aliciabotilda

Suck.

Jag blir så trött på mig själv. Nu har jag fått för mig att stryka sängkläderna. Vem bryr sig om de är skrynkliga. Inte min man iallafall. För det har jag ingen. Det är som jag vill vara olycklig när jag gång på gång slänger det i synen på mig. Min ensamhet.

Att jag inte bara kan vara normal.

Jag tittar på en dokumentär om Bonniers -familjen också.

Dubbel-suck.