dö eller inte dö
När Jehovas var här för ett par veckor sedan talade ett vittne om för mig att döden inte är vår vän. Vi ska leva för evigt. Jag blev jätteförvånad och blev inte direkt glad. Känns skitjobbigt om man ska leva för evigt. Jag har tuffa dagar som det är och ser ändå fram emot döden. Att ta ett sista andetag och känna "skönt nu är det äntligen över". Det är ju inte så att jag vill dö precis just nu eller inom de närmsta 45 åren men sen kan Han plocka hem mig. Lever hellre i paradiset i harmoni än sitta här på jorden och tycka synd om sig själv.
Till min tröst läste jag den andra kyrkans program för de kommande månaderna. Jag får alltid hem den i brevlådan. Priviligerad som jag är. Den 28 mars är det Bibelstudium och Gudstjänst "Vi dör med honom för att leva ett nytt liv".
Yes! Vi dör och inte behöver jag göra det på egen hand. Men jag förstår inte om Han då väntar tills alla dör eller han liksom suger musten ur oss. Det som lever får se!
Måste verkligen skaffa en katt och sluta titta under sängen när jag går och lägger mig. Är ju aldrig någon där och om det skulle mot allförmodan ligga någon där.. Skulle jag då vara artig och hälsa?