helgen heller. Jag är beredd att hålla mig hemifrån ett par dagar.

För min kära granne är stor och stark och kommer ge mig spö om hon får reda på att det var jag som satte spiken i hennes kista. Hon är död på Nyströmsgränd. Och möts vi igen är risken stor att jag blir död och begraven bredvid henne.
Men när sista flyttlaset går ska jag skita knäck. Faran är över.  

Jag har blivit ett offer för träningsguden. Jag är nu en slav under svett och muskelsyra. En dyrkare till träningsvärk. Jag ber om ursäkt till alla träninsgfreak jag tidigare förolämpat. Ni provocerar mig inte längre med ert fixerande och er självdisciplin. Oss emellan. I like you. No stress.

Den här jävla Japanska game showen är så sjuk att jag tycker det är underhållande. Sådan är jag.

Hade aldrig somnat igår pågrund av ett evigt härjande i grannlägenheten och trappuppgången. Klockan tio över tolv plingar det på min dörr och man hör en grupp tjejer skratta och försöka springa iväg i sina högklackade skor. Grattis tänkte jag. Ni har precis sett till att er vän har blivit vräkt.

Jag låg vaken till klockan blir två och jag hör ännu en gång aktivitet i trappen. Efter ett tag hör man en dörr öppnas och desperata steg nere vid entrén. Stora tårar och mer folk.

Tur man hade gått och lagt sig. Eller just det. Det gick inte att sova.

Jag har fått nog.

Jag blev så till mig när jag såg att gymkillen skulle vara med på passet att jag glömde all vett och sans. Till sist tog jag mig i kragen och vågade hälsa.

- Hej, hur är det det? Ska du boxas lite?

När jag frågar det gestikulerar jag boxning med båda knytnävarna. Paam paaam. Jag ska våga prata lite mera nästa gång.

Jag menar, vad är det värsta som kan hända?

Att vi byter nummer och pratar massvis på telefonen. Träffas och har skitskoj och anförtror varandra. Får fjärilar i min mage och vågar hoppas. Ligger med honom och sen inte får höra av honom förräns jag dumpar mig själv. Då får jag en klapp på axeln och en halvtaskig bortförklaring. Sen gråter jag i en vecka och får börja om från början. Det skulle vara det värsta som kan hända. Vet du vad, det vore inte första gången. Jag är härdad.

Jag som har bestämt mig för att sluta ta dessa förbaskade bloss när jag festar övergick till snus i helgen. Dessa vackra fina vita små portionssnus. Och jag var stolt för jag fixade det utan giftiga pinnar.

Så när jag slängde upp dosan på krogen i lördags och plockade in en prilla under läppen såg jag killarna vid bordet bakom viska och nicka åt mitt håll. Så då stoppade jag in en till och drog upp överläppen en aning.

Jag kände mig superfräsch och nöjd över min revolt. En snusmumrik. Fast på riktigt.

När jag klev innanför dörren inatt efter ett krogbesök kände jag mig väldigt uppgiven. Och när jag känner mig väldigt uppgiven gråter jag hysteriskt. Det var bara det att det inte kom några tårar till att börja med.

Trots att jag försökte med allt. Jag tog i från fotknölarna, slog mig ite lätt i ansiktet, tittade ut i mörkret, blinkade hårt, lyssnade på Mikas "Happy Ending". Skyndade mig fram med datorn och letade fram den mer sorgsna låten efter den andra. Inget ville funka. Jag gick igenom min ensamhet, artikulerade ordet s i n g e l . Tittade mig djupt in i ögonen i badrumsspegeln, satte ord på min olycka och studerade mitt vänster ringfinger. Det ville inte ge med sig hur jag än bar mig åt.

Inte förrän jag slog i armbågen i sovrumsdörren och smärtan var obeskrivlig. Då kände jag livets alla orättvisor komma stormades emot mig och jag hamnade på golvet. Förbannade alla lyckliga människor och grät tills sminket klistrat sig runt mina mungiper. Jag kände smaken av salt på mina läppar. Salta tårar. Efter ett par minuters frustration reste jag mig upp och gick till sängs med ett leende på läpparna. Utmattad och glad.

Jag har inte slut på gråt. Det tar bara lite längre tid än vanligt.

Efter att ha läst om en undersökning på nätet ska jag nu ta upp min "Jag duger"-bok och fylla i den varsamt varje dag. Undersökningen kom upp om ofrivilliga singlar. Att ofrivilligheten egentligen skulle handla om din egna självkänsla. Istället för att säga till dig själv "jag kommer aldrig träffa någon" ska du fokusera din energi innåt, på dig själv.

Så idag stod jag tre minuter framför hall spegeln och sa upprepande gånger. "Du duger, du kommer hitta någon".

Det låter onekligen genialiskt. Trots att jag kände mig urdum och superfånig och liksom sneglade bakom axeln och bad att ingen skulle se mig. Sen insåg jag att det är ingen som kan se mig för jag är ensam. Så skrattade jag lite åt mig själv och upprepade orden om möjligt ännu högre.

JAG DUGER. JAG KOMMER HITTA NÅGON.

(Jag ger det en vecka annars byter jag taktik)

Kolla vad jag hittade. Världens längsta Fuck You-finger.

På svt har de det mest irriterade inslaget. En kör söker upp människor och sjunger en liten sång där de tackar dem för att de betalat sin TV-licens. Till en början tyckte jag det här inslaget var lite gulligt och jag rentav grät de första gångerna jag såg det.

Nu har jag ändrat uppfattning sen de utvecklat detta inslag en aning. Nu ringer de helt plötsligt på hos främmande människor med en bukett blommor och sjunger "Tack, för att du har betalat din TV-liscens." Endel blir rörda till tårar.

Jag tycker detta rentav är lurendrejeri. För vad hade man trott om någon stod med en bukett blommor utanför dörren. Naturligtvis att man vunnit pengar på poskodlotteriet och då är jag inte ens med i postkodlotteriet.

Varför missleda stackars människor för något så absurt som en avgift du är piskad att betala.

Detta är inte av fri vilja, Katarina.

Långfredag och jag ägnar en stund åt Jesus lidande på korset. Jag hammrar en spik genom min hand. Sedan släpar jag mig genom hallen och hoppar upp hatthyllan. Där ooh då tappar jag min tro på Herren vår skapare och skriker i uppgivenhet. Grannen knackar på och undrar vad som försiggår. Du gör jag plats för honom och hans fru på väggen. Jag förlåter dem för deras synder när de ber mig om nåd. Till slut känns hyllningen får påtaglig och jag hoppar ner från hatthyllan, torkar blodet och dricker en kopp kaffe. Jag saknar Jesus. Snart så.

Annika Östberg är hemma i Sverige igen efter ett långt avtjänat fängelsestraff i USA. Jag har alltid trott hon varit orättvist behandlad och oskyldigt dömd till för en stund sedan. Wikipedia upplyste om både det ena och den andra. Jag vet inte vad jag ska tro så jag bara välkomnar hem.

Det var de det. Trodde kanske att erbjudandet om större TV-utbud skulle hålla i sig i början av veckan också. Där fick jag så jag teg. Nu är alla försvunna igen och här sitter jag och gäspar ohämmat till Efter Tio.

Idag tog jag mig i kragen och gick min morgonpromenad.

Nu lite frukost i magen.

Av några mystiska omständigheter har jag fått möjligheten att titta på kanal 5 idag. Dessvärre gick finalen av "Den rätte för Rosing" på repris. Jag vet ärligt talat inte om jag ska krypa ur skinnet. Det är så bisarrt och dåligt. Det enda klyftiga hon kunde dra till med var "hade jag inte haft min botox hade leendet gått ändå upp till öronen".

Mannen jag träffade igår är för snygg för mig. Om vi går på stan och håller handen kommer jag bara tänka-
att-alla-tänker-vad-tänkte-han-på-när-han-blev-tillsammans-med-henne. Ja ni fattar. Enligt kompisar jag har blir deras självförtroende mycket bättre när de hittat en partner. För mig är det tvärom. Jag ifrågasätter hur någon skullw kunna vilja vara med mig. Konstigt, eftersom det säger säg självt. Jag är ju bara så bra.

Varför får jag huvudvärk när sista drinken var ett glas vatten.
Då borde man förskonas.

   

Jag köpte skit. Precis som vanligt blev det skit. Så nu ska skiten bäras för en kväll sen samlas den på hög bland allt annat skit. Jag har gott om skit. Jag gick med A på staden och det är inte en fröjd att titta på kläder ihop med henne. Hon är så liten att jag framstår som en jätte bredvid henne. Vi såg ut som Helan och Halvan där vi tog oss fram.

Tittar på TV400 och en dokumentär om charterresor. Två killar fån USA som åker på charter och knullar allt som rör sig. Det värsta är inte att de ligger så förbannat utan att det ska snacka om det så.

Nu ska jag packa för eftermiddagens bravader. Jag ska bli rund under fötterna.

Jag gillar modet med slitna jeans. Därför gick jag in på Gina idag för att testa ett par. Fick lite ångest när jeansen hängde i storleksordning. De minsta fram och mina längst bak. Eftersom jag drar tre meter i omkrets runt min höfter förstår ni mitt dilemma. De var snygga på galgen dock. Kanske köper dessa när jag blir rik för att kunna titta på dem i gaderoben.

(Här sitter jag och skålar med mig själv och röker som borstbinda. Låter jag full? Kanske därför.)

Mamma sökte mig idag på morgonen. Till sist när vi fick tag i varandra lät det såhär.

MAMMA "Måste fråga dig om din blogg"
JAG "Jaha okej?"
MAMMA "Vadå ätit middag med din man?"
JAG "Herregud, har du pratat med brosan (K) eller? Han ringde mig igår"'
MAMMA "Men vadå din man?"
JAG "Jag var IRONISK. Du hade ju käkat mat där Martin jobbar. Ja skrev hos inte med"
MAMMA "För när K ringde igår frågade han inte hur det var med mig utan sa hur är det med min syster?"
JAG "Haha. Okej. Vilket orosmoment jag är"
MAMMA "Men jag sa det att jag måste få läsa det själv. Din blogg."
JAG "Vi får prata mer om det här sen. Har inte tid. Jag jobbar nu. Hej"

I födelsedagspresent önskar jag mig följande.

Ett sparkapital.
En blå bil.
En resa till Luxemburg.
En pojkvän.
Nya tapeter i sovrum/hall.
Tvättmaskin.
Årsförbrukning toapapper.
En balkong.
Dolly Parton.
Två kroppskilo minus.
Ett barjobb i Nashville.
Tre flak cider.
Års busskort.

Nu ska jag jobba till eftermiddagen. Sen ska jag hem och rulla tummarna.

Jag ringde på hos grannen igår klockan 22.40.

- Hej, du spelar musik va?
- Hej, ja det gör jag. För högt?
- Ja, det var samma sak igår.
- Förlåt, ska skruva ner.
- Alltså jag säger detta för din egen skull. Det är fler som klagar och jag vet att du ligger risigt till.
- Men är det så högt?
- Jag bor vägg i vägg.
- Jaha okej. Ska sänka väldigt mycket.
- Det får du göra.

Inte för att musiken sätter mig ur balans. Den stör mig inte jättemycket. Jag vill visa vem som är herre på täppan. Men varför ska jag dra till med "jag gör det för din skull". Det låter ju inte jättevettigt.

På mitt jobb tycker vi om att peppa varandra.



Today I did.

Hade tid hos tandläkaren idag. Hela besöket gick smärtfritt och jag fick stående ovationer för mina fina tänder. När hon tagit de obligatoriska korten i munnen vänder hon sig om och säger "ska bara be en tandläkare titta på detta också".

Vänta lite. Vart det inte till tandläkaren jag skulle? Har jag gått fel? Hallå, var är jag?

Sedan blev jag informerad om tandförsäkringen. Jag är en lågrisk alltså hamnar jag i lågriskgruppen. Det blir 35 kr i månaden. Om du går med idag slipper du besökskostnaden på 550:-. Efter tre år gör man en omvärdering av dina tänder och ser då om du fortfarande är en lågrisk patient. Ett besök var 18:e månad.

Ok. Snabb huvudräkning nu.

Besökskostnad 550 kr var 18 e månad är 1100 kr.
Försäkring 35 kr/ månad. Ett år 420 kr. Gånger tre år. 1260 kr.

Ha. Ni försöker blåsa mig på 160 spänn!!

Ok. Alltså allt ingår. Plötsliga händelser, rådgivning och akut tandvård.

Varför sa du inte det med en gång?

Kan jag köpa en tröja och öl för 550 kr. Vilken toppen helg det kommer bli.

Ja, tack. Jag vill gärna teckna en försäkring.

Kollade på en debatt i riksdagen på TV. Saker man gör för att få tiden att gå.

En kvinna från kristdemokraterna slängde sig med frasen "name it" ohämmat.

Jag får nog allt säga att jag gillar henne.

Jag gillar kristdemokraterna.

Jag gillar kvinnor.

Jag gillar fraser.

Jag älskar.

Jag lever.