BLODSMAK I MUNNEN

Idag såg jag mig själv uppifrån. Du vet sådär det sägs att man ska göra innan man dör.

Jag var på ett 45 min cykelpuls pass.

Försökte avstyra att ha pulsklocka på mig men det skulle tydligen vara hela grejen med passet. Vi var en tapper liten skara som anmält oss och medelåldern höjdes med 15 år då en man i 60 års åldern vågat sig dit. Genast kände jag mig en aning lättad och motiverad för kommande 45 min. Detta blir nog inte alltför svårt, tänkte jag och trampade på i godan ro.

40 min senare skriker instruktören i sitt headset:

- Nu kör vi de sista fem i högt tempo. Upp på 99 procent ska vi.

Gubben i 60 års ålderns sneglar roat på mig som han gjort hela tiden. Med mitt klarröda ansikte och blodsprängda ögon såg jag hur hans leende blev större och större. Hade jag inte känt blodsmak i munnen och fortfarande kunnat styra mina ben hade jag klivit av cykeln och dragit till han med knutnäven.

Nu gjorde jag inte det. Jag var i tunneln och vände.

Kommentera inlägget här: