ETT ÖGONBLICK

När du blir äldre fångar verkligheten dig. Min verklighet var extremt begränsad tills den dag pappa drabbades av hjärtinfarkt. Från att inte förstå vad en infarkt innebar tills att bli helt besatt av begreppet. Efter den dagen talades det inte om något annat, ordet satt fast på näthinnan och runt omkring mig dog människor till höger och vänster i denna sjukdom. Jag blev helt plötsligt medveten om något jag tidigare varit så omedveten om.

Sen fortsätter det där och vill aldrig riktigt ta slut. Den håller dig i ett järngrepp och gång på gång tillåts du stå öga mot öga med verkligheten. Människor som förlorar någon de älskar, sjukdomar, hjärtesorg. Helt plötsligt är livet inte så lätt och så önskar man att man vore fem år igen och omedveten om allt runt omkring.

Konsten att inte slösa bort ett ögonblick är att när som helst stanna upp och tänka "fan, jag lever visst". Konsten att inte slösa bort ett ögonblick är att skaka av sig den irritererande känslan över att dina arbetstider inte är de bästa. Konsten att inte slösa bort ett ögonblick är att le utan att veta varför. Konsten att inte slösa bort ett ögonblick är att förstå konsten.

PEACE.
(ett ögonblick senare)
Kommentera inlägget här: