aliciabotilda

Därför träffar jag numera inte Norrmannen.

Till och från i två år har vi setts. Och det har alltid varit samma visa. Norrmannen har pratat om röda hus, om barn och framtiden och jag har stått där och blinkat mig tårögd. Sen sa vi adjö och först två månader senare hördes vi igen. Då var det röda hus och vackra barn på tapeten ytterliggare en gång och så sa vi hej och så var han borta en tid. Varje gång han ringde stod jag sedan där med öppna armar.

Så även vid vårt sista tillfälle. Den gången då allt skulle vändas upp och ner, gången jag tvingades se allt i vitögat, då jag förstod; jag har blivit lurad.

Vid mitt köksbord anförtror sig norrmannen om den sista tjejen han träffat om hur de haft en djupare kontakt under en längre tid och att hon nu inte vill mer, att han nästan blivit ihop med en annan tjej under samma tid, och en annan, och en annan.

När han sedan berättade om den där tjejen han träffat över internet som han sedan åkte upp till Sthlm för att träffa och de tog en finlandskryssning kändes denna berättelsen redan väldigt bekant. Det var när vi träffades regelbundet och han tog en finlandskryssning med sin vad han sa "kompis". Det var samma berättelse men lite av vad man kan säga olika versioner.

Jag hade blivit lurad.