aliciabotilda

Obama bjöd grabbarna på en öl i Vita Husets trädgård.

So what?

Har vi inte viktigare saker att lägga vår energi på? Som att skaffa mig en blivande fästman.

Det känns väsentligare på något sätt.

Jag går upp på femman och gör magplask om jag får hörda ordet "egentid" en gång till. Och då är jag ändå höjdrädd.

Jag har så mycket egentid att jag bokstavligt talat badar i den. När jag inte badar så stänger jag in den i sovrummet.. Ändå stor alltid dörren på vid gavel när jag ska gå och lägga mig.

Jag har så mycket tid över att jag skulle kunna läsa en bok baklänges och framlänges på en dag. Titta på världens alla filmer, betygsätta och numrera dem. Jag skulle kunna recensera mitt köksbord och snickra en bokhylla. Sova två timmar inom loppet av en. Borsta varje hårstrå på huvudet. Lära mig latin. Memorera svenska ordboken. Och den engelska.

Jag har så mycket tid för mig själv att jag snart går och blir folkskygg.

Vad jag behöver är en man, ett sällskap, ett liv.

Det vattnas i munnen, jag känner törsten, sträcker mig efter muggen på soffbordet och för den till min mun. Missar med 1 centimeter och får vatten på tröjan. Jag fryser lite lätt.

Jag blir inte förvånad längre mer förundrad över hur jag lyckas varje gång, minst en gång om dagen.

Så är det att leva med sig själv,

Mamma måste tappat mig i golvet när jag var liten.

Var och fikade på stan i tisdags. Vi tog båda sallader och till detta fick vi var sin skål med dressing. Ja! tänkte jag för mig själv. Torr sallad är det värsta jag vet. Så slurpade jag i mig för glatta livet. Mitt sällskap däremot vill inte kännas vid tillbehöret och avstod sig all dressing. Gissa om jag blev jag. Kan jag få låna lite sås av dig? Det fick jag.

Varför är sås en fixering hos mig? Såsoman.

Jag har varit på en tredagars husvagnssemester. Visserliggen en stillastående husvagn men väl en semester. I veckor har jag sett fram emot mina tre dagars ledighet och tills sist var det så dags. Semester ska ju vara just det säger alla, lugn och ro med en god bok. En god bok hittade jag men lugnet ville aldrig riktigt infinna sig.

Därför behöver jag semester efter semestern;

- Det tog mig 25 min att sätta mig i solstolen. Jag skulle kissa, hämta boken, jag frös och klädde på mig, sen blev det varm och jag bytte om, sen torkade jag av stolen, borstade tänderna, hämtade glasögonen, en filt om utifall att det blev kyligt igen, hämtade en vattenflaska och till sist när jag slagit mig ner behövde jag kissa ytterliggare en gång.

- Jag är fortfarande full. Vi drack gott vin till maten. Öl till chipsen. Cider till nötterna och drinkarna framåt småtimmarna. Och så började vi om nästa dag igen. Efter det att vi varit på systembolaget.

- Jag kliver upp för tidigt och somnar för sent. Tidigar dagar och sen kväller resulterar ofta i sömnbrist och jag har beräknat att jag efter tre dagar ligger 7-8 timmar efter i sovschemat.

Därför, efter noga övervägande, beger jag min på ytterliggare långledighet till helgen. Fast då med rinnande vatten och elektricitet.

I förra veckan när det var strålande väder åkte jag till stranden. Inte bara jag utan hundratals människor gjorde som jag. Sen satt jag där och blickade ut över strand och hav. Plötsligt kom jag på mig själv att fnissa häftigt. Människor är underbara. Se vad jag fann på min utflykt!

Barnfamiljen - Består oftast av två minderåriga samt en mor och far. Ofta sällskapar barnfamiljerna varandra och kan därför invadera stranden i ett enda ögonblick. Brassestolar och kylbagar är barnfamiljens ryggrad.

Tonårstjejerna - Är det trendigaste folket på stranden med sina supermoderna badkläder och diverse tillbehör gör de succé.

Morfar och mormor - Soldyrkare och livsnjutare. Ses ofta gå hand i hand vid strandkanten.

Stekarna - Dessa är killar i allt från medelålderm till äldre tonåren med vältränade kroppar och speedos stoltsera fram och tillbaka längs stranden.

Jag själv kategorisera mig under "ensamvarg och uttråkad badkruka"

I eftermiddag plockar mor och far upp mig med husbilen sen brummar vi iväg till sommarstället med utedass, inget rinnande vatten, ingen elektricitet.

På landet läser vi mest böcker och rullar tummarna. Plockar lite i trolllandet som mamma skapat. Vi målar stenar och tar långpromenader till fåren i hagen.

Men på kvällen kommer vi till det alla längtat efter hela dagen.

ORDET.

Världes bästa tidsfördriv och tradion för oss medelsvenssons.

REGLER

Ordet leken går ut på följande. Välj ett ord, exempelvis, POTATIS, och försök sedan bilda så många ord du kan av bokstäverna. Exempelvis is, sa, ta, att

Bestämm i förväg hur lång tid ni ska få på er. En uppskattningsvis bra tid kan vara 5 min.

Poäng utdelas följande;

5 poäng - för längsta ordet
1 poäng - om du ensam har ordet eller ex två av tre deltagare
0 poäng - om samtliga deltagare har samma ord

Varsågod och lek!

Igårkväll, två flaskor vin senare och efter lite överläggning sitter vi på ett hak nere på stan. Jag och mina vänner. Där sitter vi och dividerar om allt mellan himmel och jord. En uppgiven gammal knarkare sällskapar oss och berättar ingående om Stockholms alla bakhåll.

När vi sitter där glada ihågen och myser stapplar en satt liten herre in på puben. Blicken är nedslagen och stegen så tunga. Vi i sällskapet tystnar och tittar förvånat på varandra. Var inte det!? När vi konstaterat att ja, det var det faktiskt  hoppar  jag upp och ner på min stol och klappar händerna i förtjusning. Han är faktiskt här, så nära, så nära.

Knarkaren är först ut att ta sats. Han ska minsann ta ett snack med honom men kommer tillbaka med svansen mellan benen. Han ville inte prata, han ville dricka sin öl i ensamhet.

Och så blev det inte mer än så. På håll kunde jag granska min stora idols alla rörelser och inom mig skrek jag i förtvivlan. Ack så gärna som jag velat skaka hans hand och tala om hur grym han är.

Detta var dagen då jag träffade min idol, Allan Svensson, men han inte ens tittade åt mig..

Därför träffar jag numera inte Norrmannen.

Till och från i två år har vi setts. Och det har alltid varit samma visa. Norrmannen har pratat om röda hus, om barn och framtiden och jag har stått där och blinkat mig tårögd. Sen sa vi adjö och först två månader senare hördes vi igen. Då var det röda hus och vackra barn på tapeten ytterliggare en gång och så sa vi hej och så var han borta en tid. Varje gång han ringde stod jag sedan där med öppna armar.

Så även vid vårt sista tillfälle. Den gången då allt skulle vändas upp och ner, gången jag tvingades se allt i vitögat, då jag förstod; jag har blivit lurad.

Vid mitt köksbord anförtror sig norrmannen om den sista tjejen han träffat om hur de haft en djupare kontakt under en längre tid och att hon nu inte vill mer, att han nästan blivit ihop med en annan tjej under samma tid, och en annan, och en annan.

När han sedan berättade om den där tjejen han träffat över internet som han sedan åkte upp till Sthlm för att träffa och de tog en finlandskryssning kändes denna berättelsen redan väldigt bekant. Det var när vi träffades regelbundet och han tog en finlandskryssning med sin vad han sa "kompis". Det var samma berättelse men lite av vad man kan säga olika versioner.

Jag hade blivit lurad.

Jag vaknar av solen som strålar in genom det lilla fönstret. Kudden ligger på golvet och armen sover fortfarande. Jag sträcker på mig och gäspar förnöjt. Det blir en härlig dag. Pyjamasbyxorna har snurrat sig och jag rättar till dem innan jag reser mig. Det är egentligen för varmt för att sova i pyjamas. Trots sommarvärmen kan jag inte förmå mig själv att sova utan vare sig pyjamasbyxor eller täcke. Jag öppnar dörren och blickar ut mot havet. Det är ännu tidig morgon och vinden är stilla. Jag sätter mig ner på det lilla trädäcket i en av de två gröna plaststolarna. Jag ångrar mig och reser mig igen för att sätta på kaffe. Sakta fylls rummet av en välbekant doft och ur det enda skåpet i det lilla pentryt tar jag en kopp. Barfota går jag sedan ut och sätter mig igen. Det är ett femtiotal meter ner till stranden. Stugan ligger alldeles själv och man ser inte en människa så långt ögat kan nå. Jag smuttar på det nybryggda kaffet och ler. Han lägger armarna om mig och kysser mig på halsen och viskar sedan i mitt höra "godmorgon älskling".

Vad drömmer du om här i livet?

Ibland, som inte i väldigt ofta men det händer tänker jag på kidsen i Afrika. Hur de kämpar för sin överlevnad, hur maten inte räcker till och deras brist på vatten. När tanken slår mig kan det hända att jag sitter på dass. Då väljer jag medvetet att inte spola efter mig. För att tillägga innefattar det inte nummer två eller i bortabruk. Nej, detta inträffar hemma hos mig, i mitt ynkliga badrum på min bekostade toalett. Det är där och då jag väljer att drämma ner locket och gå min väg utan att för den sakens skull låta vattnet spela överflödigt och spola bort diverse kiss och ekovänligt toalettpapper. Detta var en briljant idé tills dess att jag reste på långweekend och toalettstolen var fylld till bredden. Det tog mig över ett dygn att låta mig andas i mitt förorenade badrum. Varför lukar kiss för övrigt ammoniak? Inte ens barnen i Afrika hade blivit förnöjda över den odören.

Dagens tips: Spola mindre och lär desto mer!

Jag är inte överförtjust i att gå på restaurang. Jag står hellre och tillagar min egna mat. Trots överkokt pasta och vidbrända köttbullar trivs jag bättre hemma i mitt kök.

På restaurangen tror jag med bestämdhet att de spottar i maten innan de serverar den. Spottar eller tappar den på golvet. Kanske till och med klipper sina naglar över salladen eller snyter sig över min plankstek.

Att få mat serverad tappar snabbt sin tjusning med en kråka på tallriken.

8 kanelknäcke senare intalar jag mig att det är nyttigare än wienergum men å andra sidan läste jag att man bör äta efter hur man rör sig.

Idag hade det alltså räckt med en frukt till mig. Cykelturen till jobbet tog långdragna 3 minuter.

Jag hoppar över frukosten imorgon så går det jämt ut.

Igår löpte jag på gymmet och till min stora förvåning dyker gymkillen upp. Han är vacker som jag minns honom och trots svetten som dryper från ansiktet kan jag följa honom med blicken. Jag konstaterar tyst för mig själv i 8km/h att det är samme man som jag träffade på i skogen, som kysste mig som hastigast, som gick samma boxningspass. Jag får nya krafter och springer för livet. Idag orkar jag i 40 min och adrenalinet pumpar genom kroppen. När jag var färdig möter gymkillen mig med sin blick och säger "jag trodde du sa att du inte sprang". Han minns! Han minns mig och hans mina ord den där vårmorgonen på spåret vid havet.

Han minns.

Det är drastiskt att ta sommarlov när man sitter och dinglar med benen till avgrunden. Det är dags att resa sig upp och ta ett kliv i rätt riktning. Jag ska stå rakryggad i motgångar och se dig i ögonen. Jag ska ge allt vad jag har.

Jag börjar om från början.