GYMKILLEN OCH JAG

Jag blev så till mig när jag såg att gymkillen skulle vara med på passet att jag glömde all vett och sans. Till sist tog jag mig i kragen och vågade hälsa.

- Hej, hur är det det? Ska du boxas lite?

När jag frågar det gestikulerar jag boxning med båda knytnävarna. Paam paaam. Jag ska våga prata lite mera nästa gång.

Jag menar, vad är det värsta som kan hända?

Att vi byter nummer och pratar massvis på telefonen. Träffas och har skitskoj och anförtror varandra. Får fjärilar i min mage och vågar hoppas. Ligger med honom och sen inte får höra av honom förräns jag dumpar mig själv. Då får jag en klapp på axeln och en halvtaskig bortförklaring. Sen gråter jag i en vecka och får börja om från början. Det skulle vara det värsta som kan hända. Vet du vad, det vore inte första gången. Jag är härdad.

Helena:

du är stört skön!

Kommentera inlägget här: