aliciabotilda

FLICKAN PÅ BUSSEN

I förra veckan tog jag bussen hem till mina föräldrar då jag fått i uppgift att vattna deras blommor eftersom de är på husbilssemester. Konstigt kan man tycka att man anförtrott just mig detta eftersom jag lyckas ta död på det mesta i växtväg. Ännu märkligare blir det om man känner min mamma och också då vet att hon lever för och med sina älskade blommor.

På bussen satt jag i vart fall. Väskorna staplade på varandra och säkerhetsbältet var fastspänt. Jag var påväg och inte bara jag. Bussen var välfylld med passagerare och efterhand på vår färd plockade vi upp ännu mer folk. Utefter vägarna stod glada, sommarklädda människor som ville kliva på.

Vid en busskur hoppar yngre tjej på bussen bärandes på en plastpåse. Hon betalar för sin biljett och sätter sig sedan ner i en av de få lediga sätena. Hon hamnar snett bakom mig. I ögonvrån kan jag se hennes långa mörka hår. Snart efter hon stigit ombord är det någon som talar väldigt högt i sin mobiltelefon. Meningar bubblar fram ur en vad jag då tror yngre tonårstjej. "Vet du jag haaaan inte packa" "Fick slänga allt i en plastpåse" "Jag mååååste fixa till mig lite mer när jag kommer fram" "Och vet du vad jag glömde? Det jag absolut inte fick glömma med tanke på vad som hände idag" Jag glömde tampongerna!"

Först skämdes jag eftersom jag tjyvlyssnat, sen skämdes jag för flickan som talat om för hela församlingen som sin menscykel, sen tyckte jag synd om henne. Så ofta som jag glömmer saker vet jag precis hur hon kände det.

När det var dags för mig att kliva av gick jag fram till tjejen snett bakom mig och lutade mig fram och sa tyst "var det du som inte hade några tamponger?" Hon tittar upp på mig med sina stora ögon och nickar. Jag öppnar min knutna hand och ger henne tre av mina tamponger. Flickan skiner upp och jag fortsätter "jag vet själv hur det är".

Jag vet. För jag är glömsk och jag har mens.