aliciabotilda

När jag klev innanför dörren inatt efter ett krogbesök kände jag mig väldigt uppgiven. Och när jag känner mig väldigt uppgiven gråter jag hysteriskt. Det var bara det att det inte kom några tårar till att börja med.

Trots att jag försökte med allt. Jag tog i från fotknölarna, slog mig ite lätt i ansiktet, tittade ut i mörkret, blinkade hårt, lyssnade på Mikas "Happy Ending". Skyndade mig fram med datorn och letade fram den mer sorgsna låten efter den andra. Inget ville funka. Jag gick igenom min ensamhet, artikulerade ordet s i n g e l . Tittade mig djupt in i ögonen i badrumsspegeln, satte ord på min olycka och studerade mitt vänster ringfinger. Det ville inte ge med sig hur jag än bar mig åt.

Inte förrän jag slog i armbågen i sovrumsdörren och smärtan var obeskrivlig. Då kände jag livets alla orättvisor komma stormades emot mig och jag hamnade på golvet. Förbannade alla lyckliga människor och grät tills sminket klistrat sig runt mina mungiper. Jag kände smaken av salt på mina läppar. Salta tårar. Efter ett par minuters frustration reste jag mig upp och gick till sängs med ett leende på läpparna. Utmattad och glad.

Jag har inte slut på gråt. Det tar bara lite längre tid än vanligt.