hjältemod
Jag säger hejdå till ett par vänner och deras barn och går över den farliga stora vägen där det kör monsterbilar. När jag börjar gå min väg inser det lilla barnet hur mycket hon tycker om mig och vill absolut ge mig en kram till. Hon springer mot vägen och är påväg över gatan... Hennes föräldrar skriker NEJ. Den stora stygga bilen kör i ilfart. Jag vänder mig om i slowmochen. Jag sätter fart och hinner precis kasta henne i det mjuka madresserade diket innan bilen träffar mig. Jag dör inte (det gör jag aldrig eftersom jag då inte skulle kunna ta emot alla hyllningar efteråt). Det är säkert flera hundra människor som ser detta.
Jag befinner mig någonstans (vart varierar) och in kommer en maskerad man. Han tar tag i mig och sätter en pistol mot mitt huvud. Alla skriker och gråter. Han begär något (pengar, flygplan till Egypten.. vad som helst som är spännande). Polisen har nu kommit och ställer sig bakom sina bilar med dragna vapen. DÅ, jag ger han en klackspark mellan benen, vrider hans arm och trycker ner honom mot marken. Alla är oskadda.
En dag är jag plötsligt bara borta. Alla letar efter mig. Ingen förstår vart jag tagit vägen. Alla är utom sig av oro. Det dimper ner en film med mig på. Jag sitter i ett rum, på en stol med bakbundna händer. Blåslagen, utmattad och med blod från huvudet. Jag tittar upp mot kameran kidnapparen riggat och säger namnen på alla jag älskar och bryr mig om "mamma, pappa, bror... osv" Detta ser alla och blir ännu mer förtvivlade. Sen räddas jag på något sätt och blir asomtyckt för min järnvilja att inte ge upp.
Då vet ni vad jag gör tråkiga dagar. Vardagsmat för mig.