GYMKILLEN VET
Igår löpte jag på gymmet och till min stora förvåning dyker gymkillen upp. Han är vacker som jag minns honom och trots svetten som dryper från ansiktet kan jag följa honom med blicken. Jag konstaterar tyst för mig själv i 8km/h att det är samme man som jag träffade på i skogen, som kysste mig som hastigast, som gick samma boxningspass. Jag får nya krafter och springer för livet. Idag orkar jag i 40 min och adrenalinet pumpar genom kroppen. När jag var färdig möter gymkillen mig med sin blick och säger "jag trodde du sa att du inte sprang". Han minns! Han minns mig och hans mina ord den där vårmorgonen på spåret vid havet.
Han minns.