aliciabotilda

För några år sedan när jag bodde utomlands råkade jag på en ängel. Det var vår ute, lunchtid och jag satt på en parkbänk och grät. Jag tog mig ofta tid att gråta. Hemlängtan var enorm och saknaden av min familj större än man kan beskriva.

Då längre ner på vägen kommer den äldsta man jag sett. En mycket välklädd herre som trots sin påtagligt gamla kropp liksom skred fram till mig. Tittade mig i ögonen, log och sa något på ängelspråk, som lät väldigt likt tyska och fortsatte gå.

När han gått kände jag mig glad igen. Min ängel räddade mig den gången.

Min mamma har ett par berättelser om just änglar som hon fått berättade för sig. Men hon sägs inte tro på det själv. Tillfälligheter, säger hon och fortsätter berätta om den lilla levande trädgårdstomten hon såg vid en husknut en jul.