FÖRUNDRAD ÖVER MIG SJÄLV
Det vattnas i munnen, jag känner törsten, sträcker mig efter muggen på soffbordet och för den till min mun. Missar med 1 centimeter och får vatten på tröjan. Jag fryser lite lätt.
Jag blir inte förvånad längre mer förundrad över hur jag lyckas varje gång, minst en gång om dagen.
Så är det att leva med sig själv,