JA, TACK JAG GIFTER MIG GÄRNA
Jag är nog allt lite gammalmodig för jag vill gärna se min kille på knä. Vid flera tillfällen men absolut då han ska fria. Han ska ner på knä när jag minst anar det. Gärna i spöregn med stor hängivenhet och med världens största diamant. Ytligt kan man tycka men drömmar är till för att förundras över.
När han står där på knä skyblöt med vädjande blick ska han inte tro att svaret är enkelt för mig. För frågan är svår och leva resten av sitt liv med något är en väldigt lång tid. Och det tåls att tänka på.
Det är ett stort löfte inte bara till min blivande man men även till Gud. Och tro mig han är inte en kille man vill göra besviken.
Men ja, tack jag gifter mig gärna. Nu till den svåra biten. Att hitta någon lämplig.