TRE GLAS RÖDVIN SENARE
Idag ska jag jobba sex timmar och förstår inte vitsen med det. Jag kunde istället utnyttjat det vackra vädret och levt fattig som en kyrkråtta. Tänk vad skönt liv.
Det fokuseras alldeles för dåligt på singlar. Kan någon rädda de som räddas kan. Jag går under. I lördags natt öppnade jag en dörr till en gammal manlig bekantskap. Varför? Jag kan svaret. I brist på annat. Jag tror inte jag ska gå den vägen igen. För hans skull. Jag har trampat honom på tårna tillräckligt. Trampat och smekt. Smekt och trampat. Ja, ni fattar.
Jag undrar också varför norrmannen spelar så otillgänglig. Han är ett rövhål men mitt rövhål. Jag tror fortfarande vi har en framtid. Fast det tror jag nog inte egentligen men jag vill tro. Tänk så fyndigt det hade varit om mannen i mitt liv hade varit mannen bakom knuten.
Vem är min man?
En tjej i sällskapet under middagen frågade i helgen om det var av egen vilja jag var singel. Eller snarare sa hon "det måste vara av din egen vilja du är singel för du som har sådan utstrålning". Tro fan inte det är av egen vilja. Den högsta önskan är att träffa någon som lyder min minsta vink. Som kör mg till jobbet, ringer och lovordar mig över telefonen. Som inte gör sig för påmind så jag glömmer bort mig själv men som ändå finns där till hands när jag vill. Nej, det är inte av egen vilja. Jag har bara inte hittat någon som gör mig till lags. Alla ska vara så jävla självständiga nu förtiden. Sen när glömdes det bort att mannen ska göra allt för sin kvinna.
Jag borde dricka rödvin oftare. Är jag fortfarande full?