SLÄPP FÖTTERNA LOSS DET ÄR VÅR
Förra sommaren när jag och min vän satt på en uteservering i stan säger mannen vid bordet bredvid. "Ja, du har ju snygg kropp men stora händer och fötter". Förlåt men jag kunde inte dra mig till minnes av att jag bett om din åsikt Jag satt ju bara där, oförargligt och tog en öl. Vill man förolämpa någon tycker jag man kan göra det ordentligt inte baka in det i en komplimang.
När jag gick i småskolan var jag alltid stolt över mina ovanligt stora fötter. Något som förändrades på ett fotbollsläger jag var på. Jag insåg att jag hade minst tre nummer större än de andra flickorna. Någonstans där började jag sen tappert försöka dölja mina fossingar. Jag klämde in dem i för små skor och bar alltid strumpor.
Detta har följt mig genom åren och nu är jag trött på det. Jag släpper min stl 40 fötter loss. Jag ska inte behöva skämmas. Om inte annat står jag stadigt på jorden.
(Det kan hända att jag till och med drar 41. Jag vill kunna vicka på tårna)