SKICKA MIG TILL EN ÖDE Ö, TACK.

Idag på träningen hörde jag instruktören som jag så länge spanat in säga
"jag har varit hemma för vård av sjukt barn".

Jag konstaterar.

Han har barn.

Han också.

Och säkert ett påväg.

Jag vet vad ni tycker.

Att jag är bitter.

Vet ni vad.

Ni har så jävla rätt.

Och jag behöver inga

tröstande ord

från gravida,

kära, sambos,

förlovade eller gifta.

Skicka mig till en öde ö, tack.

Imorgon är jag mig själv igen.

Helt själv och glad ändå.

Kommentera inlägget här: