JAG TROR DET VAR ETT HUGG
När jag skulle köra näst sista maskinen för passet, magen, ser jag hur en yngre och om ni så vill stilig man tar bestämda steg mot mig.
"Kan jag köra emellan?"
Jag blev så ställd att jag reste på mig och nickade obemärkt.
Sen var det min tur.
"Körde du 20 kg eller?"
I ett svagt ögonblick övervägde jag att säga ja och på så sätt kanske framstå som vältränad. Snabbt tänkte jag om. Tänk så löjligt det hade sett ut när jag med blodsprängda ögon och illrött ansikte inte hade lyckats rubba maskinen.
Jag stod upp för mina 15 och tack vare det fick jag ett "bra jobbat" av killen jag gärna ville tro stötte på mig.
Det har varit en bra dag helt enkelt.