215 MILJONER

En lycklig vinnare sitter nu med 215 miljoner riksdaler.

På tv-nyheterna säger en kvinna som svar på frågan "vad kan man göra för 215 miljoner kronor" att man kan kolla på om man har några skulder man skulle vilja betala av.

Jag tror, men jag kan ha fel, att samtliga som skulle vinna 215 miljoner skulle betala av sina skulder omedelbart men visst man kan väl köra på avbetalning om det känns bättre.

För 215 miljoner skulle jag köpa;

- bröst
- ett fotbollslag
- en stad
- Robbie Williams
- en ladugård

Nej, det är tur det inte var jag som vann för jag tror lätt jag skulle tappa förståndet
(ännu mer).

HAR DU FÖRLOVAT DIG?

Det kan hända att jag funnit en anledning till varför jag fortfarande är singel. Antagligen finns det flera men jag väljer att koncentrerar mig på en. En som känns bra för mig.

Jag har en ring på fingret.

Visserligen på fel finger men det är ofta som jag får frågan om jag "är förlovad". Senast idag.

Så trots att jag älskar min guldring älskar jag mig själv mer och jag måste finna en kärlek innan det är försent.

Därför sätter jag din i mitt halsband och hoppas på bättre lycka.

Det är ju värt ett försök iallfall.

MAT OCH SOVKLOCKA

Idag på jobbet kom det in ett par för att prova lite kläder.

Lustigt nog när jag går dit för att fråga om de vill ha någon hjälp piper klockan som killen har på sin arm.

- Ha, en mat och sovklocka, som skalman har, säger jag och försöker skoja till det.

Tjejen tittar på mig allvarligt och säger;

- Ja, det är faktiskt en sådan.

Jag förstår sedan att klockan inte bara pep utan anledning utan att den faktiskt uppfyllde ett behov. Kanske var han sjuk.

Ibland borde jag verkligen inte prata så mycket.

ÄNGLAR, FINNS DOM?

För några år sedan när jag bodde utomlands råkade jag på en ängel. Det var vår ute, lunchtid och jag satt på en parkbänk och grät. Jag tog mig ofta tid att gråta. Hemlängtan var enorm och saknaden av min familj större än man kan beskriva.

Då längre ner på vägen kommer den äldsta man jag sett. En mycket välklädd herre som trots sin påtagligt gamla kropp liksom skred fram till mig. Tittade mig i ögonen, log och sa något på ängelspråk, som lät väldigt likt tyska och fortsatte gå.

När han gått kände jag mig glad igen. Min ängel räddade mig den gången.

Min mamma har ett par berättelser om just änglar som hon fått berättade för sig. Men hon sägs inte tro på det själv. Tillfälligheter, säger hon och fortsätter berätta om den lilla levande trädgårdstomten hon såg vid en husknut en jul.

BRÄNT BARN SKYR ELDEN

Är det som i det gamla talesättet? "Bränt barn skyr elden?".

Är jag bränd och rädd för elden? Har jag någon gång blivit så djupt sårad att jag flyr hellre än fäktas. Kanske är det jag som inte letar tillräckligt hårt och därför aldrig finner den där kärleken som jag så gärna vill ha.

Men om jag är brännskadad borde jag väl inte längta så mycket.

Jag förstår att jag inte är bränd, men det hade varit så mycket enklare om det varit så.

Då hade det funnits en förklaring till varför jag inte hittar någon att tycka om.

Då hade det inte varit så svårt.

Inte så fel på mig.

(Trots detta inser jag att jag är nästan intill felfri)






KILLAR ÄR VÄRRE ÄN TJEJER

Killar sägs ofta vara enkla, okomplicerade och ärliga.

De höjer på ögonbrynen och kliar sig i håret över tjejers sätt att tala i gåtor. Vi som vrider och vänder på ord, tolkar in gester, tänker för långt, drar slutsater, tror det värsta.

Men om nu alla killar är precis så okomplicerade som de säger hur kan det då komma sig att vi tjejer (vi är många) gång på gång missförstår precis allt de gör?

Har vi tjejer oss själva att skylla?

Nej, jag tror inte det. Jag krossar myten och påstår att det är killarna som är de slugna, oärliga, förljugna och de som sitter med mest baktankar. De är medvetna om att vara så omedvetna som möjligt.

Eller är det möjligen så att killar är oförmögna att fatta beslut?

Att de helt enkelt inte vet vad de vill?

Men då är det ju inte jag som är otydlig då är de ju dem som är sinnesförvirrade.

MIN MOR ÄR MIN LÖGN

Det visade sig att min mor har ljugit för mig i alla år.

I hela mitt liv har jag bäddats i lögner. Varje natt har jag somnat med förljugna människor omkring mig, varje morgon vaknat och tittat dem i ögonen.

Man valde inte bara att dölja sanningen för mig utan också försköna verkligheten. Det gick tills den dagen det inte gick längre. Dagen; idag.

Min mamma har alltid berättat att hon tyckt jag är vackrast i världen. Att det inte finns någon som jag. Inte bara för att jag är hennes dotter, som hon sagt, utan för att jag är jag. Vacker, snäll, omtänksam, rolig och unik.

Detta var bara lögner, förstår jag nu. För bara en mor kan älska ett barn som mig, och om jag vore skönheten själv. Ja, då är världen blind.