aliciabotilda

spotta mig i ansiktet

Jag saknar min pappa och får alltid väldigt mycket ångest över att behöva lämna honom. Han ser alltid ut som en ledsen liten hundvalp när jag säger att det är dags att åka. Lika glad blir han när jag öppnar dörren och han möter mig i hallen. Vi kan sitta i timmar bredvid varandra och inte säga ett ord. Det är kärlek.. och tristess.

Jag försköt frukosten så långt att det blev en lunch istället. Äta känns överdrivet och tråkigt emellanåt. Dessutom har mamma sagt att jag ska ha micron på diskbänken och inte på golvet vilket gör att jag inte kan ha diskstället där. Detta i sin tur gör att om jag inte torkar disken med en gång efter att jag diskat får jag diska om den eftersom den får stå kvar vasken. 

Hela samhället är uppbyggt på att leva i tvåsamhet. Inte ens toapappret går att köpa i enförpackningar. En rulle räcker i en månad i mitt hem. En liters mjölkförpackning hinner alltid bli sur hemma hos mig, smöret för gammalt och brödet måste frysas in annars möglar det. Alla dessa storförpackningar är  att spotta en i ansiktet. Tro fan att man känner sig ensam och diskriminerad.



Idag lyckades jag peppra mig själv så pass att jag tog en promenad!



Det är jävligt taskigt att sätta ut en glassskylt på löprundan!